♥♥ Min IBS och Jag ♥♥

…är något bra. För tänk om vi skulle stanna upp och aldrig göra några förändringar.

 

Förändringar utvecklar oss. Right? De för oss framåt.

 

Men kroppen uppfattar förändringar på olika sätt.

 

Man kan må bra av dom. När dom är själv valda.

 

Man kan må dåligt av dom även om du själv valt.

 

Men när förändringar sker som du inte själv har påverkat är d lite svårare.

 

Men även dom förändringarna behöver inte vara dåliga. Men kan kännas så.

 

Hur vet man skillnaden?

 

Nja d lär du märka.

 

En sak som kan vara svårt för oss med ibs. Det är att hamna rätt i yrkesrollen och på rätt arbetsplats.

 

Jag skulle tex inte kunna jobba som

• Busschaufför. Ja först och främst för att jag inte har något körkort…
• Sitta i kassan på Ica. Jo jag skulle kunna lära mig det, men…
• Vara ute och kratta löv…

 

För jag måste ha tillgång till toalett snabbt ibland.

Tänk att sitta i en buss och du ska ta dig mellan a till ö och din mage krånglar vid B. Hur ska du klara av att inte göra på dig?

 

Sitta i kassan och du inser att du måste rusa och kön vid din kassa är just nu milslång och de andra har rast.

 

Vara ute och kratta löv, ute på en äng och ha långt till toaletten. Vad gör du?

 

Sitta på ett kontor känns som en ganska bra arbetsplats. För där har du alltid en toalett.

Men du kanske har såna arbetsuppgifter att du inte kan lämna din plats när du vill ändå.

 

Jag kan inte ha lång resväg till jobbet för då kanske jag inte kan ta mig dit. Jag har arbetat i många år och har en tillfredställande närvaro på mitt jobb. Men nu ska jag byta. Jag har tvingats byta. Känner mig mycket oroad över hur min mage och mitt nya jobb ska kampera ihop.

 

Egentligen är det inte någon större skillnad mot förut. Förutom att jag nu ska ta mig TILL jobbet. Förut kom jobbet till mig.

 

Men mest oroar jag mig för att jag ska jobba med människor som kanske inte kommer att förstå mig och mitt dilemma.

Som inte förstår att jag kommer att behöva sitta på toaletten rätt ofta då det är illa då jag egentligen behövs utanför toaletten. Jag kanske borde ha varit hemma men inte kunnat då man är underbemannad på jobbet.

 

Hur ska man förklara för dem att jag kanske måste släppa ALLT för att sätta mig på toaletten.

 

Men tänker säkert någon nu som inte vet hur d faktiskt kan vara.

 

Men alla går väl på toaletten. En mänsklig rättighet.

JO det är ju sant men vissa av oss med IBS måste sitta länge för du kan inte gå därifrån..

 

Hur ska de orka ha mig på jobbet när jag inte är på topp. JO på samma sätt som jag måste orka med dom när de inte är på topp.

 

För alla har dåliga dagar.

 

För alla har faktiskt dåliga dagar då och då och jag kanske, kanske har fler såna dagar än andra men vi måste väl acceptera varandra trots våra svackor. Eller?

 

Om inte? Varför ska jag då orka med deras?

 

En fråga till dig som läser:

 

Vad arbetar du med?

Hur får du ditt arbete att fungera då magen är kass?

 

Hur stor acceptans har du på ditt jobb, när du kanske måste sitta på toa mer än andra?

Vad säger dom då du är hemma från jobbet pga din mage?

 

Och.

 

Hur gör du för att hålla magen lugnt vid nya arbetsuppgifter, som du inte kan?

Hur har du berättat för dina kollegor om ditt problem?

Förstår dom dig?

 

Hjälper dom dig så du kan utföra ditt jobb?

(inte på deras bekostnad, så klart utan vad kan de göra för att du ska kunna vara på jobbet)

 

Finns det en förståelse för att du kanske måste gå hem plötsligt då du mår så dåligt att du inte klarar av att vara där?

Den heter Arbeta/yrke.

 

Här kommer jag skriva om hur det är att arbeta och hur man kanske valde sin yrkes inriktining när man har IBS.

 

Det vore intressant och få veta hur du klarar av att arbeta när din mage styr ditt liv.

 

Vilka jobb du testat men inte kunna arbeta vidare med då det inte fungerar pga magen.

 

Vilka jobb som faktiskt fungerar bra att utföra trots magen?

 

Valde du din inriktning innan magen blev sjuk, och hur fungerar `det att utföra ditt jobb efter diagnos ställningen?

 

 

 

Ne jag tror att du förstår vad som kommer ligga under den här kategorin.

 

Nu är d iof ett tag sen som det kom till mig men jag har inte hunnit lägga upp det här.

 

 

 

Hej!

Googlade runt på IBS och hittade din sida, känner igen mig så mycket på hur du lever och symptomen som finns du har gett mig en massa tips som kanske fungerar på min mage.

Jag tänkte att du kanske kunde ta upp hela resan inom sjukvården och ibland ofårmågan att förstå vad man går genom.
Min resa där började för 8 år sedan. Jag hade haft besvär redan några år innan och tänkte söka hjälp för det, men ack vad jag trodde fel. Under hela tiden har jag fått höra att det är inbillning, sluta ät lök, blodprover, avföringsprover, slang i hals och Nr 2 finger upp där också, allt utan att hitta en orsak.
Det värsta är inte att göra alla tester och försöka hitta ett svar utan jag fick tjata på min läkare att titta upp IBS och om det kunde vara något. De läkare jag haft att göra med har inte trott mig känns det som, när inget direkt fel hittas genom testerna så var jag inte sjuk! Tillslut efter tjat satte läkaren ibs på mig, och sen var det inget mer som hände. Jag frågade om jag kunde träffa en dietist i sjukvårdens regi, nix pix sa dom, gäller inte dig.

Nu mår jag bättre, dock inte för sjukvården, utan att jag själv tagit bort mat, motionerar, planerar och är redo med olika akutpiller ifall något händer.

Tack för din blogg, det är skönt att veta att man inte är ensam, tips och råd kan delas!

Mvh Patrik

 

Jag har delvis skrivit om min IBS resa här på bloggen. Men jag ska vid tillfälle skriva om den igen.

Jag kan senare också skriva om hur en del läkare ser på en då man söker för magen eller för helt andra saker som inte har med magen att göra och då får frågan om man har några mediciner eller andra sjukdomar.

 

De tittar på en som man vore idiot och att de anser att ibs är en sjukdom man får då man inte medicinskt kunde ställa en bra diagnos på min mage.

 

Att Ibs är likställt med att man Inbillar Bara Sig.