Positivitet räcker inte alltid till!!

Men jag tror på att man får det lättare om man är positiv. Men jag måste erkänna att det är så grymt svårt då man vaggas i att man hittat en slags kontroll. Vilket jag faktiskt har trots bakslag av de olika slag.

Nu har jag haft två diarre dagar och jag valde då att inte ta dimor för att se vad som händer.

Låter idiotiskt kanske då jag hittat ett sätt att stoppa dom. Men ibland tänker man så att det faktiskt inte alltid behöver vara min irriterade och stressade tarm som "talar" utan man kan ju faktiskt också fått i sig något felaktigt. Någon bacill eller så.

Men jag mår rätt bra och jag kunde tillåta mig detta men vilken skillnad det är mot förr. Då kunde jag springa tio ggr per dag innan det stoppade. Men nu verkar det lugna sig efter tre toa besök per dag. Så magen har blivit lite bättre. Och det om något är väl positivt?

Nu ska jag idag ge mig ut på stan fast jag haft två sämre dagar. Det hade jag inte gjort förut.
(jag är inte heller säker på att magen är lugnt idag)

Så nog kan man lära sig acceptera sitt handikapp och visst kan man ha bra dagar blandat med dåliga dagar men ändå känna hopp om livet.

Låter jag överdrivet positiv?

Ja kanske man jag har intalat mig om och om igen att genom klagan kommer man ingenstans. Visserligen kommer man ingenstans genom att inte klaga heller men fy attans så mycket bättre man mår.

Ne jag kanske inte kan  accepterar min magen utan mer ta den för hur den är. Lära mig leva med den. För acceptera den kommer jag nog aldrig kunna.

För visst känns det allt orättvist ibland. Visst alla skiter men varför ska vi med IBS behöva göra det mer än andra?


Men min IBS blogg kommer fortsätta innehålla klagan gråt och tandagnisslan men också om hur mitt tänkt och hur mitt liv förändras genom positvt tänkande.

För livet kommer nog aldrig bli tillfredsställande nog men man kan hitta vägar som gör att man om för inte för en liten stund tror att man har det perfekta livet.


Jag gillar inte min mage och kommer aldrig göra det men jag vet också att jag skulle kunna ha det värre och då gäller det att glömma att man kan ha det bättre.

Låter det dumt.

Antagligen men vad gör det.

Man måste få njuta av det goda och få glömma det dåliga.

Så nu. På med kläderna och inta stan


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0