♥♥ Min IBS och Jag ♥♥

Kommentar på inlägget Ny kategori på bloggen

 

Jag har nog faktiskt aldrig bytt jobb pga magen, fast att jag många gånger egentligen behövt göra det. Men jobb växer inte direkt på träd:)
Mitt ena jobb "valde" jag innan mina magproblem hade hunnit växa sig så stora.
Ibland fantiserar jag o drömmer om vad som skulle vara det optimala jobbet för min mage.. Jag kan tänka mig att nån form av kontor skulle funka bra, där man kan springa iväg till toaletten o förhoppningsvis inte har så lång väg dit.
Är det så att du ska byta jobb, lycka till: det blir säkert bra:) försök inte stressa upp dig eller bli nervös ;)

 

Hej N

 

Jag har bytt jobb och än så länge har d funkat bra med min mage.

 

På inlägget förändringar i livet

 

Hej!
Har inte läst din blogg tidigare, men lever precis samma IBS liv.

Fruktansvärt.

Det är skönt att veta att det finns fler som jag därute. Jätte bra initiativ på ett stort problem!

 

Yrkesmässigt kan jag berätta att jag haft turen att jobba på kirurgen, specialiserade på mag-och tarm. Chansen till jobb är ju inte så jätte stor.. och jag vet inte så mycket om dig och vad du har för erfarenheter.

Men vad jag upplevt så är det absolut viktigaste att chefen har ett förtroende och tillit för min IBS.. i mitt fall är chefen väldigt förstående, kanske inte så jätte konstigt med tanke på yrkesroll inom samma område som mina problem.

 

Men sen vad alla andra tycker har jag alltid som inställning att skita i, för att ingen har verkligen någon som helst aning.. Det är inte värt att bry sig om dessa människor. Så länge chefen är bra så funkar det för mig. Det finns alltid någon mer man kan anförtro sig till.

Hur som helst. I allmänhet, vården! har alltid fungerat som ett bra yrke för mig. Ja, visserligen stressigt ibland, men alla har som en innesittande sympati och det är ett jobb som uppskattas många gånger mer än tvärtom. Det är väldigt lätt för personal att vara ärlig inom sjukvården och mänskliga. (iallafall min upplevelse)

 

Detta har gjort det lätt för mig att vara öppen och kunna berätta om mina IBS problem.

Men som du skriver, när magen tvärvägrar och protesterar är det ju riktigt riktigt svårt och jobbigt!

Jag försöker alltid ta hjälp av någon annan med arbetsuppgifter om det verkligen krisar och framförallt, hela tiden, tänka på att andas mig igenom smärtan när jag inte kan gå någonstans! men oftast går det alltid att komma ifrån.

 

Tack för en superbra blogg!

 

Tack för att du tog dig tid att berätta om ditt liv med IBS.

 

Jag har börjat på mitt nya jobb och det har fungerat bra. Magen har varit rätt snäll mot mig ett tag nu.

Får se hur d funkar då en dålig dag infinner sig.

 

Jag har berättat för de närmaste kollegorna och jag hoppas att de förstår mig då jag kanske måste släppa allt och rusa på toa.

 

1. Har två jobb, hemtjänst och nu även personlig assistent senaste året.
2. När jag har riktigt dåliga dagar försöker jag få i mig dimor eller liknande då det främst är diarréerna som stör mig mest. Funkar det inte är det bara uppsöka närmsta toalett. (Lättare på PA jobbet). Då jag är på hemtjänsten vill jag inte låna "kundernas" toalett så då är det bara försöka skynda sig klart där man är och sedan skynda sig till våran lokal o fort in på toa där.. Väldig stress blir de där
3. Har aldrig hört någon klaga på mina toalett besök faktiskt :) men det pratas säkert bakom ryggen..
4. Jag tror inte jag hört någon säga något när jag varit sjukskriven pga magen, i början när jag inte var öppen med mina problem kunde jag skylla på annat då jag var hemma.. En gång fick jag en tråkig reaktion på mitt PA jobb, då vi bara är två assistenter där o den andra fick svårt att hoppa in o jobba(förståeligt). Då jag sjukskrev mig strax innan passet skulle börja, men som jag sedan förklarade för dom att den här sjukdomen kan man inte styra över, det bara dyker upp oavsett om det är långt kvar tills man börjar eller ibland precis när man ska till att åka till arbetet. Slutade iaf med att jag blev arg, frustrerad, deprimerad, ledsen och fick dåligt samvete så jag åkte till jobbet ändå ...
5. Ibland är det svårt att hålla magen lugn vid nya arbetsuppgifter. Jag har väldigt oförutsägbara jobb, där i stort sett vad som helst kan hända (svårt att förbereda sig). Så ibland händer det vid jobbiga situationer att magen reagerar med akut diarré o man kan inte släppa det man håller på med, alltså bara försöka hålla ut eller skita i byxan.
6. På hemtjänsten blev det så att när jag kände för att börja prata öppet om de, att jag berätta för nån o sen kände jag att de här kändes ju faktiskt väldigt bra o få berätta om sina problem så då har jag berättat för någon lite då o då o nu efter flera år vet nog dom flesta om mina problem. (Mkt personal där). På mitt PA jobb berätta jag ganska så på en gång om mina problem. Jag tror dom flesta förstår hur det är, eller iaf försöker förstå. Har även fått reda på att jag inte var ensam bland personalen på hemtjänsten att ha dessa problem:)
7. Jag är sån som gärna inte ber om hjälp utan jag försöker klara mig själv. Jag hoppas iaf att jag skulle få nån form av hjälp av mina kollegor om det skulle behövas. Men det är mkt självständigt arbete på båda mina arbetsplatser.

Jag tror dom har ganska bra förståelse för om jag skulle behöva gå hem från jobbet, förutsatt att det finns någon som kan ta över mitt arbete eller mitt arbetsplats.
Det var lite svar från mig:)

 

Vad roligt att du hittat hit och tog dig tid att berätta om hur du har det i ditt yrkesamma liv med IBS:

Det kom en kommentar på inlägget Förändringar i livet

 

1. Jag jobbar som tekniker (Värme/ventilation) min arbetsplats är min bil och nya fastigheter hela tiden.
Vi har avtal med vissa kunder som jag är hos några dagar i veckan, då vet jag exakt vart toa finns, då är magen lugnt och ja med.

Men ibland måste man åka på akutjobb till någon ny kund, då kan det bli att stanna på ett antal besinmackar på vägen och gå på toa.

Insåg att jag hade IBS när det engång vart så akut att jag var tvungen att utföra min behöv utomhus i ett höghusområde bakom en buske.

Pratar öppet på jobbet om min diagnos och problem.
Sen tror ja inte det tas på så mycket allvar, känns som folk tror att man bara fått för sig att man måste på toa ett större antal om dagen, om man jämför med normen.

Enda tipset på en lugn mage jag lärt mig under mina 6år med IBS är Rutin, rutin och åter rutin.
Kan nästan tro att man har en helt fungerande mage ibland när hela dagen går exakt som man förutspått, tänker inte på magen då när man vet exakt vart toan är och så vidare.

 

Rutiner är bra. Sen att man också lyssnar på kroppens signaler är också bra att tänka på. För om man oroar sig och känner sig stressad sätter sig ju direkt på magen.