♥Till dig♥
Eric Saade - Without you i´m nothing.
Sommartid!
Svar på kommentar
Hej!
Är du facebook-medlem? Isf tycker jag att du ska gå med i den nystartade IBS-gruppen :)
https://www.facebook.com/groups/413464365345908/
Jag fick igår, efter många läkarbesök och nonchiga bemötande, äntligen bekräftat det jag redan visste, jag har IBS. Så nu har jag startat en grupp för information, stöttning och tips.
Mvh Camilla
Mitt svar:
Hej Camilla!
Jag tipsar gärna om denna sida på facebook. Roligt med såna här initiativ. Jag har nu själv blivit med i den gruppen.
Vill även tala om att:
Det finns fler sidor/grupper på facebook för oss som har IBS.
Titta gärna runt på facebook så kanske du hittar din favorit.
Allt detta är ju bra då man kan byta erfarenheter och kunskaper med varandra.
Lika väl som läkarna inte har några givna svar kanske vi tillsammans kan hitta våra svar på hur vi ska må bättre.
Lika gott som något annat. Eller hur?
Stå på egna ben...
Min mage gillade inte den slemlösande brustabletten som jag fick utskriven i måndags. Men jag tar den ändå då den gör slemmet i bröstet lättare. Man får liksom välja mellan pest och kolera.
Jag hoppas att jag snart piggar på mig för det är sååå jobbigt att vara så totalt slut. Man hittar ingen energi alls utan jag känner mig svimfärdig när jag går längre än mellan sängen, soffan och toan.
Jag tänker varje kväll att i morgon ska jag ta mig ut i det fina vädret och få lite luft, kanske handla lite. Men orken räcker inte till.
Jag gillar inte att känna mig så ynklig och så trött. Man kan ju inte leva sitt liv genom att andra ska handla åt mig. Då avstår jag hellre och äter det som finns hemma. Har ju lite i skåpen och i frysen. Det får duga. Tills jag orkar handla själv.
Kram...
Svar på kommentar
Krya på dig!
Läser din blogg, tycker om den.
Har fått diagnosen IBS, exprementerar lite nu i hur och vad jag kan äta för att må bra.
Vänliga hälsningar Sanna
Mitt svar:
Hej Sanna.
Tack för din respons. Det är alltid roligt att se att jag når ut till er. Att du dessutom tycker om den är ju en bonus. Tack.
Jag önskar dig lycka till i ditt sökande på ditt bästa mående.
Kram.
Livstecken!
Vad har hänt sen sist då?
Jag har idag tagit min sista antibiotika för min mycoplasmalunginflammation. I går var jag hos läkaren och fick slemlösande utskrivet.
Än så länge har jag inte märkt någon skillnad men jag ska ge det en chans i alla fall.
När Läkaren lyssnade på mig tyckte han att det lät illa i ena lungan så jag blev skickad på lungröntgen.
Kan du förstå att jag hade sån tur att jag fick träffa samma läkare som förra måndagen. Det är lyx det.
Han säger att det kan ta lite tid att pigga på sig och det har jag redan räknat ut. Är sååååå slut. Orkar ingenting.
Men men tar man en dag i taget så kanske det går till slut.
Men det jag faktiskt är lycklig över är att min mage är snäll med mig.
Det kom ett mail!!
Hej!
Så glad jag blir av att läsa din blogg! Fast oxå bekymrad med tanke på hur dåligt det är just nu. Jag hoppas att du blir bättre snart! Jag har följt din blogg ett tag nu men inte kommit mig för att maila förrän nu.
Vad bra att du gått med i Mag- och tarmförbundet. När jag gick med där 1997 fick jag all info om ibsforskning via dess tidning Kanalen. Numera kan jag läsa om sånt i din blogg. Via min lokalförening i Skåne var jag på en del måbättrehelger där vi fick prova på t ex akupunktur och stresshantering.
Min ibs började med vad jag trodde var magsjuka efter några räkor nyårsdagen 1994. I början hade jag diarré två veckor i stöten men numera är det mest många toabesök på morgon och förmiddagarna och svullnad av magen under eftermiddagen. Under åren har jag provat på många alternativa metoder
t ex självhypnos och healing. Men nu kör jag mitt eget race. Det blir billigare så...
Som tur är kom jag med i KBT-IBS studien och jag tyckte det var synd att du inte fick vara med i den men sen kom du ju med i den genetiska studien istället! Det är ju tur att någon forskare intresserar sig för ibs.
By the way din bloggdesign är så snygg!
Mitt svar till Eva den 14 mars 2012
Hej Eva!
Tack för ditt fina mail. Ja livet kan vara ovanligt jobbigt ibland. Just nu dras jag med två infektioner som inte vill ge sig. Så jag är inne på min tredje antibiotika kur nu. Men det sköna är att min mage har hållit. I alla fall så här långt. Läkaren tror att jag har mykoplasma/lunginflammation.
Så här sjuk vet i katten om jag någonsin varit. Men man får gilla läget och göra det bästa av det.
Jag vart jättebesvken att jag inte fick vara med i KBT studien men men. Det tråkiga var att läkaren skickade ut första grejen som alla antagna skulle göra. Men sen kort efter fick jag ett mail att det var felskick. Jag hann tänka att de ändrat sig.
Men jag hoppas att den studien leder någonstans så att den blir tillgänglig för att med IBS:;
Jag har inte hört något från studien ang om det är genetiskt. Däremot har jag varit med i studien om det finns någon koppling mellan ibs och ryggproblem. Hur det går får man väl vänta på i några år.
Men jag tycker att det är så skönt att man faktiskt bryr sig om oss med sjukdomen. Det gör ju att kunskapen ökar hos läkarna och kanske hos medmänniskorna.
Min blogg design har jag hitta här
Jag hoppas att du vill fortsätta läsa min blogg och att den ger dig något så som den ger mig.
Kram Marita.
Självklart har jag fått tillstånd från Eva att lägga upp detta på bloggen.
Jag blir så glad för den responsen jag får.
Tack...
Livstecken från Sjukstugan!!
Jag medicineras just nu för mykoplasma/lunginflammation.
(sen vet jag inte om jag verkligen har fått bort min urinvägsifektion för det känns inte så, men hur ska man tänka, kan man äta två olika antibiotika samtidigt?)
Livet känns inte direkt på topp kan jag säga. Känns som att någon liten Jäkel jävlas med mig. Men så är det ju självklart inte utan så här är ju mitt liv. Det sköna är att min mage har varit lugn och fin trots att jag är inne på min tredje antibiotika kur på typ lika många veckor. Men snart snart snart ska det väl vända.
Men vad lätt det är att tappa fotfästet när det blir så här. Inte så att jag direkt ligger och grubblar (för det hinner jag inte då jag sover mest) men klart man känner att allt känns mörkt.
Man känner sig som en svikare mot sina arbetskollegor och man känner att man är inte speciellt trevlig mot sina familje medlemmar.
Men det kommer bättre dagar. Det är det positiva. När man ligger på botten har man bara mot toppen att sträva.
Right?
Det enda som händer just nu är att jag sover, sover, bloggar, sover kollar mail, sover, kollar in facebook, sover, spelar lite spel på fejjan, sover, äter något, sover, kollar lite tv, sover osv. Sen en massa hostattacker på det ggr 100. Utan överdrift.
Så här ser mitt jäkla liv ut just nu. Hur har du det?
Men vilket fint vänder vi har fått. Man blir faktiskt lite gladare när man ser solen utanför de vinterskitiga fönsterna.
Svar på kommentar!
Hej! Jag sökte nyss lite om ibs och så kom din blogg upp. Jag har några frågor till dig, hur gammal var du när dina besvär började? Hur länge och hur mycket höll du på att leta efter vad det var för problem? Behövde/behöver du någon gång åka till akuten eller bli inlagd på sjukhus?
Jag har precis fyllt 17 år, jag har haft diarréer sedan jag var fyra år, har även smärtor. När jag var 10 år började allt bli värre, mina magsmärtor blev jättejobbiga och jag behöver gå på toa upp till tio gånger per dag. När jag var fjorton-femton år började det bli ännu värre, jag behövde åka till en läkare ett par gånger i månaden eftersom magsmärtona knappt gick att hantera ibland. När jag va 15 år fick jag reda på att jag hade mikroskopisk kolit (en kronisk tarminflammation), jag fick kortison och har precis fått sluta med det. Mina besvär blev bara sämre och sämre och mina läkare blev mer och mer oroliga för mig, eftersom medicinerna inte hjälpte. Jag fick blod i avföringen, behövde gå på toa ibland upp till 20 gånger per dag och magsmärtorna var helt okontrollerbart! De fick skicka iväg bitarna från tarmen igen och fick då svar på att jag hade gått på kortison helt i onödan, jag hade alltså inte den sjukdomen. De såg dock spår av inflammation, men visste inte vad det var.
Jag har fått åka till akuten jättemycket nu på senaste tiden eftersom att jag inte klarar av smärtorna, har även blivit inlagd tre gånger sen i januari eftersom de var tvungna att ge mig morfin mot smärtorna. Jag blev utskriven för en vecka sen, var inlagd i tre veckor. Jag gjorde dock inga undersökningar eftersom läkarna inte vet vad de ska göra. Jag är fortfarande på besök regelbundet men nu säger de att jag nog har ibs. Tror du verkligen att det är det? Det känns så osäkert eftersom jag har blod i avföringen och kan man verkligen ha så ont av det? Jag har även svårt för att lita på läkarna nu efter feldiagnoseringen, det var väldigt tungt för mig!
Förlåt för att det blev så långt, men det var skönt att få skriva av sig lite! Skulle varit jättesnällt om du hade kunnat svara på mina frågor! :)
Mitt svar:
Hej Tilde. Jag var bara åtta år då jag fick diagnosen stressmage. Jag kommer inte ihåg så mycket av den tiden men jag vet att väldigt ofta hade ont i magen. Jag hade även blod och slem i avföringen. Jag lades in i åtta dagar för att de skulle ta reda på vad det berodde på. Så som du ser var det länge sen som jag drabbades av det här.
Sen har jag som vuxen sökt för olika magproblem. Jag har nämt för dem att jag har stressmage men ändå har de medicinerat mig för magkatarr osv. Men inget fel i det kanske för då upptäckte jag att den medicinen inte var nått för mig. Jag träffade en läkare för ex antal år sedan som "slängde" till mig att -Du har ju IBS. Jag frågade honom vad det var och han svarade stressmage som jag har. Jag träffade då en mag och tarmläkare som fast ställde att så var fallet.
Jag kan inte svara på om det är IBS du har eller inte men visst finns det likeheter mellan dig och mig men vägen till att hitta rätt diagnos kan ibland vara svår.
Men att du har blod i avföringen borde läkaren ta på allvar.
Men det viktiga är att du står på dig och inte låter läkaren släppa dig innan de har uteslutit allt annat.
Det är det rådet jag kan ge dig.
Jag förstår att du har det jätte jobbigt och ingen annan än du kan förstå hur jävligt det är utom ev vi som har samma problem. Livet styrs så lätt av dålig mage och jag hoppas du hittar ditt sätt att må bättre.
Kram// M
Jag Letar och jag Letar!
Men jag finner det inte. Ingenstans. Vem har gömt den. För jag kan inte finna den. Orken har övergett mig helt och jag vet inte hur jag ska hinna i fatt den. All ork lust och glädje har spolats bort med allt snor och slem i rören. Jag ser inget kul i något utan bara en massa elände. Ja jag vet det låter så deprimerande men jag känner verkligen så.
Men jag vet att jag kommer igen och att glädjen ligger där på lur hela tiden men samtidigt så måste man bjuda sig själv på att få känna så här ibland. För när man hela tiden blir sjuk gör ju att man tappar allt annat.
Något som skulle få mig att bli pigg (piggare) är nog om våren kunde göra entré nu. Sol och värme väcker den slummrande lusten och släcker den sista olusten och gör så man mår lite bättre. När våren kommer mår man bra helt automatiskt…
Eller hur?
Men där står vi inte än så jag måste hitta andra vägar.
- Jag ser till att få i mig C-vitaminer.
- Jag försöker sova så mycket jag kan och hinner. Sömn är ju läkande. Det vet man ju.
- Jag försöker låta bli och tänka på allt jag borde göra för att i stället tänka på det jag orkar göra.
- Jag försöker se det positiva i det braiga som blir gjort.
- Jag har jobbat mig igenom den hör sjukdomsperioden, inga sjukdagar alls.
- Jag har skippat massa måsten
- Jag har försökt stävja min olust och försökt tänka positiva tankar ändå
Men jag kan inte låta bli att tänka på allt det där som borde göras.
- Städa
- Tvätta kläder
- Tvätta lakan och handdukar
- Storhandla
- Lite små fix som skulle behövas
Men det som är så bra är att allt det där är att det väntar så länge som man behöver.
Nu är helgen snart här och jag har bestämt mig för att vara extra lat hela helgen. Inte göra mer än jag vill och orkar. Skita i alla måsten och ladda batterierna som just nu är helt tomma.
Detta är en av avisidorna jag får dras med....
Tuff tid!
Just nu går jag igenom en tuff tid av sjukdomar. Fast nu lät det allvarligare än det är, men det är inte mindre tufft för det.
Jag var förkyld i mitten på januari, med hög feber, ont i hela kroppen, snuva och hårt hosta som inte ville ge med sig alls, utan jag har hela tiden små hostat varje dag sen dess.
För ca två veckor sedan kontrollerade jag min urin. Allt bara för att jag hade ont i högersidan. Jag hade en kraftig långtgående urinvägsinfektion. Jag fick antibiotika som jag skulle ta under en vecka. När veckan hade gått tyckte jag att mina symtom var sämre än innan kuren. Konstigt men inte helt ovanligt då det gäller mig. (jag har ju svårt att bli av med infektioner)
Men några dagar senare (onsdag i förra veckan) insjuknar jag igen med en hosta som stegrade under några timmar. Under hela helgen som var så låg jag med feber mellan 38-39 grader. Skitj
obbigt men man får lov att gilla läget fast det är svårt. Kände mig ynklig och ledsen över att vara helt ur slag IGEN.
Jag hade ledig måndag och då passade jag på och gå till läkaren på vårdcentralen.
Jag fick en tid och träffade en kvinnlig läkare. Hon lyssnade och lyssnade och lyssnade läääänge på lungorna. Men hon säger att det låter bra. Jag frågar då om hon inte hör allt rossel. Jo det gör jag säger hon. Men hur kan det då låta bra, frågar jag. Det har inte kommit till lungan än, svarar hon, och det kanske det inte heller gör. Men det kan ju vara lite klurigt med virus säger läkaren. Men det kan ju gå över till att bli bakteriuellt.
WTF.
Men vad ska jag göra då frågar jag snällt. Du ska få kortison utskrivet och host medicin så hoppas vi att det stannar där det är.
Jag frågar henne för säkerhet skull om hon skulle kunna ge mig remiss till labbet så jag kanske kunde få lämna in ett urinprov då jag inte känt mig bra i blåsan sen jag åt antibiotika som avslutades förra tisdagen. För jag sa att febern behöver ju kanske inte ha med förkylningen att göra. Jo då det har den, så du behöver inte lämna något urinprov. Jag försöker förklara min situation med urinblåsan men hon tycker inte att det behövs.
Jag trodde att en läkare ska lyssna på en patient för att kunna ställa de rätta diagnoserna, men här fanns det inget intresse allt.
Jag gick till apoteket efter läkarbesöker och hämtade ut min host medicin som jag fått utskrivet, trots att tjejen där var osäker på att jag borde ta den pga min IBS. Jag hade trots allt berättat om min IBS för läkaren men hon sa att det skulle fungera. Men apotekarien var väldigt osäker på om jag verkligen skulle ta den. Men jag hämtade ändå ut Hostmedicinen men jag tog snabbt ett beslut på att låta bli den då jag ärbenägen att hålla med tjejen på apoteket. Kortisonet som läkaren hade skrivit ut till mig var slut på apoteket och beställdes. Men Den kunde jag hämta ut i går. Så den fick jag vänta på i några dagar. Men nu har jag tagit den några ggr.
Jag gick sedan hem och ringde min gyn läkare. Jag fick då komma dit direkt och utan att betala en krona. Jag fick då veta att urinprovet såg minst lika illa ut eller kanske tom värre ut än förra ggn. Så jag fick ny kur på fem dagar.
En dunder kur.
Eller som sköterskan sa. Det är ju lite svårt med dig då du inte kan ta penicillin, så du får ta en stark kur nu. (det finns tydligen inget mellan läge. Jag brukar undra vad de ska sätta in om jag blir dödsjuk någon gång, då de är tvungen att gå på starka preparat när man borde kunna ta det svagare. Men är man allergiker mot penicillin som jag är så är man).
När jag sedan kommer hem med tabletterna så läste jag på fass. Där stod det så här.
1. VAD ÄR CIPROFLOXACIN BLUEFISH OCH VAD ANVÄNDS DET FÖR?
Ciprofloxacin Bluefish är ett antibiotikum som verkar genom att hämma ett enzym som bakterierna behöver för att kunna föröka sig.
Ciprofloxacin Bluefish används vid bakterieinfektioner i urinvägar, prostata, nedre luftvägar (t ex långvarig luftrörskatarr och lunginflammation), hud, mjukdelar, skelett, vid gonorré och för att förebygga eller behandla svår diarré.
Nu när jag klistrade in texten här ser jag att den tom förebygger eller behandla svår diarré.
För shit vad bredd spektra det var på den här kuren. Jag tänkte på det nu att i måndags när jag var på gyn så ”ballade” magen ut och jag fick gå på toan där. Jag fick akut diarre pga eller ev pga juicen jag druckit. Jag vet att jag kan vara känslig för juicer. Men jag har inte varit på toan sen dess. och jag tog första kuren antibiotika i måndagskväll.
Kanske biter den även på min hosta tänkte jag och samma natt händer det här.
Efter första intaget av antibiotikan hände det förändringar i min hosta, efter flertalet timmar. Natten mellan måndag och tisdag var det som att allt slem satte igång och rörde på sig. Om jag ska vara ärlig var det den jävligaste natten ever in my life. Jag trodde jag skulle storkna av allt slem, som bara åkte upp och ner i halsen och i bröstet. Det stockades sig så jag knappt fick luft långa stunder då jag bara hostade och hostade.
Det konstiga är att jag också har haft konstant ont i svanken i flera månader och när jag åt antibiotika förra veckan så försvann det onda men kom sedan tillbaka i helgen. Jag kan få känningar i njurarna när jag har uvi men jag brukar inte ha ont i svanken. Men nu när jag började denna kuren försvann det ryggonta igen. Kanske är det även medicinen som påverkar mig positivt.
Ja du vad vet jag. Kanske blir denna kuren en dunder succe. På många sätt.
Den postiva med den här antibiotikan verkar ju vara:
- att den inte ger mig några diareer eller magont trots min IBS
- att den kanske påverkar min hosta positivt, trots att läkaren sa att det är ett virus (för hostan har lättat efter att jag börjat ta min antibiotika)
- att den gör att det inte gör ont i kroppen
- att den kanske kanske tar bort min urinvägsinfektion.
Om den kommer att bita på urinvägsinfektionen. DET återstår ju att se....
Svar på kommentar som kommenterats!
Tack för ditt svar! Ja, går jag på toa och gör nr 2 så försvinner magvärken nästan direkt.. Jag ska göra som du säger och pusha på läkarna för jag vill ha en diagnos så jag vet hurdan kost jag ska äta och så vidare. Lycka till med din mage i fortsättningen! Kram Frida
Mitt svar!
Det är lite lättare om man vet vad man har för fel på magen. Det släpper en massa onödig oro.
Lycka till Frida.
Kram//M
Svar på kommentar som kommenterats!
Hej! Jag är en tjej som kanske har IBS (läkaren var osäker men jag har ännu inte fått reda på testresultaten), och jag vill gärna veta om du kan diagnostisera mig bättre än läkaren kunde. Så.. Jag har diarré 3-4 gånger i veckan och är då på toa och gör nr 2 säkert 3 gånger på en dag. Jag är alltid väldigt uppsvullen i magen och om jag försöker 'hålla in den' gör det väldigt ont. När jag stressar (vilket jag alltid gör) blir det värre och jag måste ofta vara hemma från skolan.
Har också ofta regelbundna kramper i magen, varje dag flera gånger får jag så ont att jag har lite svårt att andas. Tuggar jag tuggummi blir jag så uppsvullen att jag inte kan stå upp. Kan tillägga att jag är 17 år, äter rätt och tränar flera gånger i veckan. Tack för ditt svar :)
Mitt svar:
Hej Frida!
Som du förstår kan jag inte alls diagnostisera dig. Men så som du upplever din mage är just så som jag upplever min men det finns så många andra orsaker till att man kan ha en mage som beteer sig så som din.
Jag vet att om man har gjort olika undersökningar som har med magen att göra så kan man till slut utesluta andra sjukdomar och då kanske det bara är IBS diagnosen kvar.
Men jag tycker att du ska invänta vad din läkare säger. För hur det än är så är ju din mage som den är oavsett om du har en diagnos eller inte. Jag kan bara tipsa dig om att du ska stå på dig att läkaren ska utesluta alla andra sjukdomar så kanske du till slut får veta vad just du har.
En fråga till dig:
Släpper din magsmärta efter toalettbesök? (nr två)
För när min mage gör ont efter att jag har ätit så lättar det efter att jag gått på toaletten. Sen har jag iof ont i magen också som inte slutar då jag varit på toaletten.
Jag hoppas du har en bra läkare för då kommer du och han lösa ditt magproblem. Får man bara veta vad det beror på så släpper den värsta oron.
Ps. Jag förstår att du har det jobbigt och att det här påverkar dig jätte mycket. Det är inte roligt att göra det man vill och måste.Ds.
Kram...// M
Svar på kommentar!
Kommentar på inlägget. "Medlem..."
(http://minibsochjag.blogg.se/2012/february/medlem.html)
Tack för tipset,,,,
Mitt svar:
Varsågod Ulla!
Svar på kommentar!
Kommentar på inlägget "Orkar inte med detta längre."
(http://minibsochjag.blogg.se/2011/may/orkar-inte-med-detta-langre.html)
Förstår exakt vad du går igenom... har ganska svåra problem med min ibs som prägas av diarre... värst är på morgonen då jag kan tömma tarmen 7 gånger... testat massvis med mediciner utan att det lett till något bra resultat. Läste lite om att antidepressiva mediciner kan fungera mot IBS. Jag tar nu 10 milligram av tryptizol vilket gör att jag mår mycket bättre och helt plötsligt bara sådär så fick jag normal avföring. Visst har jag fortfarande mina perioder och känner mig ändå osäker på dagarna i och med att det sattit sina spår i psyket.. Men jag pluggar nu på Örebro universitet och mår 80% bättre :) I och med det psykiska har jag dock inte lyckats gå på föreläsningar för jag känner mig fortfarande "otrygg" och blir lätt uppstressad vilket väcker tarmen.. Lycka till hoppas allting löser sig för dig :)
Mitt svar:
Hej Viktor!
Tack för din omtanke. Ja det är verkligen inte lätt att leva med denna sjukdom men av någon konstig anledning så kämpar man vidare. Mycket tack vare att man nu vet att vi är flera. Ju fler destu starkare.
Kram.
