Att tvingas leva med en dum mage!

Är inte alltid så kul, så klart. Men samtidigt så har ju vi samma liv som alla andra. Med roliga och tråkiga inslag. Så klart.

 

Men  kanske är det så att vi som har tarmproblem har våra begränsningar då magen är dålig men vem har inte begränsningar?

Det kanske de som har normal mage har också eller hur?

 

När man har IBS så måste man övertyga sig själv om att man kan saker fast magen är orolig, men kanske inte på samma sätt som de som inte har IBS men en tillfällig orolig mage.

 

Hänger du med.

 

Jag har tillåtit min mage ta kontrollen över mitt liv sååå länge men nu när jag försöker och kämpar för att det är JAG och inte min mage som bestämmer så har jag faktiskt kommit en bit på vägen.

 

Men inte utan hjälp så klart.

 

Jag har alltid låtit min mage styra mig då den visat minsta lilla orolighet. Blir man orolig så stressar magen upp sig ännu mer.

Men då jag numera köper mig en trygghet genom att ta till mina stoppande så har jag öppnat upp en dörr till egentligen vad som helst.

(I dag blir jag inte lika orolig då magen krånglar och det kanske också påverkar att den lugnar ner sig snabbare.)

 

Ja nu menar jag att jag öppnat upp möjligheten att göra saker som jag vill, tack vare medicinen som hjäper den att vara hyffsat normal.

 

I dagarna två har jag både varit på skansen och jag har i dag varit på en stor loppis inne på söder.

 

Jag vet och kan intyga att livet med en IBS mage inte är lätt. Inte lätt alls faktiskt.

 

Jag menar inte att man ska göra allt man vill bara för att.

För när man har diarré som inte ger sig så gör man inte det man skulle vilja utan man låter bli. Jo jag vet.

 

Men jag har i alla fall haft en hyffsat bra mage sen jag medicinerade förra torsdagen då vi for bort. Det var iof inte så att magen var lugn speciellt länge då jag fick ta medicin samma dag på kvällen för att få stopp på den men sen dess har magen varit så som jag skulle vilja säga normal med normala toa besök.

 

Men igår när vi åkte till Skansen så var magen orolig för första ggn sen en vecka tillbaka och jag vågade inte chansa på att den skulle hålla hela dagen. Så jag tog medicinen.

 

Idag kunde jag också åka till stan fast magen gjorde ont, så som den alltid gör dagen efter tablett intag. (tog en samarin, som tog bort det onda)

 

Jag känner att mitt liv har blivit lite enklare och roligare sen jag inte låter mig stoppas.

 

Jag vet att jag kommer få dagar som gör att jag blir liggande med dålig energi och med en mage som kanske inte stoppas av min dimor som den gör idag, men det är inget som jag går omkring och tänker på för då blir man tokig eller hur?

 

Jag vill och jag tänker ha bättre kvalité i mitt liv..

 

Jag kommer kanske aldrig bli bättre än så här men det är långt mycket bättre än det var förut.

 

Förut åt jag aldrig före lunch. För det var enda sättet att inte göra magen orolig.  Det var enda sättet att klara av att jobba som normala människor.

(ändå rasa magen ibland och jag fick lov att stanna hemma, men då hade jag inte mina dimor heller)

 

För som du vet är det inte vad jag äter som gör den lös utan ATT jag äter.

Detta har bidragit till att jag inte tappar lika mycket energi när magen/tarmen blir dålig vilket gör att jag dessutom repar mig fortare.

 

Så livet leker och jag känner mig så ödmjuk till möjligheten att få vara den och där jag är idag.

 

Positivt tänkande har också varit en läkande hjälp.

Faktiskt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0