När man inte har något val!!
Första fredagen i juni skulle jag iväg på en studentmiddag. Jag avslutade mitt jobb och gjorde mig klar och rusar bokstavligen iväg.. In på affären för att handla blommor och kort till studenten.
Jag får stå där i kön och vänta och vänta. Jag får en snilleblixt och tänker att jag ska ta mig fram till kassörskan och låna en penna så jag kan skriva mitt kort medan jag ändå står där och väntar.
Jag går framåt och jag ska bara kliva över en kunds korg som står på golvet. Medan jag tar mitt kliv och skall sätta ner foten på andra sidan om korgen så flyttar han på den och jag trampar rakt på kanten och faller handlöst framåt.
Ingen fara tänker jag efteråt och går vidare till middagen.
Efter helgen inser jag att jag gjort nått tok med ryggen och söker läkare. Jag hade dragit på mig ett ryggskott säger han och jag blev sjukskriven med värktabletter i handen.
Väl hemma så inser jag att jag nu har två val. Ta mina starka värktabletter och riskera att magen pajar eller ta alvedon och magen pajar då också. GARANTERAT.
Jag tar mina tabletter och överlever första veckan med liiiite mindre ont i ryggen men.
MEN magen pajar så klart. Diarre och ont i ryggen är absolut ingen bra kombination. På flera vis.
Det gick den ena dagen efter annan och magen ville inte lugna sig.
Men det är ju så här det är att leva med ibs (för mig). Man botar eller avhjälper den ena och triggar igång magen i det andra.
Så det är bara att gilla läget.
ONT i rygg och ont i magen och många toalett besök som följd.
Fan vad jag gillar mitt liv ibland. NOT,
Men till slut fick jag ta mina stoppande.
Tänk om de inte hade funnits.... Jises vad det hade varit såååå mycket jobbigare.
I love my Imodium plus.
Jag önskar er en....
Att leva med IBS…
Vi/Jag har samma drömmar, som alla andra.
Vi/Jag har samma känsloregister som alla andra.
Vi/Jag har samma funktioner i kroppen som alla andra, förutom att min tarm funktion går snabbare.
Vi/jag kanske har oftare ont i magen än vad du har. Jag känner av min mage och tarmar mycket lättare än vad du gör.
Fast jag säger inte på något vis att du inte kan ha ont i din mage.
Men jag har oftast ont i min mage nästan varje dag.
Vi/jag har inte samma förutsättningar när det gäller att äta vad vi/jag vill.
Vi/jag har inte samma förutsättningar att kunna göra det andra gör.
Vi/jag känner lycka precis som du.
Vi/jag känner ångest precis som du.
Vi/jag sörjer som du.
Vi/jag skrattar åt roliga saker.
Vi/jag gråter då vi är ledsna.
Men när vi kommer till magen så är vi som andra människor som har just IBS, inte som du.
För du behöver säkert inte tänka på vad du äter?
Vi/jag blir hela tiden medvetna om våra ”brister”,
Ska vi byta liv.
Ne vänta nu.
Så jag lever nog mitt liv men jag drömmer om en snällare mage. Jag hoppas på en bättre förståelse från andra, från kanske just dig.
Kan jag få det????
Svar på kommentar.....
En kommentar på inlägget "Orkar inte med detta längre."
Hittade detta inlägg när jag sökte runt på Google. Visserligen var ju detta
inlägg gammalt men var bara tvungen att kommentera.
Jag har också värsta magproblemen. Själv misstänker jag starkt IBS,
men läkarna gör ingenting..
Inte mer än att skjuter upp problemen med värktabletter. :-/
Hur lång tid tog det för dej att få din diagnos?
Maila mej gärna lite hoppfullhet om du vill och orkar! :)
Med vänliga hälsningar, Sanne
Mitt svar
Hej Sanne jag har skickat mail till dig.
Kram.
Tänkvärda ord.
Ett löst problem som blir ett problem.
Jag vet inte om jag har skrivit om det här problemet tidigare. Men antagligen har jag kanske tuschat förbi det.
Men som ni som följt min blogg vet så lider jag av kraftiga diarréer som kommer i skov.
Jag har ju sedan ett bra tag tagit hjälp av Dimor/Imodium plus för att stoppa dem när de håller på i flera dagar och ibland upp till flera veckor.
Varför jag nämner både dimor och imodium och imodium plus beror på att jag föredrar imodium plus pga att de lugnar magen mer och jag slipper ev gasbildning. Sen undviker jag dimoren mer och mer då jag mår illa av dem, med det gör jag inte av de andra, fast de ska innehålla samma substanser. Men de fungerar lika bra alla tre sorterna på min mage så det har blivit så att jag väljer den ena.
Det funkar klockrent för mig varje gång då jag tar mina stoppande Det händer ibland att jag får lov att gå på toa en gång till efter tablett intag men sen är det stopp i tre fyra dagar.
Det är kanon för det innebär att jag kan ta kontrollen över magen. Äntligen. När det behövs.
Men nu har det kommit sig att det ibland kan bli ett problem när det gäller att stoppa magen. Kanske tänker jag fel men så här kan det gå till då det skapar problem.
Ett Senarium:
Jag har diarréer som inte vill stoppa. Det är tisdag och jag skulle behöva ta Imodium för att slippa springa på toa. I vanliga fall tar jag dem och sen är det bra.
Men så kommer man till den där situationen då du ska göra något som du sett fram till att göra på tex Lördagen.
Eftersom jag då tagit tabletterna på tisdagen är det STOR risk för att magens stopp släpper just på lördagen (4.de dagen). Det blir en toa dag som inte nämnvärt behöver innebära en diarrée dag. Men jag vill ju ändå göra det där som jag längtat till.
Hur gör jag då?
- Jag tar mina tabletter och hoppas på att magen ska vara lugnt på lördagen då jag ska göra det jag planerat, med risk för toalett spring, och ev inställt aktivitet?
- Eller jag låter bli att ta tabletten på tisdagen och fortsätter ha diarré och tar tabletter lagom till Lördagen?
Hänger du med?`
Ett löst problem blir ett problem
För inte kan jag ta stoppande på tisdagen och så släpper magen på lördagen då jag tex ska på konsert, bio eller bara helt enkelt ska in till stan och göra nått kul. Då är det ju risk för att jag får stanna hemma på lördagen.
För jag kan inte tänka mig att jag kan ta stoppande även på lördagen. Då stannar man ju magen i åtta dagar i stället för tre fyra.
Jag vet att det finns de som tar dimor/imodium varje dag och att deras magar fungerar med normal toalett besök varje dag. Men det verkar inte fungera för mig så därför stöd insätter jag tabletterna då jag behöver stoppa den för att garantera möjligheter att göra det jag vill.
Nu har det här inte blivit ett problem egentligen men visst kan det ställa till det då man vill göra det man vill.
Jag hade diarré i fem dagar och ville ta dom för att få slut på eländet men på lördagen skulle jag åka med Birka Paradise till åland och ville ha en trevlig resa med god mat och slippa springa på toaletten.
Jag avstod då att ta stoppande innan resan och tog de efter lunchen hemma på resdagen och kontentan av det blev att jag kunde ta tunnelbanan till stan utan ångest för att magen skulle bullra och bete sig dumt. Jag fick en underbar resa med god mat och njuta av mitt sällskap och jag slapp bli sjuk.
Det gäller att prioritera det som känns viktigt. Kanske kommer jag på ett bra sätt att hantera tablett intagen så att det funkar för allt jag vill och behöver göra.
För hur det än är så blir man ju såååå trött av diarréer så man kanske måste chansa ibland. För risken kan ju bli att gör jag som ovan så kanske man en vacker dag är såå slut efter mag-kraschningen så man inte orkar njuta av tex en båt tripp pga energi förlusten.
Men men detta är mitt sätt just nu.
The dark side of my life!
Is back.
Under en veckas tid har jag konstant haft ont i magen. Du vet så där molande ont. Det sitter som ett runt band runt hela magen. Sen värker det till mitt i magen som om någon slår med en slägga. Jag tappar nästan andan. Det känns hur som helst för jävligt.
Förra onsdagskvällen kräktes jag men sen har det i alla fall varit lugnt på den fronten. Magen har varit lite si och så under hela tiden. Den vill inte ge sig. Som tur är så springer jag inte på toa efter varje mat intag utan kanske varannan, var tredje. Men då gör det så ont så tårarna nästan kommer. Jag har tagit en samarin som har gjort magen lugn så jag kan somna in på kvällen. Det gör att jag i alla fall sover i smärtfri en stund. Vaknar sedan mitt i natten och mår sååå illa och magen krampar.
I dag ska jag ta en papaverin och se om den kan göra magen snäll. Den medicinen har jag fått för gallsten en gång i tiden. Men då jag ingen galla har så hjälper den mig vid anfallen( ja man kan ha gallanfall fast blåsan är borta, för de bevarade gallgångarna då de tog bort gallblåsan på mig).
Men annars har det varit lugnt här. Tiden rullar på och man drömmer mer och mer om en varm och solig sommar. Igår fick man känna på den igen. Så det blev en fin Nationaldag.
Jag var nere vid slottet och spana in firandet där. Det var mest kul för alla barn men vadå. Det kan de väl få njuta av eller hur? Tivoli, lotteristånd med nallar i olika storlekar mm.
Väl hemma kröp jag upp i soffan och njöt under en fleece filt och kolla in lite tv, jag tror att jag till och med slummrade till en stund.
Kram
