Ge mig en anledning...
...att låta bli att gråta.
Sitter här vid min dator och tänker på varför saker blir som de blir. Varför vissa ska ha mer än andra. Vem bestämmer att det ska vara på ett visst sätt för en människa?
Det är så många som säger att allt beror på hur man själv gör det. Men när inget man gör hjälper vad gör man då??
Misströsta!!
Jag är så innerligt trött på att höra från okunniga människor att gör du si och gör du så så kommer du slippa dina besvär. Men asså är de helt jävla dumma i huvudet. Tror dom inte att man provat ditten och datten eller?
Det som funkar för dig kanske faktiskt inte funkar för mig. Har du ens tänkt det?
Jag ger snart upp om min mage. Orkar inte leva så här. Vill bli botad fast jag vet att inget bot finns.
Men samtidigt så är ju kroppen ett maskineri och klart att reservdelar tar slut ibland och behöver bytas ut men hur byter man en tarm?
Genom att ta ut den???? Men jag vill inte bli av med den. Men jag vill inte heller hela tiden ha ont i magen, gaser, diarréer förstoppning och allmänt olustighet känsla i kroppen.
Vem har bestämt att jag ska ha så här?
Åh, skrev en lång kommentar igår och plötsligt bara försvann alltihopa :( Önskar dig hur som helst lycka till idag inför ditt besök i Ersta!!
Sen - det här inlägget skulle kunna vara skrivet av mig själv - exakt så här känner jag. Är så trött på alla hurtiga uppmaningar och råd som kommer från folk som ingenting förstår. Dessa samma personer blir helt utslagna när de någon gång drabbas av vanlig magsjuka en eller två dagar - men hej, så lever ju vi som har IBS VARJE dag mer eller mindre - vad säger de om det? Usch, så trött jag blir ibland.
Vad gäller att beskriva min dåliga dag - i mitt fall är det mer "jämna plågor" faktiskt - olustkänsla, orolig mage (på varierande sätt - man vet aldrig hur magen reagerar, men ATT den kommer att göra det, det är säkert), bottenlös trötthet, att alltid behöva planera allting efter magen, avstå från sociala aktiviteter - ja, hela ens personlighet utplånas ju mer och mer när tiden går - jag skulle nog vara en helt annan person med en normalt fungerande mage... sorgligt men sant.
Mitt svar på denna kommenter.
Hej!
Att aldrig veta hur magen ska må dagen efter eller kanske tom om en timme är så stressande att man nästan får ont i magen bara för att.
Nej riktigt så är d ju inte men nästan ibland.
Det är ju så att INGEN FATTAR att man inte vill vara så här eller sån som man är när det gälker sociala aktiviteter och dyl.
Självklart skulle jag spontant bara gå och sätta mig på ett fik när jag stöter på en vän när man är ute och shoppar.-
För det gör jag ibland, shoppar men jag kan aldrig sätta mig och äta eller fika.
FÖR JAG VÅGAR INTE.
Så jag är övertygad om att jag också skulle vara en annan typ av människa om jag inte hade det här.
Kram.
