Det kom ett mail.

Idag 5 april kom det ett mail.
Som även kopplats till mitt inlägg VEM ÄR DU SOM LÄSER BLOGGEN.
 
 
Kom i kontakt med din blogg häromdagen. Tänkte att jag kan börja med att svara och kanske därefter kan vi kanske utbyta idéer? Jag tar gärna emot råd från en förfaran person som du verkar vara.

Frågeställningen var. Men nu undrar jag vem du är?
Är du man eller kvinna?
Vilken ålder har du?
Hur länge har du haft magproblem?
Hur stor försåelse får du av dina nära, från dina vänner och bekanta?
Hur fick du veta att du har Ibs?
Vad vill du att jag ska skriva mer om?
Vad är det som gör att du återkommer in på min blogg och läser den?

1) man
2) 22
3) 5år
4) har hamnat i en alienationsfas så bekanta och vänner går bort. Kvar har jag föräldrar småsyskon och hund. De stöttar ju så mycket dom kan men alla har vi väl våra problem och våra egna liv att leva.
5) ibs fick jag diagnostiserad genom gamla hederliga uteslutningsmetoden, alltså efter andra krämpor uteslutits följt av kolonoskopi och endoskopi.
6) har inte hunnit läsa så mycket av din blogg men nya rön angående ibs är alltid intressant
7) jag citerar från din sida " Men med tiden kanske jag hittar ännu fler verktyg som gör att jag kommer att ta den totala kontrollen över min mage igen. OM det nu går, då IBS inte går att bota. Det är något man får lära sig leva med. Men man kan ju hitta vägar som gör att det går lite lättare" jag är som sagt en ny läsare men något som definitivt kommer att får mig att komma tillbaka är din positiva attityd till sjukdomen och hur du trots en snårig situation försöker hitta ny lösningar som gör din dag bekvämare. Har även fått det sagt från dussintal läkare som jag har haft att deltar något man får lära sig leva med eftersom det kommer finnas med dig resten av ditt liv. Jag vägrar tro att det är enda lösningen och jag är väldigt säker på att det måste finnas ett sätt att lösa (bota om du så vill)  ibs på.. Permanent. Jag har blivit kallad naiv för att jag har denna inställning och blivit uppmanad att acceptera läget. Har du vart i min sits eller har du alltid försökt se det positiva ur det negativa?

Mvh
 
Mitt svar till S
 
Jag väljer att svara här direkt istället för att maila dig. Då du svarat på mitt inlägg tänkte jag att d var ok för dig.
Jag lämnar ju inte ut några uppgifter om vem du är.
Hoppas d är ok?
 
Jag hoppas ju också på att man ska finna något som tar bort våra dåliga tarmfunktioner. Något som kan balansera våra magar och tarmar oavsett om vi lider av diarrer eller av förstoppning.
 
Jag vet att många finner en kost som funkar bra och mediciner som funkar så pass bra för dem att de inte tycker att IBS är så jobbigt som den kanske har varit förut.
 
Klart jag hoppas man kan bota de en dag. Men om jag ska vara ärlig så tror jag att d är svårt.
Då IBS är en så kompex sjukdom som ger så olika symptom för olika människor.
 
Jag tror att d viktigaste är att man själv lyssnar på sin kropp och försöker finna det som fungerar för just mig. Ja eller för just dig.
 
Jag har träffat läkare som vet en hel del om Ibs som sagt att den inte går att bota.
 
Men tyvärr har jag träffat allt för MÅNGA som inte ens vill kalla d för en rikgtig sjukdom.
 
Visst man kanske inte ska kalla d sjukdom utan för ett tillstånd.
Men IBS gör verkligen mig sjuk emellanåt. Så sjuk att allt annat inte fungerar.
 
Tillbaka till de där läkarna som inte vill kalla ISB för en sjukdom, utan som hellre vill kalla d för inbillning och för en sjukdom som sitter i ens huvud. Dvs något som vi tror oss ha. Ett tillstånd som vi inbillar oss genom att vi tror att vi är sjuka.
 
Ja d har till och med sagts mig att jag är sjuk i huvudet, att jag måste inse att jag har inga problem med magen.
 
Jorå jag har problem med min mage och jag inbillar mig inte ett skit. Faktiskt.
 
Det här påverkar mig så mycket att jag inte inbillar mig det.
 
Visst så vet jag att den är stressrelaterad och visst kan den bli sämre ibland bara för att jag är orolig att den ska paja. Men det är ju ett tillstånd som kommit efter att ha lidigt av det i såååååå många år.
 
Klart det sätter sig i huvudet då.
 
Men usch nu kom jag från ditt mail.
 
Jo jag har lärt mig den svåra vägen att försöka se det positiva i det negativa. Men jag ska vara ärlig och säga att det inte alltid funkar.
Har dagar då jag gråter jätte mycket över allt det där som andra kan göra som jag måste avstå.
  • gå ut och ta en picknick långt från en toalett.
  • äta middag på stan
  • gå på bio när jag bokat det med en vän, men magen pajar samma eftermiddag
  • vara hemma och sjukskriva mig då magen inte vill lugna sig och jag sitter på toaletten i flera timmar om jag lägger i hop alla besöken där
Förresten jag måste säga att det är sååå roligt att just du hittat hit till min blogg.
 
Tillsammans blir vi starkare...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0