♥♥ Min IBS och Jag ♥♥

På inlägget Det kom en kommentar på ett inlägg

 

Ja känner precis igen mig i det du skriver, men jag har aldrig haft ont i muskler, rygg o.s.v., alltid nog bara magen som är sjuk!
Hypnosen hjälpte mig jättebra som jag redan sa, säkert finns det också i sverige möjlighet att slippa på hypnos?!

 

Jag har alltid varit ganska stressad så han började med att "ta bort"/minska på min stress genom övningar där jag bara låg och lyssnade när han berättade en kort historia, som jag skulle sätta mig in i psykiskt!

 

Det gjorde vi varje gång jag var dit,och efter det har jag inte alls varit lika stressad, vilket i sin tur har lett till att min mage har varit bättre. men sedan lärde han mej också hur jag ska tänka när jag får panikanfall(diarréanfall om man kan säga så) och det övade jag på hos honom, jag skulle tänka att tarminnehållet blev lite hårdare(normalare) och att tarmen gick från röd (irriterad) till ljusrosa (normal) och det kan verkligen hjälpa ibland, och paniken kan gå över.

 

Detta gör jag nog bara i skolan och när jag är hemma hos någon annan, för att undvika att behöva springa till toaletten hela tiden.

 

Han lärde mej också att jag alltid ska tugga maten ordentligt och äta långsamt och alltid sitta minst 15 minuter stilla före jag stiger upp från matbordet efter att jag ätit.

 

Ibland glömmer man förstås bort att äta långsamt och tugga maten ordentligt, men när jag kommer ihåg de här 3 stegen så brukar jag oftast må ganska bra efteråt.

 

Det värsta är alltid att fara ut och äta tycker jag, börjar alltid må riktigt dåligt efter det.

 

Nu har jag börjat ta en Imodium precis före maten, och då brukar jag klara mej från att springa till toaletten en enda gång :)

 

Va tråkigt att höra att du bara blir sämre och sämre.. jag har varken blivit sämre eller bättre och väntar bara på att det snart ska finnas något botemedel mot IBS!

 

När jag gick IBS skolan pratade vi om hur vi ska tänka...

 

Hur stor chans är d att man gör på sig. Har det hänt förut...

 

Jag tror att man kan påverka mycket med att tänka positivt.

 

Jag måste erkänna att jag åkt tunnelbana in till stan då magen varit liiiiite orolig och kännt mig så stolt att jag stod över oron.

Men det är inte lätt, det är d verkligen inte.

 

Sen finns d dom som säger att äter man rätt så blir man bättre.

 

Jo så kan d nog vara men OM man som jag har en mage som tål vissa saker vissa dagar och inte vissa saker vissa andra dagar är d inte lätt.

 

Man kan ju och ska ju inte ta bort saker ur kosten.... för till slut står man där och har begränsat mat som du vågar äta. Då har man verkligen målat in sig i ett hörn.

Så tänker jag. Rätt eller fel?

 

Det är d upp till var och en att avgöra.