♥♥ Min IBS och Jag ♥♥

 

Det här kommer få alla som börjat förstå hur det är att leva med IBS på andra tankar. Några i alla fall. De som kanske redan tyckt att vi överdriver.

 

Där det kommer slå tillbaka på oss som kämpar varje dag för att få dig att förstå och som kämpar med att få respekt.

 

Vad jag menar är att jag redan blivit bemött med orden:

 

- men du, det står ju i tidningen att du kan bli frisk om du gör som det står.

- du kanske inte gör vad du kan för att bli frisk då du fortfarande mår dåligt i din mage

- du kanske måste skylla dig själv om du inte gör som det står i tidningen. För dom säger ju att du blir frisk.

 

Hur kul är det då för vissa av oss som kämpar oss blodiga för att få dig att förstå.

Hur kul är det då du/vi gör vad du/vi kan varje dag men inser att det inte finns givna regler och metoder eller kost som funkar för just dig.

 

Ska man då behöva falla tillbaka på ruta ett igen av en massa människor som absolut inte vill förstå.

 

Det är som att säga till en cancer sjuk.

- du får skylla dig själv att du fått lungcanser för att du har rökt.

 

(jo det vet man väl att det är farligt att röka, eller att gå över gatan i rusningstrafik för att det är risk att du kan bli överkörd.)

 

Men som tur är så är d inget som man/någon behöver säga för det har nog redan den sjuka tänkt.

 

Men de som får andra cancer besked eller sjukdoms besked  ska dom också skylla sig själva då för att dom blir sjuka då man inte vet orsaken till varför canser eller deras sjukdomar uppstår??

 

Nej men de liksom vi med ibs vill också få bli bra bemötta under tiden vi försöker finna vårt sätt att må bra och kanske bli friska.

 

Låter jag bitter?

 

Nej men det är jag inte. Men det är svårt att vara positiv då man känner att man motarbetas ibland.

 

NU omges jag av människor som förstår mitt dilemma och som försöker göra mitt liv lättare genom att inte fördömma min sjukdom..

 

Tack till er.

mm. mm. mm.

 

Magen har varit upp och ner och jag har mått så dåligt att jag inte orkat något alls. Jag har sovit mest hela tiden då jag borde varit vaken men även sovit under nätterna. Drömt mycket konstigheter. Febern kom på kvällar och nätter senare tiden.

 

Nu börjar jag repa mig men d går sakta. Riktigt sakta.

 

Men du vet hur d känns när du sitter trött i soffan och du rycker till för att du nästan somnar.

 

Så känner jag mig hela dagarna. Förlamande trötthet.

 

Jag vet att vi med ibs har sämre motståndskraft och har svårare än andra att krya på oss då magen slås ut...

Men detta gör ju livet så deppigt. Man vill ju vara som alla andra. Göra det alla andra gör men nä. Det kan man bara glömma.

 

Men så kommer man i den där perioden när magen måååår såååå bra. Då är livet på topp och man bara njuter...

 

Å ja jag menar när de perioderna sammanfaller med att slippa virus och baciller.

 

För dom bra magperioderna har man ju minst lika ofta. Ne fel... De perioderna har jag minst lika ofta. Måste sluta skriva man när jag menar jag.

 

Jag sitter och läser ute på nätet om alla goda tips för oss med IBS.

Med min livserfarenhet så är hoppet det sista man ska släppa, men den positiva tanken är så svår att tro på då man läser om folk som hittar saker som gjort de  friska från IBS Men d vore mer intressant att se om det håller sig friska under resten av livet eller om det bara är så att deras magar blivit bra just nu pga en viss diet och att det sen går tillbaka till det dåliga. För kanske blir magen så överraskad att den sköter sig en tid men sen strular till sig igen.

 

Jag har läst allt för många som blivit bra för en kortare tid och att allt fallit tillbaka till det dåliga igen.

 

Jag vet inte varför man ska mixtra så mycket då man kanske förvärrar saken.

 

Jo jag vet varför vi alla provar olika dieter och olika sätt att ta hand om oss.

 

För KANSKE HITTAR VI VÅRT SÄTT TILL EN BALANSERAD MAGE.

 

Så låt inte hoppet försvinna. För det är det som för oss vidare.