Det kom ett mail!!!!
Jag fick ett mail igår från en kvinna som hittat hit till min blogg. Jag blir så glad av responsen som jag får från er som läser.
För hur det än är så är det inte lätt att leva med detta problem men sååå skönt att få dela den med dem som verkligen vet hur det är och som förstår pga egna erfarenheter av IBS, el liknade problem..
*****************************************************************************************
Hej!
Jag är en 62-årig kvinna från Finland. Blev så glad då jag hittade din blogg och fick ta del av den.Jag har inte IBS,men jag har liknande besvär. Dessa kom efter att jag hade livmoderhalscancer och fick så hård strålbehandling så tarmarna blev skadade.
Nu är jag pensionär sedan ett år tillbaka, innan jobbade jag halvtid, förmiddag, just för att jag klarade av det utan att äta. Jag fick äta sen då jag kom hem så det var nära till toaletten.
Jag har inte velat avstå från resande. Men det är jobbigt då allt ska planeras så noggrannt, då man inte vet hur tillgången till toaletter är. Otaliga är de gånger då jag rusat in på nån bar eller cafe och använt deras toa. Det ses inte med så blida ögon ,men nöden har ingen lag! Ibland har det hänt "misstag" då man inte hunnit på nån toa och då har det kännts frustrerande. Men då är det bara att tänka positivt, att det finns de som har det värre!
Det var verkligen bra att få läsa om folk i samma situation. Det hjälpte mej mycket att konstatera att det är många som har likadana problem och erfarenheter som jag.
Med vänlig hälsning och tack från E i Vasa
Mitt svar:
Hej!
Vad roligt att du gillar min blogg. Det känns så skönt att se att den uppskattas och kan ge andra känslan av att vi är fler med samma problematik. Kanske kan den ge tröst åt andra som den gör för mig. Det är verkligen inte roligt att ha en mage som gärna bestämmer. Får jag lägga upp ditt mail på bloggen? Naturligtvis utan ditt namn å så. Kanske finns det någon annan med liknande problem och erfarenhet som du som känner igen sig. Jag hoppas du vill fortsätta följa mig å min blogg. Kanske har du nått bra tips som jag kan skriva där från dig.
Hälsningar M.
Nytt mail från E… som kom idag.
Gomorron!
Fortsätter gärna att följa din blogg. Här i min omgivning har jag ingen som jag kan diskutera med så det känns bra kunna ta del av problemen på nätet. Du får nog lägga opp mitt mejl, om du vill.
Eftersom det är magen som bestämmer så tvingas man ofta ändra sina planer. Men nuförtiden har jag lärt mej ganska bra, att inte äta nåt inför teater-biobesök o.dyl. Men ibland hjälper det ju inte och då är det bara att rusa iväg till närmaste toalett. Jag har alltid med mej ombyteskläder vart än jag går. Ibland är det besvärligt då man ska tvätta sej och byta kläder i en liten toalett. Bra grej är att ha med är baby tvättservetter! Det är ett mindre problem om jag klarar sej med ett toabesök, men ibland får jag större "anfall" och då får jag gå 5-6 ggr och det tar minsann på krafterna, brukar vara helt skakig och darrig efteråt. Då är jag glad om jag är hemma, eget badrum och egen säng. Men det har förstås hänt på resor också. Då får man ju bara finna sej i hur det är. Tack och lov så har jag en förstående man som alltid ser till att jag har det så bra som möjligt på våra resor. Och då jag besöker mina vuxna barn så är de ju medvetna om mina problem så de anpassar sej också till situationen.
Oberoende av våra känsliga magar ska vi njuta av livet och glädjas över allt det goda!
Ha det så bra!
Hälsningar från ett kallt Vasa (-27 i morse), E
Mitt blogg svar på senaste mailen.
Hej E,
Jag känner så väl igen situationen. Man hittar vägar för att klara av att göra det man vill.
Jag har också klarat av min sjukdom genom att begränsa mat intagen då jag ska göra saker på dagen och på kvällen/fritiden. För att vara helt säker på att jag ska kunna komma iväg på saker som jag både måste och vill göra.
Jag älskar att resa och jag har oftast haft en bra mage eller så har jag förträngt allt det jobbiga med resorna men sist jag var utomlands Venedig 2009 så lät jag bli att äta på dagarna då vi hade späckat schema i fem dagar. Det fanns ingen som helst möjlighet att avsätta tid på toaletten. Då vi satt i buss utan toalett och vi kom till orter som inte hade så bra tillgång till toaletter. Men jag klarade även av resan då min mage faktiskt rasade. Jag hade redan då med mig dimor tabletter. Jag hade iof inte lärt mig hur de fungerade på mig eller min mage men som akut medicin användes dom.
Idag vet jag hur jag och min mage fungerar och dimor/imodium är ibland ett måste då jag SKA göra både roliga och viktiga saker.
I somras var jag både i Åbo och i Helsingfors och jag kunde äta lunch ute på stan. Vilket jag inte är så bortskämd med att göra numera.
Hälsningar M.
För hur det än är så är det inte lätt att leva med detta problem men sååå skönt att få dela den med dem som verkligen vet hur det är och som förstår pga egna erfarenheter av IBS, el liknade problem..
*****************************************************************************************
Hej!
Jag är en 62-årig kvinna från Finland. Blev så glad då jag hittade din blogg och fick ta del av den.Jag har inte IBS,men jag har liknande besvär. Dessa kom efter att jag hade livmoderhalscancer och fick så hård strålbehandling så tarmarna blev skadade.
Nu är jag pensionär sedan ett år tillbaka, innan jobbade jag halvtid, förmiddag, just för att jag klarade av det utan att äta. Jag fick äta sen då jag kom hem så det var nära till toaletten.
Jag har inte velat avstå från resande. Men det är jobbigt då allt ska planeras så noggrannt, då man inte vet hur tillgången till toaletter är. Otaliga är de gånger då jag rusat in på nån bar eller cafe och använt deras toa. Det ses inte med så blida ögon ,men nöden har ingen lag! Ibland har det hänt "misstag" då man inte hunnit på nån toa och då har det kännts frustrerande. Men då är det bara att tänka positivt, att det finns de som har det värre!
Det var verkligen bra att få läsa om folk i samma situation. Det hjälpte mej mycket att konstatera att det är många som har likadana problem och erfarenheter som jag.
Med vänlig hälsning och tack från E i Vasa
Mitt svar:
Hej!
Vad roligt att du gillar min blogg. Det känns så skönt att se att den uppskattas och kan ge andra känslan av att vi är fler med samma problematik. Kanske kan den ge tröst åt andra som den gör för mig. Det är verkligen inte roligt att ha en mage som gärna bestämmer. Får jag lägga upp ditt mail på bloggen? Naturligtvis utan ditt namn å så. Kanske finns det någon annan med liknande problem och erfarenhet som du som känner igen sig. Jag hoppas du vill fortsätta följa mig å min blogg. Kanske har du nått bra tips som jag kan skriva där från dig.
Hälsningar M.
Nytt mail från E… som kom idag.
Gomorron!
Fortsätter gärna att följa din blogg. Här i min omgivning har jag ingen som jag kan diskutera med så det känns bra kunna ta del av problemen på nätet. Du får nog lägga opp mitt mejl, om du vill.
Eftersom det är magen som bestämmer så tvingas man ofta ändra sina planer. Men nuförtiden har jag lärt mej ganska bra, att inte äta nåt inför teater-biobesök o.dyl. Men ibland hjälper det ju inte och då är det bara att rusa iväg till närmaste toalett. Jag har alltid med mej ombyteskläder vart än jag går. Ibland är det besvärligt då man ska tvätta sej och byta kläder i en liten toalett. Bra grej är att ha med är baby tvättservetter! Det är ett mindre problem om jag klarar sej med ett toabesök, men ibland får jag större "anfall" och då får jag gå 5-6 ggr och det tar minsann på krafterna, brukar vara helt skakig och darrig efteråt. Då är jag glad om jag är hemma, eget badrum och egen säng. Men det har förstås hänt på resor också. Då får man ju bara finna sej i hur det är. Tack och lov så har jag en förstående man som alltid ser till att jag har det så bra som möjligt på våra resor. Och då jag besöker mina vuxna barn så är de ju medvetna om mina problem så de anpassar sej också till situationen.
Oberoende av våra känsliga magar ska vi njuta av livet och glädjas över allt det goda!
Ha det så bra!
Hälsningar från ett kallt Vasa (-27 i morse), E
Mitt blogg svar på senaste mailen.
Hej E,
Jag känner så väl igen situationen. Man hittar vägar för att klara av att göra det man vill.
Jag har också klarat av min sjukdom genom att begränsa mat intagen då jag ska göra saker på dagen och på kvällen/fritiden. För att vara helt säker på att jag ska kunna komma iväg på saker som jag både måste och vill göra.
Jag älskar att resa och jag har oftast haft en bra mage eller så har jag förträngt allt det jobbiga med resorna men sist jag var utomlands Venedig 2009 så lät jag bli att äta på dagarna då vi hade späckat schema i fem dagar. Det fanns ingen som helst möjlighet att avsätta tid på toaletten. Då vi satt i buss utan toalett och vi kom till orter som inte hade så bra tillgång till toaletter. Men jag klarade även av resan då min mage faktiskt rasade. Jag hade redan då med mig dimor tabletter. Jag hade iof inte lärt mig hur de fungerade på mig eller min mage men som akut medicin användes dom.
Idag vet jag hur jag och min mage fungerar och dimor/imodium är ibland ett måste då jag SKA göra både roliga och viktiga saker.
I somras var jag både i Åbo och i Helsingfors och jag kunde äta lunch ute på stan. Vilket jag inte är så bortskämd med att göra numera.
Hälsningar M.
Kommentarer
Trackback
