Livet svänger hit och livet svänger dit.
Livet har många vägar och vi får uppleva mycket roligt men också mycket jobbiga saker.
Att också tvingas leva med symtom/sjukdomar som ingen vet exakt hur man ska få bort och lindra gör ju livet lite svårare att hantera, tycker jag.
Vi vet ju att ju mer saker vi gör som roar oss ju bättre mår vi.
Right?
Men om man ständigt måste låta bli roliga saker för att man måste se till att göra det där man måste.
Då måste man ju välja.
Jag väljer det som måste göras för annars blir d ännu svårare att leva.
Jag kan inte säga att ibs är den värsta sjukdomen man kan ha. Naturligtvis finns d värre saker. Det vet jag och det vet du.
Men visst är d väl så att allt som påverkar oss negativt blir jobbigt i längden?
Massa saker som händer kan vi ibland hitta lösningar på och vi kommer vidare.
Men vissa saker får man helt enkelt dra med sig för att kunna komma vidare. Som att bära ett tungt ok som aldrig töms.
Jag blir glad av de där tillfällena när jag gör saker som jag inte visste innan att jag skulle klara av. Nu menar jag inte bara de saker som man gör för att man har kunskap i att kunna. Utan saker som tex min mage styr över hur och när jag ska/kan klara av att göra det. Eller man kanske har andra krämpor som gör att man inte kan. Det är de saker som jag menar.
Som till exempel att sitta på en bilresa som tar ca tre timmar och att klarar av det utan att ta stoppande för att gardera sig för en snäll mage. Då blir jag glad och känner att mitt liv är rätt ok ändå.
Jag kan tom känna en berusade glädje över när jag lyckas stå över min oro.
Jag gjorde en resa uppåt landet förra helgen och jag klarade av att göra den utan stoppande överhuvudtaget. Inget stoppande inför resan upp och inget stoppande under tiden där uppe och inget stoppande inför hemresan.
DET var det länge sen jag kunde göra. Jag har inte ens vågat tänka tanken att ens försöka. Men jag klarade av det. Yeyeee
Inte för att min mage på något sätt blivit bättre men den har ju inte blivit sämre heller så jag tog en rövare och chansa.
Vad var d då som gjorde att jag vågade just den här gången?
Jag kan tyvärr inte svara på det. Jag har inga bra tips på hur jag vågade. Jag vågade helt enkelt bara.
Men det kan bero på att jag börjar lära mig de smygande symtomen som jag får innan en dålig period. Men fråga mig inte hur jag känner igen dem. Men hur ser de ut då? Jag har inte en aning.. Jag gick nog på min magkänsla.
Vitsigt.
Ja jag vet. Magkänsla mohaaahhaa.
Men jag kom i väg och jag hade underbara dagar där uppe med god mat och med trevliga träffar med människor som betyder mycket för mig.
Bild kollage från min resa.
