Svar till V.
Kommentar från V.
:) det är helt ok att lägga upp mina kommentarer och förresten jag är en liten dam på snart 45 år :)
Skönt att du har ett jobb som du kan styra själv och till och med jobba hemifrån ibland, som jag förstått det. Önskar jag hade det också. Jobbar själv heltid på kontor med mycket stress och noll möjlighet att planera sin tid - ja, du kan gissa hur svårt det är att kombinera med denna sjukdom.
Har haft litet funderingar på akupunktur som behandling mot IBS - ifall det kunde vara till någon hjälp. Har blivit tipsad om Dr Nie som ska vara superbra (och dyr), hhm, får fundera vidare. Hoppas du får en bra dag imorgon!
2011-04-14 @ 21:52:42
Mitt svar till V.
:) det är helt ok att lägga upp mina kommentarer och förresten jag är en liten dam på snart 45 år :)
Skönt att du har ett jobb som du kan styra själv och till och med jobba hemifrån ibland, som jag förstått det. Önskar jag hade det också. Jobbar själv heltid på kontor med mycket stress och noll möjlighet att planera sin tid - ja, du kan gissa hur svårt det är att kombinera med denna sjukdom.
Har haft litet funderingar på akupunktur som behandling mot IBS - ifall det kunde vara till någon hjälp. Har blivit tipsad om Dr Nie som ska vara superbra (och dyr), hhm, får fundera vidare. Hoppas du får en bra dag imorgon!
2011-04-14 @ 21:52:42
Mitt svar till V.
Hej V!
Ja jag har verkligen tur att jag har mitt jobb hemma och jag ibland kan styra tillgången till toalett. Jag slipper resor till och från jobbet som skulle vara helt omöjligt då magen är som sämst.
Jag vill och försöker vara så anonym som möjligt på bloggen.
Men jag är en mamma och farmor på snart 50 år.
Jag har levt med detta sen jag var liten men det har accelererat de senaste ja fem åren vill jag nog påstå.
Det jobbiga är att det medföljer för min del en svaghet i imunförsvaret också. Jag drar lättare åt mig magsjukor och andra infektioner.
När jag tex får en infektion i tex ett skavsår så blir det oftast svåra infektioner som inte och knappt vill läka med antibiotika. Tack och lov så händer det inte ofta att det blir så. Men vill det sig så blir det så.
Det är verkligen svårt att kombinera ett aktivt liv med denna sjukdomen vilket andra har SVÅRT att förstå.
Man måste hitta ett sätt för att få ett liv med livskvalite.
Jag har alltid gillat att göra saker. Ja du vet. Gå ut på en fika, äta middag med vänner, gå på bio, ge sig ut på stan och bara gå gata upp och gata ner, resa och mycket mera. Men iom denna sjukdom så begränsas man så radikalt att man till slut intygar sig själv att det där är inget jag behöver mitt liv utan jag övertalar mig att jag trivs med att sitta hemma och bara göra mindre utflykter då magen är ok.
Men det där kan en del inte alls förstå utan säger till mig att.
Då tittar de på en som att man var helt idiot.
Men det är ju så en del tycker att jag ska göra.
Sätta mig på tunnelbanan och sen sätta mig på ett fik eller restaurang och äta middag då magen bara rinner ur.
Ps. Det är jätte kul att min blogg funnit dig. Ds.
För du vet hur det är att leva med detta.
Kram//M
Ja jag har verkligen tur att jag har mitt jobb hemma och jag ibland kan styra tillgången till toalett. Jag slipper resor till och från jobbet som skulle vara helt omöjligt då magen är som sämst.
Jag vill och försöker vara så anonym som möjligt på bloggen.
Men jag är en mamma och farmor på snart 50 år.
Jag har levt med detta sen jag var liten men det har accelererat de senaste ja fem åren vill jag nog påstå.
Det jobbiga är att det medföljer för min del en svaghet i imunförsvaret också. Jag drar lättare åt mig magsjukor och andra infektioner.
När jag tex får en infektion i tex ett skavsår så blir det oftast svåra infektioner som inte och knappt vill läka med antibiotika. Tack och lov så händer det inte ofta att det blir så. Men vill det sig så blir det så.
Det är verkligen svårt att kombinera ett aktivt liv med denna sjukdomen vilket andra har SVÅRT att förstå.
Man måste hitta ett sätt för att få ett liv med livskvalite.
Jag har alltid gillat att göra saker. Ja du vet. Gå ut på en fika, äta middag med vänner, gå på bio, ge sig ut på stan och bara gå gata upp och gata ner, resa och mycket mera. Men iom denna sjukdom så begränsas man så radikalt att man till slut intygar sig själv att det där är inget jag behöver mitt liv utan jag övertalar mig att jag trivs med att sitta hemma och bara göra mindre utflykter då magen är ok.
Men det där kan en del inte alls förstå utan säger till mig att.
- Vadå börja motionera så ska du se att det går över.
- Om jag var du skulle jag åka ändå.
- Men inte kan väl det där vara ett problem
- Men toaletter finns det överallt
Då tittar de på en som att man var helt idiot.
Men det är ju så en del tycker att jag ska göra.
Sätta mig på tunnelbanan och sen sätta mig på ett fik eller restaurang och äta middag då magen bara rinner ur.
Ps. Det är jätte kul att min blogg funnit dig. Ds.
För du vet hur det är att leva med detta.
Kram//M
Kommentarer
Trackback
