Jag Letar och jag Letar!
Men jag finner det inte. Ingenstans. Vem har gömt den. För jag kan inte finna den. Orken har övergett mig helt och jag vet inte hur jag ska hinna i fatt den. All ork lust och glädje har spolats bort med allt snor och slem i rören. Jag ser inget kul i något utan bara en massa elände. Ja jag vet det låter så deprimerande men jag känner verkligen så.
Men jag vet att jag kommer igen och att glädjen ligger där på lur hela tiden men samtidigt så måste man bjuda sig själv på att få känna så här ibland. För när man hela tiden blir sjuk gör ju att man tappar allt annat.
Något som skulle få mig att bli pigg (piggare) är nog om våren kunde göra entré nu. Sol och värme väcker den slummrande lusten och släcker den sista olusten och gör så man mår lite bättre. När våren kommer mår man bra helt automatiskt…
Eller hur?
Men där står vi inte än så jag måste hitta andra vägar.
- Jag ser till att få i mig C-vitaminer.
- Jag försöker sova så mycket jag kan och hinner. Sömn är ju läkande. Det vet man ju.
- Jag försöker låta bli och tänka på allt jag borde göra för att i stället tänka på det jag orkar göra.
- Jag försöker se det positiva i det braiga som blir gjort.
- Jag har jobbat mig igenom den hör sjukdomsperioden, inga sjukdagar alls.
- Jag har skippat massa måsten
- Jag har försökt stävja min olust och försökt tänka positiva tankar ändå
Men jag kan inte låta bli att tänka på allt det där som borde göras.
- Städa
- Tvätta kläder
- Tvätta lakan och handdukar
- Storhandla
- Lite små fix som skulle behövas
Men det som är så bra är att allt det där är att det väntar så länge som man behöver.
Nu är helgen snart här och jag har bestämt mig för att vara extra lat hela helgen. Inte göra mer än jag vill och orkar. Skita i alla måsten och ladda batterierna som just nu är helt tomma.
Detta är en av avisidorna jag får dras med....
Hej! Jag sökte nyss lite om ibs och så kom din blogg upp. Jag har några frågor till dig, hur gammal var du när dina besvär började? Hur länge och hur mycket höll du på att leta efter vad det var för problem? Behövde/behöver du någon gång åka till akuten eller bli inlagd på sjukhus?
Jag har precis fyllt 17 år, jag har haft diarréer sedan jag var fyra år, har även smärtor. När jag var 10 år började allt bli värre, mina magsmärtor blev jättejobbiga och jag behöver gå på toa upp till tio gånger per dag. När jag var fjorton-femton år började det bli ännu värre, jag behövde åka till en läkare ett par gånger i månaden eftersom magsmärtona knappt gick att hantera ibland. När jag va 15 år fick jag reda på att jag hade mikroskopisk kolit (en kronisk tarminflammation), jag fick kortison och har precis fått sluta med det. Mina besvär blev bara sämre och sämre och mina läkare blev mer och mer oroliga för mig, eftersom medicinerna inte hjälpte. Jag fick blod i avföringen, behövde gå på toa ibland upp till 20 gånger per dag och magsmärtorna var helt okontrollerbart! De fick skicka iväg bitarna från tarmen igen och fick då svar på att jag hade gått på kortison helt i onödan, jag hade alltså inte den sjukdomen. De såg dock spår av inflammation, men visste inte vad det var.
Jag har fått åka till akuten jättemycket nu på senaste tiden eftersom att jag inte klarar av smärtorna, har även blivit inlagd tre gånger sen i januari eftersom de var tvungna att ge mig morfin mot smärtorna. Jag blev utskriven för en vecka sen, var inlagd i tre veckor. Jag gjorde dock inga undersökningar eftersom läkarna inte vet vad de ska göra. Jag är fortfarande på besök regelbundet men nu säger de att jag nog har ibs. Tror du verkligen att det är det? Det känns så osäkert eftersom jag har blod i avföringen och kan man verkligen ha så ont av det? Jag har även svårt för att lita på läkarna nu efter feldiagnoseringen, det var väldigt tungt för mig!
Förlåt för att det blev så långt, men det var skönt att få skriva av sig lite! Skulle varit jättesnällt om du hade kunnat svara på mina frågor! :)
