♥♥ Min IBS och Jag ♥♥

Från en tjej som hittat hit till min blogg och som också svarat på en frågeställningen jag hade i mitt inlägg

1. Är du man eller kvinna?
2. Vilken ålder har du?
3. Hur länge har du haft magproblem?
4. Hur stor försåelse får du av dina nära, från dina vänner och bekanta?
   
5. Hur fick du veta att du har Ibs?
6. Vad vill du att jag ska skriva mer om?
7. Vad är det som gör att du återkommer in på min blogg och läser den?

Hej,

Snubblade in på din blogg nu under morgonen i ännu ett desperat ”hjälptillsjälvhjälp” googlande! Även fast jag vet att många lider av IBS så är det inte så man pratar om det varje dag och man försöker berätta för dom som är nära men håller undan det mesta för man skämms lite…

Här kommer mina svar på dina frågor härligt uppstaplade;

 

1) Kvinna

2) 26

3) ca. 7 år

4) Visst verkar det som att endel förstår när man säger att man har problem med magen men de flesta tror nog att man är förstoppad, för mig är det tvärt om. Däremot förstår dom nog inte hur det totalt påverkar mitt liv vissa stunder (för det mesta), att man inte känner sig fri och känner sig begränsad, tackar nej till saker och har ren och skär panik över vissa saker. Det går nog aldrig att förstå om man inte lider av det…Därför älskar jag din parallell till din magsjuka kompis som inte vill gå på stan! :)

5) När jag lidit i smyg i något/några år och kände att något var fel fick jag genomgå flera prover och slutsatsen var IBS. En diagnos men ingen lösning på problemet, botemedel eller hjälp.

6) Hur det är, vad som begränsar dig, vad som får dig att må bättre, hur andra har det och en möjlighet att ventilera. När jag snubblade in på din blogg kunde jag inte låta bli att börja gråta…konstigt kanske…

7) Precis som jag skrev ovan var det slumpen…

Hälsningar en ”anonym”

 

Hej. VAd kul att du hittade hit. För visst är d skönt att se att vi är fler som bär på denna börda. Ja för det är faktiskt så det känns.

Själv är jag just nu inne i en jätte dålig period med magen. Så fort jag äter får jag magknip och sen springa på toaletten. Magen jobbar hela tiden och jag känner mig sjuk.

Det är ju också jobbigt att det inte finns några givna tips för att man ska bli av med IBS. För det går inte att bli av med den men man kanske hittar sitt sätt att hantera det.

 

Ibland känns d som jag hanterar det hur bra som helst men sen kommer de där jobbiga perioderna när allt känns hopplöst och orättvist. Jag vill ju också må bra och inte ständigt må dåligt för att jag "måste" äta mat för att få energi och må bra. När man bara mår skit dåligt av att äta.

 

Det går inte ihop det där. Kroppen behöver ju maten för att få i sig det kroppen behöver. Men när man inte får behålla det så känns ju det helt hopplöst men ändå äter man så klart. För man måste.

 

I går skulle jag på kalas för min son firar sin 30 års dag. Jag visste inte om jag skulle kunna gå dit då magen är så här just nu. Men jag tog stoppande och jag fixade att åka dit och vara med under middagen och fikat. Sen blev jag tvungen att åka hem för min energi och ork var helt tömt.

 

Men jag var där och det är jag sååå glad över.

 

Jag hoppas att du anonyma fortsätter att dela med dig av dina erfarenheter och kanske finner du några nya här inne.

Ps. Nu bad jag inte dig om lov att publicera det här men då du svarat på frågor från ett tidigare inlägg som jag gjort så tror jag nog att det var din mening att jag kunde göra det. Ds.

 

Välkommen hit till min blogg.

 

Tillsammans blir vi alla starkare.