Nu är det dags för en kryssning!. \(^^,)/
*Bilden hittat ute på nätet.
Jag tycker att det är alltid lika pirrigt då man ska resa eller åka i väg någonstans. Är det biltransport som gäller äter jag inget alls innan för att klara hela resan. För man kan inte låta bli att tänka på hur magen ska sköta sig, om man ska få ont eller om man ska behöva springa på toaletten. Men ibland måste man också försöka lära sig att acceptera att så är läget och åka ändå. Det kunde jag inte förut. Jag valde hellre att avstå, eller åtminstone att låta bli att äta på dit och hemvägen. Idag kan jag det. Eftersom jag funnit mitt redskap för att ta komandot.
Men det är inte lätt. Inte lätt alls.
Nu står jag inför en kryssning och jag ska njuta av varje sekund. Äta det jag vill (ja eller nästan i alla fall :-)) och låta bli att tänka på magen. Verkligen låta bli att bry mig om hur den (kanske) tänker bete sig.
Varför ska jag ta ut något i förväg?
(men ändå tänker man på hur det skulle kunna bli, aja baja)
Låter rätt tufft och tryggt va?
Ja men numera känner jag mig trygg att åka på kryssning. Man äter ombord på utresan och skulle något hända kan jag alltid tillbringa min tid i hytten om så skulle vara. Där man har en egen toalett som jag kan sitta på hur länge jag vill och en säng att lägga mig i om jag blir riktigt dålig.
Nej. Jag är inte så kaxig men jag känner mig mycket mer trygg idag än jag gjorde förut. Jag har min magmedicin (för gallan) och de stoppande dimor/imodium nedpackad och jag vet med säkerhet att de fungerar om jag måste ta dem. Så jag kommer faktisk kunna njuta av min resa även om jag äter lunch på hemresan och sedan ska åka t-bana i 45 minuter hem. För tar jag en/två tabletter oavsett om magen kraschat så är jag säker. Garanterad säker.
Tänk vad bra det är att man har varit tvungen att testa pillren så man vet hur de fungerar. Det skapar för mig en trygghet som jag aldrig haft i mitt liv tidigare. Livet leker.
Sen att jag ska åka med de mest underbara snubbar som finns gör inte saken sämre.
Love u guys,
