Livet i en någelunda balans.
Mitt liv har verkligen förrändrats det senaste halvåret. Jag känner mig mer i harmoni med min IBS än vad jag har gjort i hela mitt liv.
Jag känner att jag har kontroll. Ja eller så bra kontroll man nu kan ha när man har en kronisk sjukdom.
Men i och med min tillgång till Dimor eller Imodium så kan jag vara med och påverka min status som jag ALDRIG KUNNAT förut.
Hänger du med?
Jag lever mitt liv och när magen varit dum tillräckligt länge för att man ska orka så tar jag dem och sen har jag normala dagar som alla andra och jag kan göra vad jag vill utan att stoppas av min mage. Det gillar jag.
Men självklart kommer det jäkligt dåliga dagar då jag inte kan påvera nått alls.
Men numera är det oftast då jag tagit stoppande och det har gått fyra fem dagar. DÅ måste jag låta magen få göra sitt.
För man måste ju tömma tarmen NÅGON GÅNG. Eller hur?
För man måste ju låta kroppens funktioner få sköta sitt också.
Men de dagar då det är dags för tömning mår jag inte alltid speciellt bra. Magen värker, det blir toalett spring som måste göras och man mår allmänt skit dåligt.
Men sen om det håller på i fler än två/tre dagar och magen bara rinner då blir det nya tabletter...
Det är väl att ha fått kontroll om inte något?? Eller hur?
Detta gör att jag har blivit gladare och jag orkar mer. Sen att jag är trött som få är ju något som kommer att förändras det med, med tanke på att jag aldrig blir helt sjuk av mina magdagar på samma sätt som förut.
Så just nu leker livet. Vad som varit kommer jag ju alltid få bära med mig som en erfarenhet i sig och det som komma skall får komma som det kommer.
Kram.
Jag känner att jag har kontroll. Ja eller så bra kontroll man nu kan ha när man har en kronisk sjukdom.
Men i och med min tillgång till Dimor eller Imodium så kan jag vara med och påverka min status som jag ALDRIG KUNNAT förut.
Hänger du med?
Jag lever mitt liv och när magen varit dum tillräckligt länge för att man ska orka så tar jag dem och sen har jag normala dagar som alla andra och jag kan göra vad jag vill utan att stoppas av min mage. Det gillar jag.
Men självklart kommer det jäkligt dåliga dagar då jag inte kan påvera nått alls.
Men numera är det oftast då jag tagit stoppande och det har gått fyra fem dagar. DÅ måste jag låta magen få göra sitt.
För man måste ju tömma tarmen NÅGON GÅNG. Eller hur?
För man måste ju låta kroppens funktioner få sköta sitt också.
Men de dagar då det är dags för tömning mår jag inte alltid speciellt bra. Magen värker, det blir toalett spring som måste göras och man mår allmänt skit dåligt.
Men sen om det håller på i fler än två/tre dagar och magen bara rinner då blir det nya tabletter...
Det är väl att ha fått kontroll om inte något?? Eller hur?
Detta gör att jag har blivit gladare och jag orkar mer. Sen att jag är trött som få är ju något som kommer att förändras det med, med tanke på att jag aldrig blir helt sjuk av mina magdagar på samma sätt som förut.
Så just nu leker livet. Vad som varit kommer jag ju alltid få bära med mig som en erfarenhet i sig och det som komma skall får komma som det kommer.
Kram.
Kommentarer
Trackback
