Vänjer mig aldrig...

...med att ha det så här. Jag vill inte ha en mage som är så oberäknelig. Jag skulle vilja byta med vem som helst.

Men oandra sidan kan man ju få det värre.

Jag har ju inget dödligt. Som tur är måste man ju då tillägga.

Vaknade i morse igen med en starkt illamående men det är bara att gilla läget.

I dag ska jag ge mig i väg och f*n ta magen om den rasar..

Ja visst ja.

Jag har ju mina dimor....

Tänk vad ett litet litet vitt piller kan göra skillnad.

Men först måste magen paja.

Men jag måste erkänna att livet känns lite lättare då jag vet att den finns. Dimor alltså.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0