♥♥ Min IBS och Jag ♥♥

...på inlägget Maktlöshet.

 

Åå, styrkekram!

Jag trodde jag hade IBS, men har kommit fram till att det antagligen inte är det i alla fall. Hade ett "anfall" för drygt ett år sedan, då jag blev dålig och sen dess har jag mått dåligt psykist för jag blir så nojig i instängda miljöer (bussen t ex.) för att det ska hända någonting (trots att det inte blev någon offentlig katastrof första gången). Sen har dom här jobbiga tankarna satt igång magen för mig, blivit stressad och orolig och balansen har blivit rubbad, så nu mår magen inte så bra i alla fall - men jag tror det är mitt huvud som ställt till allting mest :(

Går i alla fall hos en kurator nu och pratar om det. Det har blivit bättre och jag hoppas på att balansen återställs en vacker dag hah ;)

Även om du säkert har det 1000ggr värre.. Ville bara skriva av mig och ändå säga att jag "förstår" på ett sätt, man kan bli så trött på dessa magproblem :((

 

Men hur vet DU säkert att du inte har ibs och varför tror du att d sitter i ditt huvud?

 

Jag vet många som mått bättre av att prata med någon/en kurator. För hur det än är så påverkas man mycket i de sociala umgängena mycket pga ibs. För rädslan att man ska bli dålig. Man slutar gå ut och äta, fika på stan. Man kanske tom blir hemma sittande pga osäkerheten över hur magen ska må.

 

Men jag blir glad när du skriver att du inte har IBS för då kanske du kan få hjälp att må bra. För mig som har IBS känns d rätt tröstlöst om att bli frisk och utan symtom.

Ibland vet man inte hur man ska orka med den dåliga magen. Man vet inte hur man ska få den bra och man vet inte hur och varför den kan bli såååå jäkla dålig.

 

Det är ju ändå så att man äter ungefär samma saker när man mår bra som när magen är dålig.

 

Man har inga direkta givna saker som triggar igång det då det kan vara OLIKA saker varje gång.

 

I dag gick jag till jobbet. Trots den värsta diarre dagen i går. Jag kan inte äta något som inte triggar i gång magen. Tom ett glas vatten får magen att skrika. Det är som att det rinner rakt igenom.

Så ingen lunch för mig idag.

 

Jag känner att min energi slukats och att jag inte riktigt fungerar i huvudet.

Jag känner mig trött, yrslig och jag känner mig förbannad över att detta måste drabba mig. Ja jag menar inte med dom orden att jag önskade den drabbat någon annan. För det kan jag garantera att jag vill inte att någon annan ska behöva ha det så här heller. Nu vet jag att vi är ganska många som tyvärr måste leva med det.

 

Sitter här i kväll och magen skriker och värker och jag har hunnit med fyra toabesök sen middan.

 

Ja jag kunde äta till slut idag till middagen. Hemma och i trygg miljö där det inte spelar någon roll om jag sitter på toan resten av dan.

 

...jag har nu tagit stoppande och hoppas att magen stannar upp nu. Så du kära toalett får du förhoppningsvis färre besök från mig.

Svar på kommentar till inlägget VÄRSTA DAGEN PÅ LÄNGE

 

Hur ser man att man har galla i överföringen och hur är symtomen vid ett anfall? Vad orsakar anfallen?

 

 

Jag vill börja med att skriva att det är så roligt att ni kommenterar mina inlägg. Alla är välkomna att skriva till mig.

 

Men varför är du anonym?

 

Vad är d som ligger bakom din undring tänker jag. Är du i ingemansland där du försöker ta reda på om du har IBS eller känner du någon som har och du vill förstå hur din vän har det`?

 

Som du ser så är min undran bara av den nyfikna karaktären.

 

Men nu svar på din fråga.

 

Förresten vad oförskämt av mig att svara med att ställa egna frågor först. Förlåt.

 

Men mitt svar nu då.

 

Jag vet hur det känns att ha gallanfall då jag hade gallsten för många år sedan. (då tog man bort min gallblåsa men problemen återstod men inte lika ofta)

Men för den som inte haft det så kan jag berätta att mina gallanfall börjar med att jag får ont i hela magen men att d mest sitter under höger revben och att det spänner bak i rygg och upp till halsen. Det är en specifik känsla som är lite svårt att förklara. Men jag mår mycket illa och jag brukar få mängder av sura uppstötningar i samband med det här. Det hör nog inte till gallanfall men jag funkar så.

 

 

Om man har ett gallstensanfall gör det oftast ont i attacker med stunder emellan då det gör mindre ont. Vanliga symtom är att

• det gör ont på ett skärande eller krampartat sätt under revbenen på höger sida
• man har ont högt upp i magen vid mellangärdet och smärtan strålar ut mot ryggen och högra axeln
• det känns ömt över gallblåsan samtidigt som det gör ont
• man känner sig uppblåst och bubblig i magen samt illamående och kallsvettig.

 

Smärtan jag känner är nästan outhärdlig och jag får frossa och mycket mycket ont.

 

Anfallen kommer numera oftast för mig när min IBS är i ett skov. Dvs mycket tarmvärk och diareer..

 

När det kommer galla vid toalettbesök ser jag på färgen. Det blir liksom gult. Sen svider det som eld efter typ andra-tredje toalettbesöken på kort tid.

 

 

• fet, rökt, stekt eller kolesterolrik mat som till exempel ägg
• äpplen, gurka, päron och grön paprika
• vissa läkemedel, bland annat sådana som innehåller kodein.

Magen har varit rätt lugnt i helgen, vilket var mycket skönt. Fick ont i den i går eftermiddag igen men tänkte att jag ska nog kunna gå till jobbet imorgon (läs idag). Men värken tilltog så jag beslutade mig för att vara hemma i dag. Meddelade jobbet om det.

Vaknade i morse av att d kändes lite oroligt i magen. Gick på toa två ggr och sen satte gallvärken fart. Jisses så illa jag mådde och vilken hemsk värk.


Jag fick den värsta gallanfallet på länge. Låg i sängen och flämtade och frossade. Tog mina papaverin och inväntade lugnet. Vilket tog flera timmar.

Somna och sov sen hela dagen. Sitter här och känner en himla träningsvärk i hela magen och det känns fortfarande i gallgångarna. Ska ta två tabletter till och se till att sova så får jag se hur magen är i morgon.

 

PS. Jag är gallstensopererad sedan oktober 1981, då de tog bort gallblåsan, nått år efter den operationen fick jag inflammation i gallgångarna. Jag får känningar då och då och jag kan också få stor produktion av galla vilket gör att jag ofta får galla vid toalettbesök av nr 2...

SÅ HIMLA IRRITERANDE...

 

Magen tvärdog härom dagen. Jo jag har haft flera tillfällen under hösten och efter julen då magen varit i olag och jag har fått gå mycket på toaletten. Men nu kraschade den ordentligt.

 

Jag sprang ca 7-8-10 ggr på toaletten på måndagen.

 

Jag gick till jobbet i tisdags och jag vågade inte äta lunch..

Magen kändes lite orolig under dagen men tänkte inte så mycket på den.. Kände mig olustig och konstig men men. Energi fattig blir man så klart utan mat också.

Efter middagen på kvällen dog magen återigen. Jag hade hemskt ont i magen och fick springa mängder av ggr på toaletten men då tog jag stoppande (imodium +). Yes nu är d stopp.

 

 

På onsdagen gick jag till jobbet som vanligt men mådde illa och var helt sur i halsen efter alla magsyra som kommer upp.

Ja jag har skrivit om det tidigare att jag kan få magsyra/galla spyningar i det här läget men nu fick jag "bara" sura uppstötningar så fort jag klämde åt magen vilket man gör rätt ofta konstaterade jag. Räcker ju med att man böjer sig lite lätt framåt så blir d tryck.

Men jag vågade äta lunch då magen var stoppad.

 

När jag kom hem på kvällen kände jag mig matt och lite olustig som tidigare. Men jag fick springa på toa ex antal ggr igen.

 

Jag sov oroligt och upptäckte då jag vaknade natten till torsdagen att jag kände mig helt slut och yrslig. Tog tempen då jag ändå gick upp och nattkissade. Tempen visade på närmare 39 graders feber.

Ja så kan jag få fibland då jag också får en hemskt smärta i gallan. Ja den jag inte har men som jag också skrivit om förut så har man fortfarande gallgångarna och gall produktionen kvar.

 

Vaknade när väckarklockan ringde på torsdagen och kände mig så hängig och illa mående. Men klädde på mig och gick till jobbet.

Var så sur i halsen efter all syra. Bara det kan få mig att må ännu mer illa.

 

Jag kände då jag var på plats att jag inte skulle klara vara kvar. Men då jag skulle vara först på plats på jobbet MÅSTE JAG BARA DIT.

 

Jag ville så gärna vara där då jag känner mitt jobbansvar men man måste också vara snäll mot sig själv.

 

Jag gick hem efter tre timmar.

 

Då familjen och jag skulle handla mat efter mitt jobb så hade de inga kontater hemma så jag blev tvungen att åka och möta dem vid affären så de kunde handla hem mat mm.

 

När jag kom hem gick jag och lade mig för att vila.... Fick lite småsaker gjorda och så men inget mer.

 

Vad jag gör åt mitt gallonta? Jo jag tar papaverin. Fick ta flera ggr.

 

FAN VAD JAG HATAR MITT MAGLIV.

 

Nu är d fredag och jag känner mig bättre. Kunde äta lite frukost och har ännu inte varit på toaletten. Kanske över för den här ggn?

 

Ja d vet jag senare.

 

Kommenar på inlägget; Dags att skriva ett inlägg kanske

 

har du provat fodmap-kosten? Framtagen åt ibs patienter och hjälper ca 75-80% av alla som provar. Kolla in ibsfri.se, de har en ibs-skola för 495kr där de går igenom kosten samt stresshantering och lite annat. Görs på nätet i sin egen takt. Lite trixigt med kosten men absolut inget som är omöjligt, mest ovant till en början. :)

 

Hej Sara.

Som jag skrev i inlägget så är jag restruktiv över att ta bort allt för mycket i min kost.

- Ät vad du vill och börja inte ta bort föda, då din kropp missvisar dig vad du kan och inte kan äta. Rätt vad det är så vågar du inte äta mat överhuvudtaget och då är du riktigt illa ute.

Jag har gått IBS skola på Ersta sjukhus för några år sedan och jag fick då en massa tips och råd där, som jag tagit till mig.

 

Jag är naturligtvis öppen för tips och ideer här också så klart men jag har haft IBS i så många år och min läkare och de på IBS skolan talade om att man inte kan bota IBS. Så jag tror att det är viktigt att man hittar sin egen väg och inte faller för alla som vill sälja på en, en massa saker som kostar för mycket pengar och som sen ändå inte hjälper i slutänden.

 

Jag har hört så mycket om fodmap och det verkar hjälpa väldigt många så inget ont i det men sen blir de sämre i alla fall och kanske tom ännu sämre än förut så jag vill inte riskera att bli sämre än jag är...

 

För jag mår mycket bättre i min mage just nu på det sättet jag hanterar den.

 

Det gör att jag låter bli att äta det som jag verkligen vet inte funkar och om jag ändå gör det så tar jag konsekvensen av det då min mage klarar av födan ibland och ibland inte.

 

kul att du svarade på min kommentar! :) Absolut vet du och din dietist vad som passar bäst för just dig och din mage. Vill bara uppmärksamma dig på att dom på IBS-skolan är mycket måna om att inte utesluta livsmedel i onödan. Steg 1 är en elimineringsfas som görs mellan 2-12 veckor. Då utesluter man ALLA fodmaps ur kosten tills man känner att magen faktiskt fungerar i princip som på en frisk person, detta varierar hur fort för varje person, därför 2-12 veckor. Efter det börjar man stegvis, i råd med en dietist och en framtagen "lista", prova ett livsmedel i taget från den oranga kategorin (livsmedel som många klarar av men i begränsad mängd). Efter det gör man samma sak men med röd-markerade livsmedel, ett livsmedel i taget hela tiden. Det är livsmedel som de flesta med ibs har svårare för men som man ändå inte vill utesluta i onödan. När man gått igenom hela behandlingen är tanken att man ska ha gjort en egen mat-karta på vad man reagerar på och inte, samt vilken mängd :)

 

Klart jag svarar :-).

När jag får kommentarer eller mail så svarar jag alltid även om jag kanske inte gör det direkt.

 

Det du skriver låter logiskt ang fodmaps.

Men då jag levt så länge med detta så blir man såååå skeptisk till alla nymodigheter kring IBS.

 

Känns oftast som folk försöker tjäna pengar på alla tips och ideer kring detta.

Det gör att man till slut inte orkar ta det till sig.

 

Men jag får ta mig en funderare och läsa på mer om detta så kanske jag gör ett försök.

Svar på en inlägg eller kommentar: Vem är du som läser min blogg

 

hej! förlåt för den ett år senare kommentaren men hittade din blogg först nu :)

Är du man eller kvinna?

kvinna

jag är nyss fylld 17 år :)

egentligen hela mitt liv, kommer ihåg när jag var lite tjej och ständigt hade ont i magen och mådde illa! men det var inte fråns nu i gymnasiet som jag fick riktiga magproblem med alla möjliga symtom....

 

rätt så liten förståelse faktiskt! min mamma förstår mig inte alls och det har varit många småbråk pga min dumma mage och hennes lilla förståelse!

har vetat sedan jag var liten att jag har en "känslig mage" men först efter läkarbesök med massa prover som inte visade något fel så kom läkarna fram till att det måste vara ibs!

hade du ibs när du var yngre ock gick i skolan och så? isåfall hade jag velat veta hur du lyckades klara alla föreläsningar och alla läxorna som medföljde?

första gången jag läser den men kommer definitivt att återkomma för riktigt bra blogg! :) men håller med dem andra om att det är "skönt" ,eller vad man ska säga, att man inte är ensam!! :))

 

 

Hej Natalie...

 

Men vad gör det att du först nu hittat hit. Huvudsaken är att du finner nöje i att läsa den. Det är så kul att ni hittar hit för det gör bloggen levande och det blir ett gemensamt nöje.

 

Jag är så mycket äldre än dig men våra magars problem är ändock lika jobbiga och energislukande.

 

Jag ska vara ärlig men jag minns inte om jag direkt påverkades så mycket under mina skolår just pga min mage. Men jag var ofta sjuk med andra saker som förkylningar och luftrörskatarrer och annat jobbigt men min mage har förändrats över tid.

 

Jag fick diagnos stressmage då jag var åtta år. Men jag hade då förstoppning och mycket ont i magen. Sen har det med åren blivit mer och mer IBS D blandat med IBS ja vad nu förstoppning har för beteckning. Jag har bland varianten. Men jag lider inte av när min mage är stopp. Jag bara njuter då trots en del magkramper och dyl.

För jag drabbas ibland så hårt av min mage då jag är i ett skov med diarrer som inte ibland vill stanna trots medicner och avslappning.

 

Men detta går i perioder och jag har inte allt för omväxlat umgänges liv då jag ibland gett upp att gå ut och göra sånt som alla andra kan och gör.

Ja men det där med att gå ut och äta, gå på bio, picknick ute i solen mm.

 

Jag kan göra dessa saker också så klart men jag gör sånt då min mage är stilla...

 

Livet går att leva rätt bra med IBS har jag kommit på men d har varit en jobbig resa rent mentalt att intala sig det.

 

Men med människor i sin omgivining som förstår och kan mötas halväg så blir livet allt mycket lättare.

Då menar jag att i ställer för att gå ut och äta, träffas hemma hos mig på middag och se film hemma hos någon. Picknick i det göran kan man göra om man håller sig utomhus där jag bor eller hemma hos någon ute i trädgården.

 

Så ja jag har ett rätt ok magliv trots allt.

 

Jag hoppas att du finner din väg till att acceptera din mage och göra det så bra det går för dig.

 

Men prata med din omgivning och förklara hur du mår och att deras ointresse gör dig sjuk. För om man omger sig med de som förstår så blir man inte lika stressad och kan koppla av.

Bara ett tips.

 

Låt dina nära ta del av information om IBS som du finner.

 

Jag brukar säga till alla jag känner att ha IBS som att ha maginfluensa hela tiden.

Då kanske de kan förstå lite grann om vad du talar om.

 

Lycka till.

...halvåret..

 

Nu har det gått ca ett halvår (augusti till januari) sen jag bytte karriär riktining. Eller d kanske jag egentligen inte kan kalla det för jag arbetar fortfarande med barn.

 

Nåja tiden har gått väldigt fort och jag tänkte berätta hur det har gått med magen kontra nytt jobb.

 

Jag var väldigt orolig under första delen av 2014 då jag fick veta att våra tjänster skulle tas bort. För hur ska min mage reagera för ny stress, nytt jobb och för allt annat nytt.

 

Jag mådde inte så bra första delen av året då man kände sig bortkastad efter 27 år i ett yrke som jag älskade. Men så här blir d ju när komunen tänker om och gör förändringar.

 

Hur som så hade jag ett skönt sommar lov med både utlandsresa till Spanien som jag redan skrivit om lite kort här inne. Mycket mys ute i solen med familjen och många funderingar blandat med både tårar och skratt.

 

Lika blandade känslor och symptomer på min mage. Antingen är den hård och lös, den gör ont och den känns smärtfri.

 

Ja du vet vad jag talar om…

 

Sen blev d då dags att inträda min nya tjänst på en arbetsplats som det tar ca 20-25 minuter att gå till.

 

Min värsta farhåga var hur min mage skulle klara detta att rusa iväg på morgonen osv.

 

Men jag måste erkänna att promenera till jobbet har varit både skönt och bra för min vikt. Så nytta med nöje blev d med andra ord.

 

Jag var också rädd för hur det skulle funka när min mage tvärdör…

 

Jag var mycket stressad första tiden då allt var så nytt men sen kom en stark känsla av nyfikenhet på allt nytt också.

Kände en ödmjukhet över alla härliga kollegor och alla mysiga barn. Vilket gjorde min inkörsport bra och stressfri.

JO det var mycket nytt att lära och jag var nog redo för förändring i mitt liv och nya utmaningar gjorde hela första tiden gott för min själ. Trots alla mardrömmar innan. Det blev så mycket bättre än jag ens vågat hoppas på.

 

För jag ska vara ärlig och säga att jag var livrädd för att jag inte skulle kunna anpassa mig och lära mig trivas.

 

Men jag trivs som fisken i havet. Gillar alla utmaningar och jag har haft en mage som varit upp och ner som den alltid är. Där är d lika som det alltid varit.

 

Jag bestämde redan innan jag började nya jobbet att öppen berätta för mina kollegor eller dom närmaste jag jobbar med i alla fall om hur det kan vara.

 

För visst var d en oro över hur jag skulle göra om magen plötsligt sa ifrån och jag måste rusa till toaletten.

 

Jag måste erkänna att nu är jag stressad över mina mornar då jag ska vara först på plats. Vad gör jag om magen pajar innan jag ska gå hemifrån och inte kommer iväg?

Jag ska stänga också nu, vad händer då jag blir ensam sista tiden på kvällen?

Hur ska jag kunna springa på toaletten om den kraschar? Då jag har ansvar för barnen?

 

Men då min mage OFTAST pajar efter matintag så vet jag ju det tidigare på dan, (förhoppningsvis) och kan då ta min medicin. Ja du vet imodium som jag allt för ofta tjatar om här på bloggen. Den är magisk. Den hjälper att stoppa magen mest varje gång. Det har bara hänt två gånger att jag fått fylla på och ta en till tills magen stoppar men så skönt att ha en möjlighet att påverka magen så man kan jobba vidare.

 

Det har hänt att magen pajat och det kommer att hända fram över också men inget som jag direkt har mått dåligt över. Eller direkt tänker på.

 

Däremot har jag fått säga till om att jag inte kan vara ensam med barnen då vi har rast och så. Det har hittills alltid gått att ordna så jag känner mig lugnt och nöjd med det.

 

Jag har haft ca tre-fyra perioder då magen varit ur kass men då har jag låtit bli att äta lunch eller tagit mina imodium och jobbat vidare.

 

När jag har haft en dålig period blir jag ju väldigt trött och matt men gått dit ändå.

 

Men som för alla andra med ibs så är ju immunförsvaret försämrat hos oss. För om tarmfloran och funktionen är störd så hänger detta ihop. Vet inte rent vetskapligt hur d hänger ihop om jag ska vara ärlig men på nått vis stämmer det.

 

Jag har ju också varit bland nya bakteriefloror och virusarter mm. Så d har ju varit en del sjukdomstillfällen men vad kan man göra.

 

Det kommer ju att bli bättre. Jag var ju sällan förkyld förut i den barngruppen jag då arbetade med så d kommer nog bli bättre den här gången också när jag gått igenom alla baciller. Man blir ju dock alltid mer eller mindre immun till slut..

 

Tyvärr rasar ju mitt immunförsvar efter en dålig magperiod. Jag har haft hosta vid tre tillfällen under hösten och det har inte varit kul alls.

Det tog fart innan jul och blev sen sämre igen. Gick till läkaren och då jag har astma ville hon behandla mig för lunginflammation i fall att. Höger lungan lät riktigt illa sa läkaren. Jag fick antibiotika och om den biter på mig så vet vi att jag hade det. Jag har blivit så mycket bättre och rosslet i höger lungan har försvunnit och jag har fortfarande en hosta som sitter högt upp nu. Så nu kommer d upp i alla fall.

 

Jo jag vet att detta inte är pga IBS men en följd av en dålig mage.

 

Sen har vi haft jul och det är ju den värsta tiden för många oss med IBS. Maten och allt annat som hör julen till.

Men jag klarade av min jul bra i år för jag har inte frossat i sill och massa fett och så. Utan jag har ätit med måtta. Ja jag vill ju ner i vikt så det resonemangen var en anledning också så klart.

 

Jag har lyckat gå ner mellan 12-15 kilo på sista året typ… men det mesta har försvunnit nu efter sommaren. Kul och jag känner mig så glad och nöjd.

 

Detta blev ett långt inlägg men kändes skönt att skriva ner.

Minns hur nervös jag var....

 

Kolla in länken HÄR....

 

Det konstiga är att d var en dagstidning som gjorde reportagen definitivt inte tidningen hälsoliv. Så d här var mer än jag visste faktiskt.

Här i magens värld rullar livet på. Med ups and downs. (stavas det så?)

 

Jag satt precis och läste gamla inlägg här på min blogg och inser vilken jävla skitsjukdom  IBS är.

 

Det är så himla löjligt att en normal funktion i kroppen ska ställa till det så jävulusiskt mycket.

 

För äter vi så skiter vi.

Sover vi så orkar vi vara vakna.

Dricker vi så blir vi kissnödiga.

Älskar vi så blir vi älskade

och ogillar vi så ogillas vi.

 

Enkel matematik.

 

Men ändå så är d svårt att leva med något som man inte kan bestämma över.

 

På tal om det så skrivs d just nu mycket om något som heter foodmap (förlåt stavningen).

Jag är inte på något vis insatt i det men har väl snappat upp lite här och lite där.

 

Vad jag har förstått så ska man plocka bort mängder av mat, typ gluten, laktos mm mm.

För att man sen ska återinföra dessa för att se VAD man inte tål.

 

Eller nått sånt.

 

Rätta mig om jag har fel.

( skriv gärna och berätta varför just du fallit för Foodmap, hur du mår och vilka resultat du fått)

 

Men jag blir så kluven då jag läser om det. För gör vi inte oss själva en otjänst om vi plockar bort en massa saker och sen återinför dom för att se vad vi kan äta då våra magar IBLAND tål ditten och ibland INTE  tål datten. Hur vet vi då vad vi verkligen tål???

 

Får vi då fram en rättvis bild av vad just du/jag tål.

Jag är osäker på det.

 

Jag vet att vissa människor inte tål gluten, då är dom glutenallergiker. Det är inte jag.

Jag vet att en del människor är laktosintoleranta. Det är jag inte heller...

 

Ingeting säger att man som IBS:are inte ska äta detta för att magen inte tål det.

 

Sen finns d dom som har IBS som blivit bättre i sin sjukdom utan gluten och laktos.

 

Men det där gäller ju alla människor.

 

Jag är benägen att säga. Gör så som just du mår bra av.

 

För jag har i alla fall lärt mig att jag kan äta allt och hur mycket som helst av, men i andra sekunden kan jag inte äta någonting utan att magen spyr ur sig.

 

Jag tror att vill man veta så får man ta tester på om man tål gluten och laktos. Visar detta prov så finns d inget som hindrar att du äter och du behöver inte utesluta det.

 

MEN: Det här är vad jag tycker och tror på.

 

Däremot vet jag att det är ATT JAG ÄTER som är mitt problem oavsett om det är gluten, laktos, godis fett eller you name it.

 

MIN mag och tarmläkare som jag litar på till 1000% sa en gång.

- Ät vad du vill och börja inte ta bort föda, då din kropp missvisar dig vad du kan och inte kan äta. Rätt vad det är så vågar du inte äta mat överhuvudtaget och då är du riktigt illa ute.
.

.

.

Sen vet jag naturligtvis att d finns saker som jag ALLTID reagerar på och dom sakerna låter jag kanske bli.

Ibland.

 

För d stora problemet är oftast kombinationer av flera saker, för mycket fett, kontra alkhol, kontra otrolig stress.

 

Sen kan också magen triggas igång av för mycket fibrer under flera dagar, att jag äter för lite fett.

 

Som du ser finns d ingen rim och reson om VAD just JAG kan äta.

 

Därför lever jag på som jag gör.

 

Jag har haft IBS i 45 år och jag har inte löst min GÅTA över vad jag kan äta och vad jag inte kan äta.

 

DU SOM HAR IBS, GÖR SOM DU GÖR OCH TÄNK PÅ ATT DET SOM FUNKAR FÖR DIG KANSKE INTE FUNKAR FÖR MIG OCH DET SOM FUNKAR FÖR MIG KOMMER INTE FUNKA FÖR DIG.

 

IBLAND FUNKAR DET LIKA FÖR OSS BÅDA...

 

Som för dom flesta.

 

Tänk att du fortfarande läser min blogg...

 

Senaste statestiken..

 

På inlägget Förändringar i livet…

På inlägget Spanien 2 juli - 9 juli 2014.

 

Hej!

Ville bara säga tack! Googlade "att resa med ibs" och hittade din blogg! Jag älskar också att resa men pga ibs så är jag gode låst. Har dock utmanat mig själv genom åren och kan nu nästan skratta åt att jag nästan skitit ned mig i Eiffeltornet och i tunnelbanan i London! Nu är det dock dags för första resan med min man och mina två barn och är ganska nervös.. Men säger som dig - tack gode gud för imodium! Ville egentligen bara säga hej och tack så hemskt mycket för din blogg, blev lite lugnare efter att ha hittat hit! :)

 

Mitt svar till Cicci.

 

Vad roligt att du hittat hit. Ja man måste övervinna sina rädslor även om det är svårt men det blir såååå mycket lättare när man kan ta till Imodium så är i alla fall magen lugnt vid en resa.