Jag tittar in och säger Hej.

Vad roligt det är att se att så många fortfarande tittar in på min IBS blogg.
 
Mitt "magläge" är rätt ok just nu. Den havererar ibland men mer och mer bara vid maginfluensa.
 
Men det vet jag av erfarenhet med att leva med min mage, kan växla fort.
 
Jag har blivit mycket bättre på att ta hand om och hantera den stress man kan känna som jag inte kan göra något åt.
 
Den stress som måste hanteras försöker jag acceptera och hitta strategi för. Det är svårt men fungerar oftas bra.
 
Sen hamnar man lätt i en negativ spiral när skoven kommer, men jag tycker att jag försöker hantera den bra.
 
Sen när livet strular till sig på olika sätt blir givetvis allt så mycket svårare. Magen är ju hela tiden redo för attack.
 
Men just nu är d under kontroll.
 
PS.  Du som läser detta och förstår vad jag menar vet vad det här gör med en.
 

Dags för en uppdatering.

Det var länge sen, jag vet.😌
 
Men jag har levt livet som alla andra med alla (mag)problem och med en massa glädje.
 
Livet har inte varit snällt mot mig under en tid i mitt liv men nu har jag det bara bra.
Magen håller sig rätt bra men jag får mina skov som vanligt men jag tror att jag blivit bra på att hantera dem nu mera. 
 
Jag minns:
När jag inte vågade gå ut när magen var de minsta orolig.
Hur ofta jag fick stanna hemma från allt det roliga som alla jag känner kunde göra. 
När de var högst omöjligt att boka något i förväg, utan att jag fick alltid vänta till sista stund innan jag vågade acceptera och kunde ge mig iväg. 
När jag satt mer på toaletten än i soffan.
 
Numera försöker jag utmana mig och det fungerar oftast väldigt bra. Jag vågar gå ut och äta med vänner utan att vara orolig över att magen ska paja på väg hem. Visst den pajar då och då så klart men jag hetsar inte upp mig innan, utan har kommit så långt att jag tar de som de kommer.
Jag kan boka bio besök och teatrar m.m för att jag KAN och VILL. (ligger  mycket positiva tankar i detta)
Toaletter finns de faktiskt gott om för det mesta.
 
Det viktigaste har varit att umgås med vänner som vet hur man har det och som är flexibla över att man ibland vill tex gå ut och äta hyffsat nära där man bor. 
Vänner som accepterar att man kanske försvinner till en toalett när man går runt på Ikea och som låter en vara tills man är klar. Vänner som vet att så länge jag inte sagt att jag går hem så finns jag kvar där vi är, men på toa.
 
För tyvärr fungerar min mage sämre om jag oroar mig över att den ska paja hela tiden. Tankarna skapar oro i magen direkt.
 
Visst jag är inte frisk och kommer aldrig bli men bättre fungerar bra det också.
 
Mitt imunförsvar är ju inte 100% och de kan man inte påverka på annat sätt än att acceptera att de är så antar jag.
 
Hur har ni det? (om de nu finns några läsare kvar)

Du som skriver kommentarer till mig.....

.....min mail adress ser du här bredvid.

När livet stannar!!!

När livet slår runt det ena varvet efter annan tappar man andan, man tappar fotfästet och kontroller över allt. ALLT.

 

Livet stannar.

 

Man slår sig illa. Tårar sprutar och allt rasar. Inget fungerar och man står still med huvudet i väggen.

 

Min älskade lillebror har fått cancer. Det slog ner som en bomb. Det hade ingen väntat sig. Vilket man naturligtvis aldrig gör när man talar om cancer.

 

Mitt liv var redan rörigt med allting med magen och allt annat som varit. Men detta blev droppen.

 

Jag har klagat så mycket om min IBS vilket jag naturligtvis får och så. Men plötsligt blir ens egna problem fjuttiga. Fast så är ju livet. Man kan ju ha det jobbigt fast man kanske inte har det värst.

 

Så är d hela tiden.

 

Jag kan gnälla över ett litet skärsår efter ett papper. Jag kan gnälla över min mage som dummar sig. Jo men d är naturligt att ventilera.

 

Men när någon närstående får cancer så blir allt så oviktigt och så fjuttigt.

 

Man dör inte av IBS men d kan man göra av cancer. Men rädslan över att d kan bli så är ju så förödande ångestladdat.

 

Så det har varit turbulenta veckor.

 

Han är opererad och har vi tur är skiten borta. Men att veta att DET har varit där gör ju att man känner oro för framtiden.

 

Men just nu och här så känns framtiden så ljus. Vilket gör att man överlever sånt här skit, som drabbad och som den som står bredvid.

 

Att stå bredvid är inte så enkelt det heller. Maktlösheten är så tung.

 

Men nu ska jag gå till min bror och tala om hur mycket han betyder för mig.


Vardagsproblem...

Dessa saker är egentligen små obetydliga saker som man inte borde bry sig i men som kan vara så irriterande ibland. Men så irriterad man kan bli.. det är ju värdsliga saker och borde inte uppröra oss men gör det ändå.

 

Läs detta med glimten i ögat och jag lovar att du kommer känna igen dig.

Detta har givetvis ingenting med IBS att göra ;-)

 

När toalettstolens lock är nedfällt när man kommer upp trött om natten och knappt ser att den är nedfälld och man sätter sig på stängd toalet och måste ställa sig upp igen för att fälla upp den..

 

När någon inte har spolat toaletten inne på en offentlig plats och skiten simmar runt i botten på toaletten och du byter toalett och inser att pappret där är slut efter att du utfört ditt ärende.

 

När man ska torka sig efter ett toa besök i det egna hemmet och det bara sitter en liten bit kvar av toalettpappret i hållaren. Hur svårt kan det vara att byta rulle?

 

När man äntligen har diskat klart en jätte disk och någon då kommer ut med ett gäng glas och tallrikar från ett annat rum.

 

Det är så irriterande när man ska gå genom en dörr som någon före öppnat och släpper precis när man trott att de ska hålla upp dörren åt en.

 

Hur dumt kan det vara när man springer som en toka och hinner precis fram till bussdörren innan bussen åker och har hunnit åka och chauffören ändå stänger dörren och kör ifrån dig.

 

Hur sur kan man inte bli när man håller på att baka en kaka och ska bara hälla i den sista ingrediensen tex mjölk och då upptäcker att den tetra med mjölk som står i kylskåpet är helt tomt.

 

Jag kan bli tokig när jag putsar fönstret med min nya fönsterskrapapparat och jag är nästan klar och då dör batteriet så du får lov att torka för hand.

 

Eller ännu värre du bestämmer dig för att tvätta fönstren och upptäcker att den inte är laddad överhuvudtaget och när den väl är laddad så har du inte lust längre att göra det.

 

Du har lagt in tvätt i tvättstugans maskiner och ska gå tillbaka och torka din tvätt i torktumlaren och i torkskåpet och regeln säger att föregående tvättare får överskrida tork tiden en timme på din tvätt tid. Vilket den som inte har bokat någon maskin utan ”lånar” alla lediga kräver sin rätt trots att dom inte är den tvättare som haft just dina maskiner boknings tid innan. De bara kräver sin rätt.

 

Nåja har du råkat ut för någon vardagsproblem så dela gärna med dig.


Mail..

Jag får ibland mail från personer som säger att de också har IBS som vill komma i kontakt med mig ang en produkt som de själva använder och som har hjälpt dom.
 Då jag  känner att en del av dem är  mer intresserad att sälja en produkt mer än att delge en erfarenhet som de funnit iom produkten vill jag inte föra mailen vidare.
Sen finns d dom som BARA vill rekomendera en produkt utan att tjäna pengar på dem.
 
Jag får mail ibland där man frågar om jag vill ställa upp på intervjuer. De mailen lägger jag inte heller upp här då jag inte alltid vill vara med på intervjuerna. För att jag känner att det medför att de vill sälja en produkt också.
Man använder sig av att säga att de har ibs och blivit friska.
 
Jag har så svårt att tro att d blivit friska. Självklart kan man alltid bli bättre. Man jag har svårt för de som vill tjäna pengar på min sjukdom genom att försöka få med mig på tåget genom att säga att de har minsann ibs också.
 
Jag kanske låter synisk iom detta inlägget men jag har mixtrat och tagit bort mat tillfört mat och aldrig ALDRIG hittat ett givet sätt att äta.
 
Jag hoppas att man en dag kan hitta något som hjälper alla med ibs och som dessutom genogått många studier som tyder på och som garanterat hjälper.
 
Jag orkar inte leka med min mage och med min energi på att prova hit och dit.
 
Säg gärna emot mig men jag anser att man måste hitta sitt eget sätt och hittar man inget sätt så kan inte annan än jag själv beklaga det.
 
 
Nej nu ska jag inte ge mig in i den här debatten med mig själv för säkerligen har jag retat någon och gjort någon arg och misströstande.
 
Men jag har så många bra dagar, veckor utan några besvär från magen som gör att jag inte vågar eller vill mixtra med en massa medel som inte garanterat kan ge en perfekt och bra magen.
 
I morgon kanske jag känner något annat ang detta.
 

Maktlöshet...

Ibland vet man inte hur man ska orka med den dåliga magen. Man vet inte hur man ska få den bra och man vet inte hur och varför den kan bli såååå jäkla dålig.
 
Det är ju ändå så att man äter ungefär samma saker när man mår bra som när magen är dålig.
 
Man har inga direkta givna saker som triggar igång det då det kan vara OLIKA saker varje gång.
 
I dag gick jag till jobbet. Trots den värsta diarre dagen i går. Jag kan inte äta något som inte triggar i gång magen. Tom ett glas vatten får magen att skrika. Det är som att det rinner rakt igenom.
Så ingen lunch för mig idag.
 
Jag känner att min energi slukats och att jag inte riktigt fungerar i huvudet.
Jag känner mig trött, yrslig och jag känner mig förbannad över att detta måste drabba mig. Ja jag menar inte med dom orden att jag önskade den drabbat någon annan. För det kan jag garantera att jag vill inte att någon annan ska behöva ha det så här heller. Nu vet jag att vi är ganska många som tyvärr måste leva med det.
 
Sitter här i kväll och magen skriker och värker och jag har hunnit med fyra toabesök sen middan.
 
Ja jag kunde äta till slut idag till middagen. Hemma och i trygg miljö där det inte spelar någon roll om jag sitter på toan resten av dan.
 
All kärlek till toaletten... Men......
 
...jag har nu tagit stoppande och hoppas att magen stannar upp nu. Så du kära toalett får du förhoppningsvis färre besök från mig.

Värsta dagen på länge.

Magen har varit rätt lugnt i helgen, vilket var mycket skönt. Fick ont i den i går eftermiddag igen men tänkte att jag ska nog kunna gå till jobbet imorgon (läs idag). Men värken tilltog så jag beslutade mig för att vara hemma i dag. Meddelade jobbet om det.

Vaknade i morse av att d kändes lite oroligt i magen. Gick på toa två ggr och sen satte gallvärken fart. Jisses så illa jag mådde och vilken hemsk värk.
 


Jag fick den värsta gallanfallet på länge. Låg i sängen och flämtade och frossade. Tog mina papaverin och inväntade lugnet. Vilket tog flera timmar.

Somna och sov sen hela dagen. Sitter här och känner en himla träningsvärk i hela magen och det känns fortfarande i gallgångarna. Ska ta två tabletter till och se till att sova så får jag se hur magen är i morgon.
 
PS. Jag är gallstensopererad sedan oktober 1981, då de tog bort gallblåsan, nått år efter den operationen fick jag inflammation i gallgångarna. Jag får känningar då och då och jag kan också få stor produktion av galla vilket gör att jag ofta får galla vid toalettbesök av nr 2...

iNNE I ETT SKOV.

SÅ HIMLA IRRITERANDE...
 
Magen tvärdog härom dagen. Jo jag har haft flera tillfällen under hösten och efter julen då magen varit i olag och jag har fått gå mycket på toaletten. Men nu kraschade den ordentligt.
 
Jag sprang ca 7-8-10 ggr på toaletten på måndagen.
 
Jag gick till jobbet i tisdags och jag vågade inte äta lunch..
Magen kändes lite orolig under dagen men tänkte inte så mycket på den.. Kände mig olustig och konstig men men. Energi fattig blir man så klart utan mat också.
Efter middagen på kvällen dog magen återigen. Jag hade hemskt ont i magen och fick springa mängder av ggr på toaletten men då tog jag stoppande (imodium +). Yes nu är d stopp.
 
 
På onsdagen gick jag till jobbet som vanligt men mådde illa och var helt sur i halsen efter alla magsyra som kommer upp.
Ja jag har skrivit om det tidigare att jag kan få magsyra/galla spyningar i det här läget men nu fick jag "bara" sura uppstötningar så fort jag klämde åt magen vilket man gör rätt ofta konstaterade jag. Räcker ju med att man böjer sig lite lätt framåt så blir d tryck.
Men jag vågade äta lunch då magen var stoppad.
 
När jag kom hem på kvällen kände jag mig matt och lite olustig som tidigare. Men jag fick springa på toa ex antal ggr igen.
 
Jag sov oroligt och upptäckte då jag vaknade natten till torsdagen att jag kände mig helt slut och yrslig. Tog tempen då jag ändå gick upp och nattkissade. Tempen visade på närmare 39 graders feber.
Ja så kan jag få fibland då jag också får en hemskt smärta i gallan. Ja den jag inte har men som jag också skrivit om förut så har man fortfarande gallgångarna och gall produktionen kvar.
 
Vaknade när väckarklockan ringde på torsdagen och kände mig så hängig och illa mående. Men klädde på mig och gick till jobbet.

Var så sur i halsen efter all syra. Bara det kan få mig att må ännu mer illa.
 
Jag kände då jag var på plats att jag inte skulle klara vara kvar. Men då jag skulle vara först på plats på jobbet MÅSTE JAG BARA DIT.
 
Jag ville så gärna vara där då jag känner mitt jobbansvar men man måste också vara snäll mot sig själv.
 
Jag gick hem efter tre timmar.
 
Då familjen och jag skulle handla mat efter mitt jobb så hade de inga kontater hemma så jag blev tvungen att åka och möta dem vid affären så de kunde handla hem mat mm.
 
När jag kom hem gick jag och lade mig för att vila.... Fick lite småsaker gjorda och så men inget mer.
 
Vad jag gör åt mitt gallonta? Jo jag tar papaverin. Fick ta flera ggr.
 
FAN VAD JAG HATAR MITT MAGLIV.
 
Nu är d fredag och jag känner mig bättre. Kunde äta lite frukost och har ännu inte varit på toaletten. Kanske över för den här ggn?
 
Ja d vet jag senare.

Hittade denna gamla reportage då jag slog på min blogg på nätet..

Minns hur nervös jag var....
 
Kolla in länken HÄR....
 
Det konstiga är att d var en dagstidning som gjorde reportagen definitivt inte tidningen hälsoliv. Så d här var mer än jag visste faktiskt.

Dags att skriva ett inlägg kanske.

Här i magens värld rullar livet på. Med ups and downs. (stavas det så?)
 
Jag satt precis och läste gamla inlägg här på min blogg och inser vilken jävla skitsjukdom  IBS är.
 
Det är så himla löjligt att en normal funktion i kroppen ska ställa till det så jävulusiskt mycket.
 
För äter vi så skiter vi.
Sover vi så orkar vi vara vakna.
Dricker vi så blir vi kissnödiga.
Älskar vi så blir vi älskade
och ogillar vi så ogillas vi.
 
Enkel matematik.
 
Men ändå så är d svårt att leva med något som man inte kan bestämma över.
 
På tal om det så skrivs d just nu mycket om något som heter foodmap (förlåt stavningen).
Jag är inte på något vis insatt i det men har väl snappat upp lite här och lite där.
 
Vad jag har förstått så ska man plocka bort mängder av mat, typ gluten, laktos mm mm.
För att man sen ska återinföra dessa för att se VAD man inte tål.
 
Eller nått sånt.
 
Rätta mig om jag har fel.
( skriv gärna och berätta varför just du fallit för Foodmap, hur du mår och vilka resultat du fått)
 
Men jag blir så kluven då jag läser om det. För gör vi inte oss själva en otjänst om vi plockar bort en massa saker och sen återinför dom för att se vad vi kan äta då våra magar IBLAND tål ditten och ibland INTE  tål datten. Hur vet vi då vad vi verkligen tål???
 
Får vi då fram en rättvis bild av vad just du/jag tål.
Jag är osäker på det.
 
Jag vet att vissa människor inte tål gluten, då är dom glutenallergiker. Det är inte jag.
Jag vet att en del människor är laktosintoleranta. Det är jag inte heller...
 
Ingeting säger att man som IBS:are inte ska äta detta för att magen inte tål det.
 
Sen finns d dom som har IBS som blivit bättre i sin sjukdom utan gluten och laktos.
 
Men det där gäller ju alla människor.
 
Jag är benägen att säga. Gör så som just du mår bra av.
 
För jag har i alla fall lärt mig att jag kan äta allt och hur mycket som helst av, men i andra sekunden kan jag inte äta någonting utan att magen spyr ur sig.
 
Jag tror att vill man veta så får man ta tester på om man tål gluten och laktos. Visar detta prov så finns d inget som hindrar att du äter och du behöver inte utesluta det.
 
MEN: Det här är vad jag tycker och tror på.
 
Däremot vet jag att det är ATT JAG ÄTER som är mitt problem oavsett om det är gluten, laktos, godis fett eller you name it.
 
MIN mag och tarmläkare som jag litar på till 1000% sa en gång.
- Ät vad du vill och börja inte ta bort föda, då din kropp missvisar dig vad du kan och inte kan äta. Rätt vad det är så vågar du inte äta mat överhuvudtaget och då är du riktigt illa ute.
.
.
.
Sen vet jag naturligtvis att d finns saker som jag ALLTID reagerar på och dom sakerna låter jag kanske bli.
Ibland.
 
För d stora problemet är oftast kombinationer av flera saker, för mycket fett, kontra alkhol, kontra otrolig stress.
 
Sen kan också magen triggas igång av för mycket fibrer under flera dagar, att jag äter för lite fett.
 
Som du ser finns d ingen rim och reson om VAD just JAG kan äta.
 
Därför lever jag på som jag gör.
 
Jag har haft IBS i 45 år och jag har inte löst min GÅTA över vad jag kan äta och vad jag inte kan äta.
 
DU SOM HAR IBS, GÖR SOM DU GÖR OCH TÄNK PÅ ATT DET SOM FUNKAR FÖR DIG KANSKE INTE FUNKAR FÖR MIG OCH DET SOM FUNKAR FÖR MIG KOMMER INTE FUNKA FÖR DIG.
 
IBLAND FUNKAR DET LIKA FÖR OSS BÅDA...
 
Som för dom flesta.
 
Tänk att du fortfarande läser min blogg...
 
Senaste statestiken..
Jag har ju inte lika många besökare som storbloggarna men d är absolut inte viktigt för mig.
 
56 besökare på en och samma dag är ju toppen. Så jag känner en stor ödmjukhet över att ni hittat hit.
 
Kram från mig till dig.
 

Spanien 2 juli - 9 juli 2014.

Innan den här resan var min mage helt ur spel. Den ville inte stilla sig och jag kände stor oro inför vår flygning ner.
 
Men jag tog stoppande på dan direkt efter att vi ätit lunch. Sen gick jag på toa ett par ggr innan d var dags att dra sig till Arlanda.
 
Där åt vi varsin macka innan vi kunde gå ombord. Planet lyfte klockan halv åtta, Då känner jag hur min mage helt har stannat.

Mage var helt lugn tills d var tre dagar kvar innan hemfärd. Men jag var oroad där ett tag att den inte skulle komma igång innan så att magen tömde sig så jag kunde ta stoppande på flygnignen hem igen.
 
Men d fixade sig.
 
Vi hade en toppen vecka på Gran Canaria och solen var så het och så rogivande. När vi kom hem var min kropp helt relaxad.
 
Jag älskar att resa utomlands. Men jag hade kanske känt annorlunda om jag inte hade kontrollen över mina diareer under mina resor.
 
Men det gick bra även denna gången.
 
Vi solade och jag badade. Vi åt gott och vi softa så mycket vi kunde.
 
Det jag gillar med Puerto Rico. Som gör resan säker.
  1. Alla eller nästan alla restauranger ligger i shoppingcentrat, där dom har två (kanske tre) välstädade större toaletter med personal som håller ordning där.
  2. Vi bor relativt nära shoppingcentrat.
  3. De två badstränder jag besöker när vi är där har fina toaletter som också är välstädade.
  4. Maten är väl lagad och de verkar ha bra råvaror.
  5. Jag har tom vågat äta glass som efterrätt på de restauranger som vi besöker.
  6. Jag gillar att åka hit för nu är det en ganska väl känd miljö som gör att jag inte behöver sitta och oroa mig för vad närmsta toalett ligger.
 
Jag är såå oerhört tacksam över att jag funnit ett sätt att säkerställa mina resor. Om inte imodium plus funnit hade jag nog inte vågat så mycket som jag vågar idag......
 
Guld värda.

Lycklig efter en låååång väntan.

Imodium plus har varit slut på apoteket i flera månader. Det var slut hos tillverkaren. De saknade någon substans eller nått sånt.
 
Jag har gått in på de apotek som jag stött på och frågat under alla månaderna. Till slut ringde jag till tillverkaren och fick då detta svar som står ovan. De talade också om att tabletten skulle komma tillbaka i mitten av juni.
 
Jag fick panik när jag förstod att dessa inte finns att få tag i. Jag köpte hem vanliga imodium trots att jag vet att jag mår sämre av dem. Illamående och mer ont i magen.
 
Men nöden har ingen lag då jag absolut inte kan ta Dimor.
 
Men äntligen fick jag tag på dem idag på Apoteket.
 
Lyckan är fullkomlig....
 
Ps. Nu kan jag åka utomlands med gott hjärta och med vetskapen om att jag kan ta de bästa stoppande som funkar bäst för mig. Ds

När det händer...

...blir jag lika förundrad varje gång.

 

Magen tog stopp på diareerna i måndags. Sen var det stopp, helt stopp till torsdag. Då var d rätt normalt.

Magvärken har gett sig, jo visst känner jag av magen då jag äter men INGET TOA SPRING.

 

 

Äntligen. För att inte låta negativ så vet jag med mig att d kan vända tillbaka lika fort.

 

Men när du känner den där hopplösheten att magen ALDRIG kommer lugna sig känner man sig rätt maktlös.

 

Men nu känner jag mig glad. Kanske inte så mycket piggare men nu vet jag att kroppen hinner ta upp de ämnen som jag behöver för att må bra.

 

Jag tar mina B12 rätt dåligt om jag ska vara ärlig men jag MÅSTE HITTA EN RUTIN FÖR DEM.

 

Vikten har varit stabilt under 100 sträcket och det gör mig gör lycklig.

 

Jag blir inspirerad att ta tag idet på allvar nu. (kanske).

 

I dag är d lördag och solen skiner. Känns som att d blir en bra dag. Kanske blir d en promenad också.

 

Efter att vi handlat hem mat.


Tog en promenad idag.

Känns skönt efter de senaste dagarnas helvete.
I dag är magen kolugn. Får se hur länge det håller men man måste försöka tänka positivt.

Provsvar...

Tog lite prover i går och det visade att de var bra.
 
Sen tog hon prov på mitt B12och folsyra
 
Mitt B12 låg på 202... lägsta jag har haft någongång var 190 (man ska ligga mellan 150 - 800)
Folsyran låg på 12 och så högt har jag aldrig legat förut (man ska ligga mellan 7 - 40).
 
Jag MÅSTE börja lyssna på min kropp.
 
När jag blir så här trött är d alltid lågt B12...
 
Så nu tar jag fram mina tabletter och börjar ta dom igen.

Jag är så trött.....

På min mage…
Pga min mage
All energi som jag ev hade är borta.
Natten har inte varit den bästa. Fick gallanfall mitt i natten och vaknade av den vid kvart i två. Kände nog om jag ska vara ärlig redan då jag lade mig men ignorerade den omedvetet.
 
Men i natt tog jag mina papaverin som inte verkar hjälpa mig. Hade svårt att somna om men lyckades till slut. Men värken i gallproduktionen gjorde sig påmind så jag vaknade hela tiden.
Insåg att nu har jag kört min mage i botten. Det går inte att få den att vända till det bättre.
 
Jag har slut på idéer på hur jag ska göra. Jag har inte slarvat med att äta en massa fett, godis och annat onödigt. Jag har inte känt behov heller. Men ändå vill inte magen lugna sig. Så fort jag äter får jag jätte ont i magen. Sen efter en stund måste jag gå på toaletten. Sen upprepas det åtminstone en eller två ggr till varje dag.
 
Jo då jag har haft dagar då jag inte gått på toaletten men då har värken i magen ändå varit där.
 
Det var länge sen som mage varit så här dålig under så lång tid. (tre fyra veckor)…
 
Vet inte vad jag ska göra längre så jag ringde Vc i morse och var där vid kvart i elva.
 
Jag fick berätta lite kort hur jag mår och hur det sett ut sista tiden med magen. Hon klämde och kände sen på min mage. Det verkade som att det var levern som jag hade mest ont i. Hon skickade mig på provtagning. Hon spekulerade i om det var en leverpåverkan eller bukspottkörtel påverkan jag har.
 
Hur som så kunde hon inte skriva ut någon annan medicin då det verkar som det bara var morfin som skulle vara bra i det här fallet. Men då jag blir dålig av det så bad jag att slippa, men då säger hon att d kan hon inte ge mig ändå eftersom, om jag har leverpåverkan så är morfin inte vad min kropp behöver.
 
Jag ska i stället öka dosen på mina papaverin.
 
Snabbproven på om jag har någon inflammation var bra och nu får jag vänta på leverprovet som ev skulle bli klart i morgon. När jag kom hem kände jag mig helt urlakad.
 
Åt lite och sen var d direkt biljett till toaletten.
 
Senare på eftermiddagen fick jag frossa. Gick då och la mig under täcket med kläderna på.
 
Frös så jag höll på att bli tokig. Tog en omgång papaverina till och hoppades på att värken skulle ge sig.
 
Men…
NÄ..
Jag fortsätter att ha ont. Sov ändå en stund vilket var skönt.
 
Känner mig inte alls bra…

När ingenting känns bra.

Förra veckan skrev jag om min konstiga mag och ryggvärk som släppte efter toa besök.

 

Trodde jag ja.

 

Jag blev hemma från jobbet hela veckan ut. Ont i magen och illamående. Som nervilningar i hela ryggen. Kände mig faktiskt sjuk i hela kroppen. Varje muskel och led värkte. Vet inte varför det blir så.

 

Men onsdag började det vända igen och det kändes rätt ok, men kände mig mer ok på torsdagen. Illamåendet var kvar men det har jag så ofta så jag kanske inte kan kalla mig sjuk då??

 

( Jag ska kanske ockå tillägga att jag träffat på maginfluensa under flera veckors tid, kanske hade jag en släng av det, men jag kan sällan avgöra vilket det är. Då jag allt för ofta får så här)

 

Men hur som. Fredagen kom och jag hade ledig dag.

 

Det var en helg resa boka för helgen och jag var inte säker på om jag skulle våga åka.

35 mil och ca tre timmar i bil och inte så många toa stoppsmöjligheter på vägen.

För hur ska man göra om man precis passerat en möjlig toalett. När man vet att nästa dröjer. Å så behöver du en toalett NUUUUUU..

 

Ja du.

 

Jag åkte.

 

Resan gick bra tack och lov.

Jag hade packat ner en hel toalett rulle i bagaget lätt tillgänligt. I fall man skulle bli tvungen att stanna vid väggrenen och hm skita.

 

Men som sagt resan gick bra. Väl framme åt vi vår lunch som vi hade med oss i frysväskan.

 

Det smakade gott då jag rest på fastande mage. Gör så ibland för att inte reta magen mer än nödvändigt.

 

Men magen gillade inte maten alls. Sprang på toaletten flera ggr och det kändes som en total tarmtömmare igen. (samma som i tisdags)…

Hur mycket får plats i tarmarna egentligen?

 

Nåja då vi skulle hälsa på min brors mamma så tog jag stoppande.

 

Yeheee. Magen höll under besöket där.

 

Men jag hade hemskt ont i magen och ryggvärken hade tagit plats i kroppen igen.

 

Fan vad jag hatar mitt magliv.

 

Nåja hemma i lgh vi bor i när vi är där uppe så somnade jag helt ovaggat.

 

På Lördagen åkte vi till Sundsvall och shoppade både på loppis och i Birsta City.

Men ont hade jag. Svårt att hålla i gång så där då, men men.

 

Träffade sen min lillebror som bor där uppe för lite middags mys.

 

Ja d gick bra det med. Äta ute är ju inget jag gör varje dag, inte ens varje vecka eller månad.

 

Men jag hade ont i magen resten av den kvällen och natten.

 

I går söndag far vi hemåt igen. 35 mil och 3 timmars bilsittande.

 

Vilken pina men hem kom vi och sen var d toaletten som gällde resten av dagen. Nästan.

 

Så den höll med Imodium plus endast mellan fredag eftermiddag till söndag eftermiddag.

 

Effekten av den är inte lika god som den var i början.

För då kunde det vara lugnt och stopp i magen mellan tre till fyra dagar.

 

Säkerheten känns ändå rätt bra med dom. För hur det än är så stoppar magen just då jag behöver det.

 

Men planerar man hur och när jag tar dom så ska jag nog få fina och säkra dagar framöver också.


Stress förbud!!

Men hur får man bort stress som du inte kan påverka själv. När saker sker som du bara måste gilla.
 
Det är inte lätt att ha en stressrelaterad magsjukdom. Allt sätter sig där.
 
 
 
Just nu är jag inne i en period med mycket magvärk och konstigheter. Jag har kommit på att när jag har en relativt lugn mage. Dvs inga toalettbesök på någon dag eller två, tre. Så får jag VANSINNIGT ONT i mage och runt hela bäckenet. Det gör så ont att tårarna inte kan hållas borta.
 
Sen plötsligt ballar magen ur och det känns som jag tömmer hela tarmsystemet. Vilket man antagligen inte gör. Men känslan av att allt kommer ut. Då släpper den där konstiga och hemska smärtan runt hela ryggen och magen.
 
När det hände härom dagen så kändes det som en massa nerver satt i kläm för det strålade smärta genom hela kroppen och jag kunde knappt sitta på en trästol. Kändes så konstigt i hela rumpan....
 
Nåja nu mår jag i alla fall bättre. Det känns som jag har träningsvärk i hela magen.
 
Kram.
 

Avkoppling!

IBS är ju sen stressrelaterad sjukdom. Man säger ju att vi med IBS har en känsligare kropp. Jo det håller jag med om.
 
All stress sätter sig i min mage i alla fall.
 
Det jag måste bli bättre på är att ta hand om mig själv.
Lära mig att säga nej till sånt jag inte vill göra.
Vara lite självisk i vissa situationer, men att inte för den skull kliva över någon annan.
För man måste ju vara ödmjuk mot andra människor.
 
I veckan var jag medbjuden till ett Spa av en väninna. Kände mig stressad till en början. Bara för att jag har sååå svårt att stressa ner.
Men efter vattengympan som vi deltog i så kände jag mej helt relaxad.
Vi snackade, åt god frukt och bara satt och tittade på andra som plaskade runt i poolen.
Vi beställde en hälsotallrik. Det var mäkta mycket men gott. Kanske lite för mycket grönfoder, för att min mage skulle känna sig glad.
 
Men då min mage har varit upp och ner ett tag tog jag Stoppande (imodium plus) kvällen innan. För att slippa springa på toaletten.
 
Magen höll den dagen och dagen efter men sen föll den igen. Men då med en normal status...

Tidigare inlägg
RSS 2.0