Du och Jag!!
Du gör att jag orkar.
Du är där när jag inte behöver dig.
Men du är ännu mer där när jag behöver dig.
Jag försöker göra så att du orkar.
Jag är där när du inte behöver mig.
Men jag är ännu mer där när du behöver mig.
Utflykt till Drottningholm slott.
Sommarutflykter vecka 28....
När man inte har något val!!
Första fredagen i juni skulle jag iväg på en studentmiddag. Jag avslutade mitt jobb och gjorde mig klar och rusar bokstavligen iväg.. In på affären för att handla blommor och kort till studenten.
Jag får stå där i kön och vänta och vänta. Jag får en snilleblixt och tänker att jag ska ta mig fram till kassörskan och låna en penna så jag kan skriva mitt kort medan jag ändå står där och väntar.
Jag går framåt och jag ska bara kliva över en kunds korg som står på golvet. Medan jag tar mitt kliv och skall sätta ner foten på andra sidan om korgen så flyttar han på den och jag trampar rakt på kanten och faller handlöst framåt.
Ingen fara tänker jag efteråt och går vidare till middagen.
Efter helgen inser jag att jag gjort nått tok med ryggen och söker läkare. Jag hade dragit på mig ett ryggskott säger han och jag blev sjukskriven med värktabletter i handen.
Väl hemma så inser jag att jag nu har två val. Ta mina starka värktabletter och riskera att magen pajar eller ta alvedon och magen pajar då också. GARANTERAT.
Jag tar mina tabletter och överlever första veckan med liiiite mindre ont i ryggen men.
MEN magen pajar så klart. Diarre och ont i ryggen är absolut ingen bra kombination. På flera vis.
Det gick den ena dagen efter annan och magen ville inte lugna sig.
Men det är ju så här det är att leva med ibs (för mig). Man botar eller avhjälper den ena och triggar igång magen i det andra.
Så det är bara att gilla läget.
ONT i rygg och ont i magen och många toalett besök som följd.
Fan vad jag gillar mitt liv ibland. NOT,
Men till slut fick jag ta mina stoppande.
Tänk om de inte hade funnits.... Jises vad det hade varit såååå mycket jobbigare.
I love my Imodium plus.
Jag önskar er en....
Att leva med IBS…
Vi/Jag har samma drömmar, som alla andra.
Vi/Jag har samma känsloregister som alla andra.
Vi/Jag har samma funktioner i kroppen som alla andra, förutom att min tarm funktion går snabbare.
Vi/jag kanske har oftare ont i magen än vad du har. Jag känner av min mage och tarmar mycket lättare än vad du gör.
Fast jag säger inte på något vis att du inte kan ha ont i din mage.
Men jag har oftast ont i min mage nästan varje dag.
Vi/jag har inte samma förutsättningar när det gäller att äta vad vi/jag vill.
Vi/jag har inte samma förutsättningar att kunna göra det andra gör.
Vi/jag känner lycka precis som du.
Vi/jag känner ångest precis som du.
Vi/jag sörjer som du.
Vi/jag skrattar åt roliga saker.
Vi/jag gråter då vi är ledsna.
Men när vi kommer till magen så är vi som andra människor som har just IBS, inte som du.
För du behöver säkert inte tänka på vad du äter?
Vi/jag blir hela tiden medvetna om våra ”brister”,
Ska vi byta liv.
Ne vänta nu.
Så jag lever nog mitt liv men jag drömmer om en snällare mage. Jag hoppas på en bättre förståelse från andra, från kanske just dig.
Kan jag få det????
The dark side of my life!
Is back.
Under en veckas tid har jag konstant haft ont i magen. Du vet så där molande ont. Det sitter som ett runt band runt hela magen. Sen värker det till mitt i magen som om någon slår med en slägga. Jag tappar nästan andan. Det känns hur som helst för jävligt.
Förra onsdagskvällen kräktes jag men sen har det i alla fall varit lugnt på den fronten. Magen har varit lite si och så under hela tiden. Den vill inte ge sig. Som tur är så springer jag inte på toa efter varje mat intag utan kanske varannan, var tredje. Men då gör det så ont så tårarna nästan kommer. Jag har tagit en samarin som har gjort magen lugn så jag kan somna in på kvällen. Det gör att jag i alla fall sover i smärtfri en stund. Vaknar sedan mitt i natten och mår sååå illa och magen krampar.
I dag ska jag ta en papaverin och se om den kan göra magen snäll. Den medicinen har jag fått för gallsten en gång i tiden. Men då jag ingen galla har så hjälper den mig vid anfallen( ja man kan ha gallanfall fast blåsan är borta, för de bevarade gallgångarna då de tog bort gallblåsan på mig).
Men annars har det varit lugnt här. Tiden rullar på och man drömmer mer och mer om en varm och solig sommar. Igår fick man känna på den igen. Så det blev en fin Nationaldag.
Jag var nere vid slottet och spana in firandet där. Det var mest kul för alla barn men vadå. Det kan de väl få njuta av eller hur? Tivoli, lotteristånd med nallar i olika storlekar mm.
Väl hemma kröp jag upp i soffan och njöt under en fleece filt och kolla in lite tv, jag tror att jag till och med slummrade till en stund.
Kram
Bästa vårdoften!!
Jag kunde inte låta bli att lukta och ta kort på denna härligt doftande träd idag då jag var ute och gick..
Ny start.
Men hur som så vaknade jag i Lördags och var sååå förväntansfull. Alltid mysig att åka. Vi åt lunch och efter lunchen kryddade jag magen med två imodium plus. Sen var det bara att vänta på när magen skulle stilla sig. Det gjorde den tack och lov och jag kunde åka tunnelbanan in till stan för att sedan kliva på båten och äta maten, som iof inte var helt igenom god men det fanns små guldkorn.
Magen stoppade i tre dagarn den här ggn. Det gör att jag känner mig trygg med dom. Livet har förändrats väldigt mycket för mig i och med dem. Love Imodium plus.
Jag hade tagit med mig en bok då jag älskar att läsa. Jag har inte förstått varför jag alltid vill läsa böcker på sommaren. Inte alls lika impad av det på vintern. Vet inte varför. Skumt det där. Men hur som så hade jag i alla fall med mig en bok på båten och den kom väl till pass då mina medkamrater hade sin egen tid utan mig så jag satt vid ett fönster och insöp solen. Läste min bok och njöt av fulla drag.
Vilken bok jag läser? Jo det kan du läsa mer om här. OM du har tips på någon bok som du tror passar mig (då du skuggat igenom vilka böcker jag har läst den senaste tiden och bloggat om så får du jätte gärna skriva ner det i kommentarer antingen här eller via bok bloggen.
Nej nu har jag inte tid med att skriva uten återgår till min bok. Bye så länge....
På väg hem efter kryssningen. Njuter av so...
På väg hem efter kryssningen. Njuter av solen som skiner över havet. Magen har varit snäll mot mig. Lycklig.
Jag lät mig köpas...
Jag har ingen aning om den är bra. Men den får i alla fall bli min reseeltandborste.
Vill inte släpa på min andra dyra.
Spolad (-_-)
Ett av mina problem är Diagnosen Ibs som den här bloggen mest handlar om.
Men jag har även Interstitiell Cystit (kronisk urinvägsinfektion). (som varit helt ok rätt länge) Men som nu har tagit fart igen. Man har ingen aning om hur man ska bota det. Gåtan kan aldrig få ett svar då man famlar i blindo. Men hellre det än att man inte gör något alls. *ler*
Mitt problem är att jag har haft kronisk urinvägsinfektion sen 1995. Eller det var då jag fick min diagnos.
Hur jag vet att jag har den diagnosen?
Jo man gjorde en cystoskopi och tittade i blåsan och man tog vävnadsprov. Då fick man fram att min blåsa var inflammerad. Något som kroppen ställer till med och som inget tydligen kan få bort. Det är inget som smittas utan något som den egna kroppen skapat eller hur man ska säga.
Jag har haft urinvägsinfektion mååånga ggr, den traditionella varianten. Med ont vid urinering och med ett dokumenterat labb prov som har visat på bakterier.
Men sedan gick det över till att det ibland inte visar några bakterier och att symtomen förvärras under en tid.
Just nu är jag i ett sånt läge där jag fått antibiotika vid två tillfällen och vid den andra medicineringen visade det sig att det inte fanns några bakterier. Back on 1 again.
Men i dag var jag hos min gynläkare för att försöka med en behandling som jag gjort tidigare hos honom i uppdrag från urologen på KS.
Man sprutar in Silverklorid i blåsan och sen tömmer man ut och fyller i igen.
Läkaren sprutade även in kortison i urinröret. Sen ska man hålla sig så länge man kan.
Vi får se om det gör någon skillnad, detta ska upprepas flera ggr. En ny tid fick jag med mig till i nästa vecka. Kanske gör detta att blåsan blir mindre känslig. För ett tag.
Min urolog säger att det är vanligt vid IBS att man även då har en känslig urinblåsa.
Det jobbiga är nu att då blåsan är överkänslig så har även min mage kraschat. Det är ju inte något kul läge men jag måste ju acceptera att så här fungerar min kropp.
Tog idag en imodium men den stoppade inte min mage. Men jag skulle ha tagit två tabletter så hade det stoppat. Det är ju så man tar dem. Två tabletter och ytterligare en till om man fortsätter springa på toaletten dvs om inte diarierna stannar.
Men man gör sina misstag. Förtsätter magen rinna så får jag ta två tabletter i morgon.
Right?
Men men….
Har du som har IBS samma URINBLÅSE problem???
Fakta om Interstitiell Cystit
http://o.cotot.com/interstitiell-cystit/sjukdomar-uti
http://o.cotot.com/interstitiell-cystit/forsta-interstitiell-cystit
http://o.cotot.com/interstitiell-cystit
http://www.urologkanalen.com/interstitiellcystit/index.shtml
http://www.sahlgrenska.se/sv/SU/Vardutbud/Urologi/Diagnoser-och-sjukdomstillstand/Interstitiell-cystit/
Mag och tarm föreningen.
Idag fick jag ett medlems brev där jag läste detta.
HUR KAN DET VARA MÖJLIGT ATT IBS SKOLAN PÅ ERSTA SKA LÄGGAS NER?
DET ÄR JU ÄNDÅ DET ENDA STÄLLET DÄR DE VERKLIGEN KAN OCH VILL FÖRSTÅ VÅRT PROBLEM.
JAG BLIR BÅDE LEDSEN OCH BESTÖRT...
DETTA ÄR JU INTE KLOKT. VEM SKA MAN NU VÄNDA SIG TILL NÄR INGEN ANNAN FÖRSTÅR????
Jag önskar er en fortsatt trevlig helg.
Motsägelsefullt!
Alltid.
Oftast har det varit så. Men man faller i det varje gång. För att man är dum? Ja kanske man kan tycka. Men jag äter inte annorlunda än annars, eller? Jo det är klart man gör. Man äter lite av massa olika rätter och saker.
Min mage klarade av senaste julen. Vad jag minns i alla fall. Min mage har varit förvånandsvärt bra, rätt länge nu.
Det beror nog mest att jag har fått det lugnare på flera plan.
Jag sitter här och funderar på hur man kan påverka sin mage och vad man inte kan göra för att stilla den. Magens negativa reaktioner går väldigt sällan att påverka men det som går försöker jag lära mig och komma ihåg.
Härom natten fick jag såååå ont i magen. Jag minns inte ens när jag hade så ont sist. Det fanns inget jag kunde göra för att få det att lätta. Det är helt enkelt bara att gilla läget.
VILKET JAG ALDRIG KOMMER LÄRA MIG.
Så den här påsken kommer jag tänka mig för vad jag stoppar i mig och vad jag verkligen inte tänker avstå. Trots att jag vet att ja kan reagera på det. Ibland kan det vara värt det. Eller kanske inte. Men det är mitt val och mitt bestlut och jag kan aldrig skylla på någon annan.
Men för det mesta kan jag inte påverka det alls.
Glad påsk och tänk på vad du stoppar i dig och stressa inte runt till allt och alla för att du måste. Utan gör det för att du vill. Då mår du bra och magen bra.
Kram.
Trevlig helg önskar jag er som läser min blogg.
Berättat från verkligheten.
”Tiden efter diagnosen var jättetung”
Caroline lever med IBS
När hon mår som bäst jobbar hon och lever ett vanligt liv, när hon mår som sämst är det sjukhuset som gäller.
Det började med magkramper och diarréer. Caroline gick till vårdcentralen och fick höra att hon var ung, stressad och att hon skulle åka hem och vila. Andra tips var att hon hade ”känslig tarm” och att hon skulle äta mer fibrer. Men varken vila eller fibrer hjälpte mot magproblemen som i stället bara blev värre. Hon rasade i vikt och smärtorna blev värre och värre. Caroline genomgick koloskopi och gastroskopi och till slut så kom domen, mycket svår IBS.
Kronisk sjukdom
– Tiden efter diagnosen var jättetung. Dels för att jag var så sjuk och låg på sjukhus i över tre månader, dels för att hela mitt sociala liv tog slut. Jag fick hoppa av utbildningen till sjuksköterska vilket var väldigt jobbigt och dessutom försvann nästan alla gamla vänner. Jag mådde också dåligt psykiskt, att vara så ung, 20 år, och få en kronisk sjukdom är en stor sorg, berättar Caroline.
Det tog lång tid att komma tillbaka till livet igen. Caroline var helt sjukskriven i 2,5 år och under den tiden så fick hon lära sig att leva med sin IBS. Men hon lyckades att hitta tillbaka till livet och jobbar i dag som sjuksköterska, trots sin svåra sjukdom. Symptomen har förändrats, i dag har hon inte diarréer utan i stället svåra förstoppningar som gör att hon får laxera väldigt hårt och då måste hon vara inlagd på sjukhus.
"Ständiga smärtor"
– Utöver det har jag ständiga smärtor dygnet runt, svullen mage, illamående, huvudvärk och en otrolig trötthet som inte går att sova bort, säger Caroline.
Att träffa andra människor i samma situation har hjälpt mycket och på Mag– och tarmförbundet har Caroline kunnat träffa människor i samma situation som hon. Hon ser det som sin plikt att berätta och få ut budskapet om en sjukdom som är så vanlig.
– Jag har hela tiden varit väldigt öppen och berättat för alla i min närhet att jag är sjuk och hur det påverkar min vardag. För mig är det en trygghet att andra människor vet hur det ligger till. Det är definitivt inte någonting att skämmas för, vi måste prata mer om dessa sjukdomar, säger hon.
Sommartid!
Stå på egna ben...
Min mage gillade inte den slemlösande brustabletten som jag fick utskriven i måndags. Men jag tar den ändå då den gör slemmet i bröstet lättare. Man får liksom välja mellan pest och kolera.
Jag hoppas att jag snart piggar på mig för det är sååå jobbigt att vara så totalt slut. Man hittar ingen energi alls utan jag känner mig svimfärdig när jag går längre än mellan sängen, soffan och toan.
Jag tänker varje kväll att i morgon ska jag ta mig ut i det fina vädret och få lite luft, kanske handla lite. Men orken räcker inte till.
Jag gillar inte att känna mig så ynklig och så trött. Man kan ju inte leva sitt liv genom att andra ska handla åt mig. Då avstår jag hellre och äter det som finns hemma. Har ju lite i skåpen och i frysen. Det får duga. Tills jag orkar handla själv.
Kram...
Livstecken!
Vad har hänt sen sist då?
Jag har idag tagit min sista antibiotika för min mycoplasmalunginflammation. I går var jag hos läkaren och fick slemlösande utskrivet.
Än så länge har jag inte märkt någon skillnad men jag ska ge det en chans i alla fall.
När Läkaren lyssnade på mig tyckte han att det lät illa i ena lungan så jag blev skickad på lungröntgen.
Kan du förstå att jag hade sån tur att jag fick träffa samma läkare som förra måndagen. Det är lyx det.
Han säger att det kan ta lite tid att pigga på sig och det har jag redan räknat ut. Är sååååå slut. Orkar ingenting.
Men men tar man en dag i taget så kanske det går till slut.
Men det jag faktiskt är lycklig över är att min mage är snäll med mig.
