♥♥ Min IBS och Jag ♥♥

Från en tjej som hittat hit till min blogg och som också svarat på en frågeställningen jag hade i mitt inlägg

1. Är du man eller kvinna?
2. Vilken ålder har du?
3. Hur länge har du haft magproblem?
4. Hur stor försåelse får du av dina nära, från dina vänner och bekanta?
   
5. Hur fick du veta att du har Ibs?
6. Vad vill du att jag ska skriva mer om?
7. Vad är det som gör att du återkommer in på min blogg och läser den?

Hej,

Snubblade in på din blogg nu under morgonen i ännu ett desperat ”hjälptillsjälvhjälp” googlande! Även fast jag vet att många lider av IBS så är det inte så man pratar om det varje dag och man försöker berätta för dom som är nära men håller undan det mesta för man skämms lite…

Här kommer mina svar på dina frågor härligt uppstaplade;

 

1) Kvinna

2) 26

3) ca. 7 år

4) Visst verkar det som att endel förstår när man säger att man har problem med magen men de flesta tror nog att man är förstoppad, för mig är det tvärt om. Däremot förstår dom nog inte hur det totalt påverkar mitt liv vissa stunder (för det mesta), att man inte känner sig fri och känner sig begränsad, tackar nej till saker och har ren och skär panik över vissa saker. Det går nog aldrig att förstå om man inte lider av det…Därför älskar jag din parallell till din magsjuka kompis som inte vill gå på stan! :)

5) När jag lidit i smyg i något/några år och kände att något var fel fick jag genomgå flera prover och slutsatsen var IBS. En diagnos men ingen lösning på problemet, botemedel eller hjälp.

6) Hur det är, vad som begränsar dig, vad som får dig att må bättre, hur andra har det och en möjlighet att ventilera. När jag snubblade in på din blogg kunde jag inte låta bli att börja gråta…konstigt kanske…

7) Precis som jag skrev ovan var det slumpen…

Hälsningar en ”anonym”

 

Hej. VAd kul att du hittade hit. För visst är d skönt att se att vi är fler som bär på denna börda. Ja för det är faktiskt så det känns.

Själv är jag just nu inne i en jätte dålig period med magen. Så fort jag äter får jag magknip och sen springa på toaletten. Magen jobbar hela tiden och jag känner mig sjuk.

Det är ju också jobbigt att det inte finns några givna tips för att man ska bli av med IBS. För det går inte att bli av med den men man kanske hittar sitt sätt att hantera det.

 

Ibland känns d som jag hanterar det hur bra som helst men sen kommer de där jobbiga perioderna när allt känns hopplöst och orättvist. Jag vill ju också må bra och inte ständigt må dåligt för att jag "måste" äta mat för att få energi och må bra. När man bara mår skit dåligt av att äta.

 

Det går inte ihop det där. Kroppen behöver ju maten för att få i sig det kroppen behöver. Men när man inte får behålla det så känns ju det helt hopplöst men ändå äter man så klart. För man måste.

 

I går skulle jag på kalas för min son firar sin 30 års dag. Jag visste inte om jag skulle kunna gå dit då magen är så här just nu. Men jag tog stoppande och jag fixade att åka dit och vara med under middagen och fikat. Sen blev jag tvungen att åka hem för min energi och ork var helt tömt.

 

Men jag var där och det är jag sååå glad över.

 

Jag hoppas att du anonyma fortsätter att dela med dig av dina erfarenheter och kanske finner du några nya här inne.

Ps. Nu bad jag inte dig om lov att publicera det här men då du svarat på frågor från ett tidigare inlägg som jag gjort så tror jag nog att det var din mening att jag kunde göra det. Ds.

 

Välkommen hit till min blogg.

 

Tillsammans blir vi alla starkare.

Förra veckan skrev jag om min konstiga mag och ryggvärk som släppte efter toa besök.

 

Trodde jag ja.

 

Jag blev hemma från jobbet hela veckan ut. Ont i magen och illamående. Som nervilningar i hela ryggen. Kände mig faktiskt sjuk i hela kroppen. Varje muskel och led värkte. Vet inte varför det blir så.

 

Men onsdag började det vända igen och det kändes rätt ok, men kände mig mer ok på torsdagen. Illamåendet var kvar men det har jag så ofta så jag kanske inte kan kalla mig sjuk då??

 

( Jag ska kanske ockå tillägga att jag träffat på maginfluensa under flera veckors tid, kanske hade jag en släng av det, men jag kan sällan avgöra vilket det är. Då jag allt för ofta får så här)

 

Men hur som. Fredagen kom och jag hade ledig dag.

 

Det var en helg resa boka för helgen och jag var inte säker på om jag skulle våga åka.

35 mil och ca tre timmar i bil och inte så många toa stoppsmöjligheter på vägen.

För hur ska man göra om man precis passerat en möjlig toalett. När man vet att nästa dröjer. Å så behöver du en toalett NUUUUUU..

 

Ja du.

 

Jag åkte.

 

Resan gick bra tack och lov.

Jag hade packat ner en hel toalett rulle i bagaget lätt tillgänligt. I fall man skulle bli tvungen att stanna vid väggrenen och hm skita.

 

Men som sagt resan gick bra. Väl framme åt vi vår lunch som vi hade med oss i frysväskan.

 

Det smakade gott då jag rest på fastande mage. Gör så ibland för att inte reta magen mer än nödvändigt.

 

Men magen gillade inte maten alls. Sprang på toaletten flera ggr och det kändes som en total tarmtömmare igen. (samma som i tisdags)…

Hur mycket får plats i tarmarna egentligen?

 

Nåja då vi skulle hälsa på min brors mamma så tog jag stoppande.

 

Yeheee. Magen höll under besöket där.

 

Men jag hade hemskt ont i magen och ryggvärken hade tagit plats i kroppen igen.

 

Fan vad jag hatar mitt magliv.

 

Nåja hemma i lgh vi bor i när vi är där uppe så somnade jag helt ovaggat.

 

På Lördagen åkte vi till Sundsvall och shoppade både på loppis och i Birsta City.

Men ont hade jag. Svårt att hålla i gång så där då, men men.

 

Träffade sen min lillebror som bor där uppe för lite middags mys.

 

Ja d gick bra det med. Äta ute är ju inget jag gör varje dag, inte ens varje vecka eller månad.

 

Men jag hade ont i magen resten av den kvällen och natten.

 

I går söndag far vi hemåt igen. 35 mil och 3 timmars bilsittande.

 

Vilken pina men hem kom vi och sen var d toaletten som gällde resten av dagen. Nästan.

 

Så den höll med Imodium plus endast mellan fredag eftermiddag till söndag eftermiddag.

 

Effekten av den är inte lika god som den var i början.

För då kunde det vara lugnt och stopp i magen mellan tre till fyra dagar.

 

Säkerheten känns ändå rätt bra med dom. För hur det än är så stoppar magen just då jag behöver det.

 

Men planerar man hur och när jag tar dom så ska jag nog få fina och säkra dagar framöver också.

Den 5 mars 2014

Hej på dig!

Först vill jag säga Jag är så glad att du har denna blogg då jag inte har någon som förstår hur det är att leva med IBS. 

Jag är en 25 årig kille som under en längre tid haft problem med uppsvälld mage samt att jag blir förstoppad. Jag upplever ofta att jag blir väldigt trött och ibland känslan av blodtrycksfall.

Som tur är har jag inte någon smärta i magen.

Efter många tester har läkarna inte hittat något fel. utan diagnoserat mig med IBS.

Jag har haft alla kriterier för IBS utom diarréer.  

Mitt stora problemet är att jag ibland blir orolig av att det kan vara något värre (typ cancer) det är under dessa stunder som jag mår värst.

Då blir jag även nedstämd vilket jag vill komma ifrån då det påverkar min omgivning. 

Känner du igen denna känsla?

isf Hur har du gjort för att underlätta ditt vardagsliv?

 

Mitt svar:

Hej M!

Vad roligt att du hittat min blogg.

Men jag blir samtidigt ledsen över att vi är sååå många som lider av IBS.

För hur det än är så styr den oss ganska så mycket.

Känslan du beskriver att du är orolig över att det skulle kunna vara cancer istället kanske inte är så konstig. För visst är d så att vår "fantasi" drar i väg med oss. Ja menar inte att det är en dålig tanke och jag förstår att den kan komma. Jag har aldrig själv tänkt den tanken.

Det du får tänka är att du faktiskt är utredd och om det skulle vara just cancer skulle du ha vetat om det.

Jag kan också känna mig nedstämd speciellt då jag har en dålig magperiod. Livet känns då tungt och orättvist. Men sen finner man de där guldglimtarna i livet som gör att livet känns helt ok ändå.

Jag har jobbat mycket med att försöka tänka på allt det positiva som jag faktiskt omges med också. Men klart så faller man ner i hopplöshetskänslan då och då.

Jag har inga givna tips så där direkt. Men försök göra det som är roligt och omge dig med människor som kan förstå hur du har det.

Det är inte enkelt men kanske kan tanken hjälpa dig lite grann i alla fall.

Lycka till.

Förresten får jag publicera ditt mail på bloggen??

Kanske är d någon annan som känner igen det du känner och hur du upplever din IBS.

Kanske kan någon annan också stötta dig.

Lägger naturligtvis inte ut din mailadress eller namn.

 

Svaret jag fick tillbaka:

Hej igen!

Tack för ditt svar det hjälper mycket att läsa och prata med andra som har liknande besvär, även om många skäms för att prata om de.

Givetvis får du publicera mitt mail, utan mina uppgifter, kanske finns det någon som känner igen sig. Mvh M

Men hur får man bort stress som du inte kan påverka själv. När saker sker som du bara måste gilla.

 

Det är inte lätt att ha en stressrelaterad magsjukdom. Allt sätter sig där.

 

Just nu är jag inne i en period med mycket magvärk och konstigheter. Jag har kommit på att när jag har en relativt lugn mage. Dvs inga toalettbesök på någon dag eller två, tre. Så får jag VANSINNIGT ONT i mage och runt hela bäckenet. Det gör så ont att tårarna inte kan hållas borta.

 

Sen plötsligt ballar magen ur och det känns som jag tömmer hela tarmsystemet. Vilket man antagligen inte gör. Men känslan av att allt kommer ut. Då släpper den där konstiga och hemska smärtan runt hela ryggen och magen.

 

När det hände härom dagen så kändes det som en massa nerver satt i kläm för det strålade smärta genom hela kroppen och jag kunde knappt sitta på en trästol. Kändes så konstigt i hela rumpan....

 

Nåja nu mår jag i alla fall bättre. Det känns som jag har träningsvärk i hela magen.

 

Kram.