♥♥ Min IBS och Jag ♥♥

...blir jag lika förundrad varje gång.

 

Magen tog stopp på diareerna i måndags. Sen var det stopp, helt stopp till torsdag. Då var d rätt normalt.

Magvärken har gett sig, jo visst känner jag av magen då jag äter men INGET TOA SPRING.

 

Äntligen. För att inte låta negativ så vet jag med mig att d kan vända tillbaka lika fort.

 

Men när du känner den där hopplösheten att magen ALDRIG kommer lugna sig känner man sig rätt maktlös.

 

Men nu känner jag mig glad. Kanske inte så mycket piggare men nu vet jag att kroppen hinner ta upp de ämnen som jag behöver för att må bra.

 

Jag tar mina B12 rätt dåligt om jag ska vara ärlig men jag MÅSTE HITTA EN RUTIN FÖR DEM.

 

Vikten har varit stabilt under 100 sträcket och det gör mig gör lycklig.

 

Jag blir inspirerad att ta tag idet på allvar nu. (kanske).

 

I dag är d lördag och solen skiner. Känns som att d blir en bra dag. Kanske blir d en promenad också.

 

Efter att vi handlat hem mat.

En kommentar på mitt inlägg B12 och Folat.

 

Hej,

jag har med varit yr och lite dåsig de senaste månaderna. Äter tyvärr inge bra då jag mår dåligt av de mesta men läkaren trodde yrseln var psykiskt bara och lät det vara...
Kan det vara brist på b12 och folat´som gör det?

 

Mitt svar:

Jag är ingen expert men jag är det när det gäller att avsläsa mina egna symptom. Eller börjar bli i alla fall.

När jag är trött så där överdrivet trött då vet jag att mina värden har sjunkit.

Då jag har mycket diarreer så påverkas mitt B12.

 

Jag vet inte hur jag ska svara dig men jag tycker att du ska be att få kolla dina värden.

 

Jag kan iof bli både yr och dåsig när värdet gått ner så visst kan d vara så att dina också är låga.

Men det behöver inte vara så.

 
Frågeställningen var. Men nu undrar jag vem du är?
Är du man eller kvinna?
Vilken ålder har du?
Hur länge har du haft magproblem?
Hur stor försåelse får du av dina nära, från dina vänner och bekanta?
Hur fick du veta att du har Ibs?
Vad vill du att jag ska skriva mer om?
Vad är det som gör att du återkommer in på min blogg och läser den?

1) man
2) 22
3) 5år
4) har hamnat i en alienationsfas så bekanta och vänner går bort. Kvar har jag föräldrar småsyskon och hund. De stöttar ju så mycket dom kan men alla har vi väl våra problem och våra egna liv att leva.
5) ibs fick jag diagnostiserad genom gamla hederliga uteslutningsmetoden, alltså efter andra krämpor uteslutits följt av kolonoskopi och endoskopi.
6) har inte hunnit läsa så mycket av din blogg men nya rön angående ibs är alltid intressant
7) jag citerar från din sida " Men med tiden kanske jag hittar ännu fler verktyg som gör att jag kommer att ta den totala kontrollen över min mage igen. OM det nu går, då IBS inte går att bota. Det är något man får lära sig leva med. Men man kan ju hitta vägar som gör att det går lite lättare" jag är som sagt en ny läsare men något som definitivt kommer att får mig att komma tillbaka är din positiva attityd till sjukdomen och hur du trots en snårig situation försöker hitta ny lösningar som gör din dag bekvämare. Har även fått det sagt från dussintal läkare som jag har haft att deltar något man får lära sig leva med eftersom det kommer finnas med dig resten av ditt liv. Jag vägrar tro att det är enda lösningen och jag är väldigt säker på att det måste finnas ett sätt att lösa (bota om du så vill)  ibs på.. Permanent. Jag har blivit kallad naiv för att jag har denna inställning och blivit uppmanad att acceptera läget. Har du vart i min sits eller har du alltid försökt se det positiva ur det negativa?

Mvh

 

Jag väljer att svara här direkt istället för att maila dig. Då du svarat på mitt inlägg tänkte jag att d var ok för dig.

Jag lämnar ju inte ut några uppgifter om vem du är.

Hoppas d är ok?

 

Jag hoppas ju också på att man ska finna något som tar bort våra dåliga tarmfunktioner. Något som kan balansera våra magar och tarmar oavsett om vi lider av diarrer eller av förstoppning.

 

Jag vet att många finner en kost som funkar bra och mediciner som funkar så pass bra för dem att de inte tycker att IBS är så jobbigt som den kanske har varit förut.

 

Klart jag hoppas man kan bota de en dag. Men om jag ska vara ärlig så tror jag att d är svårt.

Då IBS är en så kompex sjukdom som ger så olika symptom för olika människor.

 

Jag tror att d viktigaste är att man själv lyssnar på sin kropp och försöker finna det som fungerar för just mig. Ja eller för just dig.

 

Jag har träffat läkare som vet en hel del om Ibs som sagt att den inte går att bota.

 

Men tyvärr har jag träffat allt för MÅNGA som inte ens vill kalla d för en rikgtig sjukdom.

 

Visst man kanske inte ska kalla d sjukdom utan för ett tillstånd.

Men IBS gör verkligen mig sjuk emellanåt. Så sjuk att allt annat inte fungerar.

 

Tillbaka till de där läkarna som inte vill kalla ISB för en sjukdom, utan som hellre vill kalla d för inbillning och för en sjukdom som sitter i ens huvud. Dvs något som vi tror oss ha. Ett tillstånd som vi inbillar oss genom att vi tror att vi är sjuka.

 

Ja d har till och med sagts mig att jag är sjuk i huvudet, att jag måste inse att jag har inga problem med magen.

 

Jorå jag har problem med min mage och jag inbillar mig inte ett skit. Faktiskt.

 

Det här påverkar mig så mycket att jag inte inbillar mig det.

 

Visst så vet jag att den är stressrelaterad och visst kan den bli sämre ibland bara för att jag är orolig att den ska paja. Men det är ju ett tillstånd som kommit efter att ha lidigt av det i såååååå många år.

 

Klart det sätter sig i huvudet då.

 

Men usch nu kom jag från ditt mail.

 

Jo jag har lärt mig den svåra vägen att försöka se det positiva i det negativa. Men jag ska vara ärlig och säga att det inte alltid funkar.

Har dagar då jag gråter jätte mycket över allt det där som andra kan göra som jag måste avstå.

• gå ut och ta en picknick långt från en toalett.
• äta middag på stan
• gå på bio när jag bokat det med en vän, men magen pajar samma eftermiddag
• vara hemma och sjukskriva mig då magen inte vill lugna sig och jag sitter på toaletten i flera timmar om jag lägger i hop alla besöken där

Känns skönt efter de senaste dagarnas helvete.

Tog lite prover i går och det visade att de var bra.

 

Sen tog hon prov på mitt B12och folsyra

 

Mitt B12 låg på 202... lägsta jag har haft någongång var 190 (man ska ligga mellan 150 - 800)

Folsyran låg på 12 och så högt har jag aldrig legat förut (man ska ligga mellan 7 - 40).

 

Jag MÅSTE börja lyssna på min kropp.

 

När jag blir så här trött är d alltid lågt B12...

 

Så nu tar jag fram mina tabletter och börjar ta dom igen.

På min mage…

Pga min mage

All energi som jag ev hade är borta.

Natten har inte varit den bästa. Fick gallanfall mitt i natten och vaknade av den vid kvart i två. Kände nog om jag ska vara ärlig redan då jag lade mig men ignorerade den omedvetet.

 

Men i natt tog jag mina papaverin som inte verkar hjälpa mig. Hade svårt att somna om men lyckades till slut. Men värken i gallproduktionen gjorde sig påmind så jag vaknade hela tiden.

Insåg att nu har jag kört min mage i botten. Det går inte att få den att vända till det bättre.

 

Jag har slut på idéer på hur jag ska göra. Jag har inte slarvat med att äta en massa fett, godis och annat onödigt. Jag har inte känt behov heller. Men ändå vill inte magen lugna sig. Så fort jag äter får jag jätte ont i magen. Sen efter en stund måste jag gå på toaletten. Sen upprepas det åtminstone en eller två ggr till varje dag.

 

Jo då jag har haft dagar då jag inte gått på toaletten men då har värken i magen ändå varit där.

 

Det var länge sen som mage varit så här dålig under så lång tid. (tre fyra veckor)…

 

Vet inte vad jag ska göra längre så jag ringde Vc i morse och var där vid kvart i elva.

 

Jag fick berätta lite kort hur jag mår och hur det sett ut sista tiden med magen. Hon klämde och kände sen på min mage. Det verkade som att det var levern som jag hade mest ont i. Hon skickade mig på provtagning. Hon spekulerade i om det var en leverpåverkan eller bukspottkörtel påverkan jag har.

 

Hur som så kunde hon inte skriva ut någon annan medicin då det verkar som det bara var morfin som skulle vara bra i det här fallet. Men då jag blir dålig av det så bad jag att slippa, men då säger hon att d kan hon inte ge mig ändå eftersom, om jag har leverpåverkan så är morfin inte vad min kropp behöver.

 

Jag ska i stället öka dosen på mina papaverin.

 

Snabbproven på om jag har någon inflammation var bra och nu får jag vänta på leverprovet som ev skulle bli klart i morgon. När jag kom hem kände jag mig helt urlakad.

 

Åt lite och sen var d direkt biljett till toaletten.

 

Senare på eftermiddagen fick jag frossa. Gick då och la mig under täcket med kläderna på.

 

Frös så jag höll på att bli tokig. Tog en omgång papaverina till och hoppades på att värken skulle ge sig.

 

Men…

NÄ..

Jag fortsätter att ha ont. Sov ändå en stund vilket var skönt.

 

Känner mig inte alls bra…