Det kom en kommentar....

..på inlägget....Nu är det ett tag....
 
gud så skönt att läsa en blogg om ibs, ofta tror jag att det är bara jag i hela världen som lider av detta. och jag möter ofta folk som inte förstår eller kanske vill förstå de problem man har. jag har mer eller minder ALLTID ont i magen. antingen är det upp i magen där min magkatarr sitter eller nere i magen i tarmarna, eller både och. jag mår illa hela tiden och ibland kan jag inte äta, eller så måste jag äta för att inte må illa :/ du förstår säkert vad jag pratar om. jätte skönt att läsa att du har samma problem, inte skönt för dig.. aa du förstår vad jag menar :) mvh j
 
Mitt svar till J.
 
Jag förstår precis hur du menar. Det är lite hit och dit och lite uppe och nere... Ja ingen ordning alls.
 
Jag fattar hur du menar att du tycker att det är jätte skönt att läsa att jag har samma problem. Det är lite d som är tanken med min blogg.
Att vi kan dela med oss och känna igen oss för att förstå att vi inte är ensamna och framför allt inte konstiga och tokiga. För det är ju så att INGEN kan förstå oss så bra som vi som har det.
 
Kram.

Svar på kommentar.

Kommentar på inlägget Spanien 2-9 juli 2014
 
Idag kom en kommentar in på bloggen.
 
Hej! Hittade det här gamla inlägget :P! Har också Ibs och ska iväg på resa snart, vad var det för stoppande du tog? Funderar själv på att ta något sånt för jag har liknande problem!
 
Mitt svar:
Jag tar Imodium plus. Fungerar bra för mig.

Svar på kommentar

En till kommentar kom på svar på kommentarer som var från inlägget maktlöshet.
 
Hej!
Jag brukade ofta ha en bullrig och bråkig mage när jag ätit och hade i många år besvär.
Av en ren slump när jag sökte på nätet för magbesvär för 2 år sedan, hittade jag en sida som hjälpte mig att bli fri från detta genom att vara noga med vad jag äter.
 
Mvh Lisa
 
Mitt svar till Lisa.
Tack för ditt tips.


 

Svar på kommentar.

Svar på en kommentar om Maktlöshet.
Hej!
Jag har själv ibs. Men jag har ägnat mina senaste år till djupdykning i "naturmedicin". Och en kompis tipsade mig om att eftersom jag har så ofantligt mkt timmar av forskning så ansåg hon jag skulle starta en blogg för att dela med mig av tips och ideer. Vet precis hur den dagen du har skrivit om ovan drar all energi ur kroppen. Ingen som inte har ibs kan förstå hur mkt en mage kan hindra en person i livet. det är sjukt hur låst man kan bli...
 
Mitt svar:
 
Jag har slutat leta efter den givna metoder för bra mage.
 
Då jag lärt mig under alla år att det finns inga givna regler.
Då magen är så ombytlig på vad den tål.

Det kom en kommentar.

Detta fick jag på inlägget svar på kommentar (om maktlöshet)
 
Hej! Det är jag som skrev en gång på IBS-sidan på Facebook och efterlyste lite bloggar. Du gav mig då din bloggadress men jag har inte haft ork och tid att kolla förrän nu. Men kommer gärna tillbaka :)
Ha en fortsatt trevlig söndag!
 
Mitt svar.
Du är hjärtligt välkommen tillbaka.

Svar på kommentar

...på inlägget Maktlöshet.
 
Åå, styrkekram!

Jag trodde jag hade IBS, men har kommit fram till att det antagligen inte är det i alla fall. Hade ett "anfall" för drygt ett år sedan, då jag blev dålig och sen dess har jag mått dåligt psykist för jag blir så nojig i instängda miljöer (bussen t ex.) för att det ska hända någonting (trots att det inte blev någon offentlig katastrof första gången). Sen har dom här jobbiga tankarna satt igång magen för mig, blivit stressad och orolig och balansen har blivit rubbad, så nu mår magen inte så bra i alla fall - men jag tror det är mitt huvud som ställt till allting mest :(

Går i alla fall hos en kurator nu och pratar om det. Det har blivit bättre och jag hoppas på att balansen återställs en vacker dag hah ;)

Även om du säkert har det 1000ggr värre.. Ville bara skriva av mig och ändå säga att jag "förstår" på ett sätt, man kan bli så trött på dessa magproblem :((
 
Mitt svar till Julia som skrev kommenteren:
 
Men hur vet DU säkert att du inte har ibs och varför tror du att d sitter i ditt huvud?
 
Jag vet många som mått bättre av att prata med någon/en kurator. För hur det än är så påverkas man mycket i de sociala umgängena mycket pga ibs. För rädslan att man ska bli dålig. Man slutar gå ut och äta, fika på stan. Man kanske tom blir hemma sittande pga osäkerheten över hur magen ska må.
 
Men jag blir glad när du skriver att du inte har IBS för då kanske du kan få hjälp att må bra. För mig som har IBS känns d rätt tröstlöst om att bli frisk och utan symtom.

Svar på kommentar

Svar på kommentar till inlägget VÄRSTA DAGEN PÅ LÄNGE
 
Hur ser man att man har galla i överföringen och hur är symtomen vid ett anfall? Vad orsakar anfallen?
 
 
Mitt svar till anonym!!

Jag vill börja med att skriva att det är så roligt att ni kommenterar mina inlägg. Alla är välkomna att skriva till mig.
 
Men varför är du anonym?
 
Vad är d som ligger bakom din undring tänker jag. Är du i ingemansland där du försöker ta reda på om du har IBS eller känner du någon som har och du vill förstå hur din vän har det`?
 
Som du ser så är min undran bara av den nyfikna karaktären.
 
Men nu svar på din fråga.
 
Förresten vad oförskämt av mig att svara med att ställa egna frågor först. Förlåt.
 
Men mitt svar nu då.
 
Jag vet hur det känns att ha gallanfall då jag hade gallsten för många år sedan. (då tog man bort min gallblåsa men problemen återstod men inte lika ofta)
Men för den som inte haft det så kan jag berätta att mina gallanfall börjar med att jag får ont i hela magen men att d mest sitter under höger revben och att det spänner bak i rygg och upp till halsen. Det är en specifik känsla som är lite svårt att förklara. Men jag mår mycket illa och jag brukar få mängder av sura uppstötningar i samband med det här. Det hör nog inte till gallanfall men jag funkar så.
 
Sä här står det på 1177 vårduiden.
 
Symtom

Om man har ett gallstensanfall gör det oftast ont i attacker med stunder emellan då det gör mindre ont. Vanliga symtom är att

  • det gör ont på ett skärande eller krampartat sätt under revbenen på höger sida
  • man har ont högt upp i magen vid mellangärdet och smärtan strålar ut mot ryggen och högra axeln
  • det känns ömt över gallblåsan samtidigt som det gör ont
  • man känner sig uppblåst och bubblig i magen samt illamående och kallsvettig.
 
Smärtan jag känner är nästan outhärdlig och jag får frossa och mycket mycket ont.
 
Anfallen kommer numera oftast för mig när min IBS är i ett skov. Dvs mycket tarmvärk och diareer..
(självklart också om jag äter mycet fet man och chips och massa annat fett under samma period)
 
När det kommer galla vid toalettbesök ser jag på färgen. Det blir liksom gult. Sen svider det som eld efter typ andra-tredje toalettbesöken på kort tid.
 
 
Vårdguiden säger: Risken minskar om man undviker
  • fet, rökt, stekt eller kolesterolrik mat som till exempel ägg
  • äpplen, gurka, päron och grön paprika
  • vissa läkemedel, bland annat sådana som innehåller kodein.
Här kan du på vårdguiden läsa mer om gallsten.

Svar på kommentar

EDIT: SARA svarade på mitt svar här... se längre ner... (inlagt den 16 januari 2015)
 
Kommenar på inlägget; Dags att skriva ett inlägg kanske
 
har du provat fodmap-kosten? Framtagen åt ibs patienter och hjälper ca 75-80% av alla som provar. Kolla in ibsfri.se, de har en ibs-skola för 495kr där de går igenom kosten samt stresshantering och lite annat. Görs på nätet i sin egen takt. Lite trixigt med kosten men absolut inget som är omöjligt, mest ovant till en början. :)
 
Mitt svar:
 
Hej Sara.
 
Som jag skrev i inlägget så är jag restruktiv över att ta bort allt för mycket i min kost.
 
MIN mag och tarmläkare som jag litar på till 1000% sa en gång.
- Ät vad du vill och börja inte ta bort föda, då din kropp missvisar dig vad du kan och inte kan äta. Rätt vad det är så vågar du inte äta mat överhuvudtaget och då är du riktigt illa ute.
 
Jag har gått IBS skola på Ersta sjukhus för några år sedan och jag fick då en massa tips och råd där, som jag tagit till mig.
 
Jag är naturligtvis öppen för tips och ideer här också så klart men jag har haft IBS i så många år och min läkare och de på IBS skolan talade om att man inte kan bota IBS. Så jag tror att det är viktigt att man hittar sin egen väg och inte faller för alla som vill sälja på en, en massa saker som kostar för mycket pengar och som sen ändå inte hjälper i slutänden.
 
Jag har hört så mycket om fodmap och det verkar hjälpa väldigt många så inget ont i det men sen blir de sämre i alla fall och kanske tom ännu sämre än förut så jag vill inte riskera att bli sämre än jag är...
 
För jag mår mycket bättre i min mage just nu på det sättet jag hanterar den.
 
Det gör att jag låter bli att äta det som jag verkligen vet inte funkar och om jag ändå gör det så tar jag konsekvensen av det då min mage klarar av födan ibland och ibland inte.
 
SARA SVARAR
kul att du svarade på min kommentar! :) Absolut vet du och din dietist vad som passar bäst för just dig och din mage. Vill bara uppmärksamma dig på att dom på IBS-skolan är mycket måna om att inte utesluta livsmedel i onödan. Steg 1 är en elimineringsfas som görs mellan 2-12 veckor. Då utesluter man ALLA fodmaps ur kosten tills man känner att magen faktiskt fungerar i princip som på en frisk person, detta varierar hur fort för varje person, därför 2-12 veckor. Efter det börjar man stegvis, i råd med en dietist och en framtagen "lista", prova ett livsmedel i taget från den oranga kategorin (livsmedel som många klarar av men i begränsad mängd). Efter det gör man samma sak men med röd-markerade livsmedel, ett livsmedel i taget hela tiden. Det är livsmedel som de flesta med ibs har svårare för men som man ändå inte vill utesluta i onödan. När man gått igenom hela behandlingen är tanken att man ska ha gjort en egen mat-karta på vad man reagerar på och inte, samt vilken mängd :)
 
Mitt svar 16 januari 2015.

Klart jag svarar :-).
När jag får kommentarer eller mail så svarar jag alltid även om jag kanske inte gör det direkt.
 
Det du skriver låter logiskt ang fodmaps.
Men då jag levt så länge med detta så blir man såååå skeptisk till alla nymodigheter kring IBS.
 
Känns oftast som folk försöker tjäna pengar på alla tips och ideer kring detta.
Det gör att man till slut inte orkar ta det till sig.
 
Men jag får ta mig en funderare och läsa på mer om detta så kanske jag gör ett försök.

Svar på ett inlägg/kommentar.

Svar på en inlägg eller kommentar: Vem är du som läser min blogg
 
hej! förlåt för den ett år senare kommentaren men hittade din blogg först nu :)

Är du man eller kvinna?
kvinna

Vilken ålder har du?
jag är nyss fylld 17 år :)

Hur länge har du haft magproblem?
egentligen hela mitt liv, kommer ihåg när jag var lite tjej och ständigt hade ont i magen och mådde illa! men det var inte fråns nu i gymnasiet som jag fick riktiga magproblem med alla möjliga symtom....
 
Hur stor försåelse får du av dina nära, från dina vänner och bekanta?
rätt så liten förståelse faktiskt! min mamma förstår mig inte alls och det har varit många småbråk pga min dumma mage och hennes lilla förståelse!

Hur fick du veta att du har Ibs?
har vetat sedan jag var liten att jag har en "känslig mage" men först efter läkarbesök med massa prover som inte visade något fel så kom läkarna fram till att det måste vara ibs!

Vad vill du att jag ska skriva mer om?
hade du ibs när du var yngre ock gick i skolan och så? isåfall hade jag velat veta hur du lyckades klara alla föreläsningar och alla läxorna som medföljde?

Vad är det som gör att du återkommer in på min blogg och läser den?
första gången jag läser den men kommer definitivt att återkomma för riktigt bra blogg! :) men håller med dem andra om att det är "skönt" ,eller vad man ska säga, att man inte är ensam!! :))
 
MItt svar till kommentaren:
 
Hej Natalie...
 
Men vad gör det att du först nu hittat hit. Huvudsaken är att du finner nöje i att läsa den. Det är så kul att ni hittar hit för det gör bloggen levande och det blir ett gemensamt nöje.
 
Jag är så mycket äldre än dig men våra magars problem är ändock lika jobbiga och energislukande.
 
Jag ska vara ärlig men jag minns inte om jag direkt påverkades så mycket under mina skolår just pga min mage. Men jag var ofta sjuk med andra saker som förkylningar och luftrörskatarrer och annat jobbigt men min mage har förändrats över tid.
 
Jag fick diagnos stressmage då jag var åtta år. Men jag hade då förstoppning och mycket ont i magen. Sen har det med åren blivit mer och mer IBS D blandat med IBS ja vad nu förstoppning har för beteckning. Jag har bland varianten. Men jag lider inte av när min mage är stopp. Jag bara njuter då trots en del magkramper och dyl.
För jag drabbas ibland så hårt av min mage då jag är i ett skov med diarrer som inte ibland vill stanna trots medicner och avslappning.
 
Men detta går i perioder och jag har inte allt för omväxlat umgänges liv då jag ibland gett upp att gå ut och göra sånt som alla andra kan och gör.
Ja men det där med att gå ut och äta, gå på bio, picknick ute i solen mm.
 
Jag kan göra dessa saker också så klart men jag gör sånt då min mage är stilla...
 
Livet går att leva rätt bra med IBS har jag kommit på men d har varit en jobbig resa rent mentalt att intala sig det.
 
Men med människor i sin omgivining som förstår och kan mötas halväg så blir livet allt mycket lättare.
Då menar jag att i ställer för att gå ut och äta, träffas hemma hos mig på middag och se film hemma hos någon. Picknick i det göran kan man göra om man håller sig utomhus där jag bor eller hemma hos någon ute i trädgården.
 
Så ja jag har ett rätt ok magliv trots allt.
 
Jag hoppas att du finner din väg till att acceptera din mage och göra det så bra det går för dig.
 
Men prata med din omgivning och förklara hur du mår och att deras ointresse gör dig sjuk. För om man omger sig med de som förstår så blir man inte lika stressad och kan koppla av.
Bara ett tips.
 
Låt dina nära ta del av information om IBS som du finner.
 
Jag brukar säga till alla jag känner att ha IBS som att ha maginfluensa hela tiden.
Då kanske de kan förstå lite grann om vad du talar om.
 
Lycka till.

Svar på kommentar...

På inlägget Förändringar i livet…
 
Skrev ju just en lång kommentar angående resor men kan ju även här berätta att jag jobbar som vikarie inom äldreomsorgen MEN enbart natt pga ibs:en. Har tidigare jobbat som telefonkommunikatör vilket funkade relativt bra i perioder och som personlig assistent - där var det dock mer problematiskt eftersom om jag blev sjuk var det svårt att få vikarier och så innebar jobbet att fara och bada, gå på stan och göra olika ärenden m.m.. Extremt jobbig då man har en dålig mage-dag.. Men jag har ALDRIG varit sjuk pga magen då jag jobbar natt och har arbetat med det i flera år! Min mage är värst på morgonen/förmiddagen och så är det ju inte så mycket folk på natten så får nästan alla toaletter för mig själv = mindre ångest = bättre mage. :)
 
Mitt svar till Cicci.
Det låter som du hamnat rätt.
 
Ja våra magar är ju rätt lätt retliga och det är många gånger så jobbigt att man låter bli att göra saker som man vill göra. Rädslan är vår värsta fiende.

Svar på kommentar

På inlägget Spanien 2 juli - 9 juli 2014.
 

Hej!

Ville bara säga tack! Googlade "att resa med ibs" och hittade din blogg! Jag älskar också att resa men pga ibs så är jag gode låst. Har dock utmanat mig själv genom åren och kan nu nästan skratta åt att jag nästan skitit ned mig i Eiffeltornet och i tunnelbanan i London! Nu är det dock dags för första resan med min man och mina två barn och är ganska nervös.. Men säger som dig - tack gode gud för imodium! Ville egentligen bara säga hej och tack så hemskt mycket för din blogg, blev lite lugnare efter att ha hittat hit! :)

 

Mitt svar till Cicci.

 

Vad roligt att du hittat hit. Ja man måste övervinna sina rädslor även om det är svårt men det blir såååå mycket lättare när man kan ta till Imodium så är i alla fall magen lugnt vid en resa.

 


Svar på kommentar.

Kommentar på inlägget Ny kategori på bloggen
 
Jag har nog faktiskt aldrig bytt jobb pga magen, fast att jag många gånger egentligen behövt göra det. Men jobb växer inte direkt på träd:)
Mitt ena jobb "valde" jag innan mina magproblem hade hunnit växa sig så stora.
Ibland fantiserar jag o drömmer om vad som skulle vara det optimala jobbet för min mage.. Jag kan tänka mig att nån form av kontor skulle funka bra, där man kan springa iväg till toaletten o förhoppningsvis inte har så lång väg dit.
Är det så att du ska byta jobb, lycka till: det blir säkert bra:) försök inte stressa upp dig eller bli nervös ;)
 
Mitt svar:
 
Hej N
 
Jag har bytt jobb och än så länge har d funkat bra med min mage.
 

Svar på kommentar.

På inlägget förändringar i livet
 
Hej!
Har inte läst din blogg tidigare, men lever precis samma IBS liv.
Fruktansvärt.
Det är skönt att veta att det finns fler som jag därute. Jätte bra initiativ på ett stort problem!
 
Yrkesmässigt kan jag berätta att jag haft turen att jobba på kirurgen, specialiserade på mag-och tarm. Chansen till jobb är ju inte så jätte stor.. och jag vet inte så mycket om dig och vad du har för erfarenheter.
Men vad jag upplevt så är det absolut viktigaste att chefen har ett förtroende och tillit för min IBS.. i mitt fall är chefen väldigt förstående, kanske inte så jätte konstigt med tanke på yrkesroll inom samma område som mina problem.
 
Men sen vad alla andra tycker har jag alltid som inställning att skita i, för att ingen har verkligen någon som helst aning.. Det är inte värt att bry sig om dessa människor. Så länge chefen är bra så funkar det för mig. Det finns alltid någon mer man kan anförtro sig till.

Hur som helst. I allmänhet, vården! har alltid fungerat som ett bra yrke för mig. Ja, visserligen stressigt ibland, men alla har som en innesittande sympati och det är ett jobb som uppskattas många gånger mer än tvärtom. Det är väldigt lätt för personal att vara ärlig inom sjukvården och mänskliga. (iallafall min upplevelse)
 
Detta har gjort det lätt för mig att vara öppen och kunna berätta om mina IBS problem.
Men som du skriver, när magen tvärvägrar och protesterar är det ju riktigt riktigt svårt och jobbigt!
Jag försöker alltid ta hjälp av någon annan med arbetsuppgifter om det verkligen krisar och framförallt, hela tiden, tänka på att andas mig igenom smärtan när jag inte kan gå någonstans! men oftast går det alltid att komma ifrån.
 
Tack för en superbra blogg!
 
Mitt svar till Ellen.

Tack för att du tog dig tid att berätta om ditt liv med IBS.
 
Jag har börjat på mitt nya jobb och det har fungerat bra. Magen har varit rätt snäll mot mig ett tag nu.
Får se hur d funkar då en dålig dag infinner sig.
 
Jag har berättat för de närmaste kollegorna och jag hoppas att de förstår mig då jag kanske måste släppa allt och rusa på toa.

Kommentar på ett inlägg..

Det kom en kommentar på inlägget Förändringar i livet
 
  1. Har två jobb, hemtjänst och nu även personlig assistent senaste året.
  2. När jag har riktigt dåliga dagar försöker jag få i mig dimor eller liknande då det främst är diarréerna som stör mig mest. Funkar det inte är det bara uppsöka närmsta toalett. (Lättare på PA jobbet). Då jag är på hemtjänsten vill jag inte låna "kundernas" toalett så då är det bara försöka skynda sig klart där man är och sedan skynda sig till våran lokal o fort in på toa där.. Väldig stress blir de där
  3. Har aldrig hört någon klaga på mina toalett besök faktiskt :) men det pratas säkert bakom ryggen..
  4. Jag tror inte jag hört någon säga något när jag varit sjukskriven pga magen, i början när jag inte var öppen med mina problem kunde jag skylla på annat då jag var hemma.. En gång fick jag en tråkig reaktion på mitt PA jobb, då vi bara är två assistenter där o den andra fick svårt att hoppa in o jobba(förståeligt). Då jag sjukskrev mig strax innan passet skulle börja, men som jag sedan förklarade för dom att den här sjukdomen kan man inte styra över, det bara dyker upp oavsett om det är långt kvar tills man börjar eller ibland precis när man ska till att åka till arbetet. Slutade iaf med att jag blev arg, frustrerad, deprimerad, ledsen och fick dåligt samvete så jag åkte till jobbet ändå ...
  5. Ibland är det svårt att hålla magen lugn vid nya arbetsuppgifter. Jag har väldigt oförutsägbara jobb, där i stort sett vad som helst kan hända (svårt att förbereda sig). Så ibland händer det vid jobbiga situationer att magen reagerar med akut diarré o man kan inte släppa det man håller på med, alltså bara försöka hålla ut eller skita i byxan.
  6. På hemtjänsten blev det så att när jag kände för att börja prata öppet om de, att jag berätta för nån o sen kände jag att de här kändes ju faktiskt väldigt bra o få berätta om sina problem så då har jag berättat för någon lite då o då o nu efter flera år vet nog dom flesta om mina problem. (Mkt personal där). På mitt PA jobb berätta jag ganska så på en gång om mina problem. Jag tror dom flesta förstår hur det är, eller iaf försöker förstå. Har även fått reda på att jag inte var ensam bland personalen på hemtjänsten att ha dessa problem:)
  7. Jag är sån som gärna inte ber om hjälp utan jag försöker klara mig själv. Jag hoppas iaf att jag skulle få nån form av hjälp av mina kollegor om det skulle behövas. Men det är mkt självständigt arbete på båda mina arbetsplatser.

Jag tror dom har ganska bra förståelse för om jag skulle behöva gå hem från jobbet, förutsatt att det finns någon som kan ta över mitt arbete eller mitt arbetsplats.
Det var lite svar från mig:)
 
Mitt svar:
 
Hej N.
Vad roligt att du hittat hit och tog dig tid att berätta om hur du har det i ditt yrkesamma liv med IBS:

Svar på kommentar..

Det kom en kommentar på inlägget Förändringar i livet
 
1. Jag jobbar som tekniker (Värme/ventilation) min arbetsplats är min bil och nya fastigheter hela tiden.
Vi har avtal med vissa kunder som jag är hos några dagar i veckan, då vet jag exakt vart toa finns, då är magen lugnt och ja med.

Men ibland måste man åka på akutjobb till någon ny kund, då kan det bli att stanna på ett antal besinmackar på vägen och gå på toa.

Insåg att jag hade IBS när det engång vart så akut att jag var tvungen att utföra min behöv utomhus i ett höghusområde bakom en buske.

Pratar öppet på jobbet om min diagnos och problem.
Sen tror ja inte det tas på så mycket allvar, känns som folk tror att man bara fått för sig att man måste på toa ett större antal om dagen, om man jämför med normen.

Enda tipset på en lugn mage jag lärt mig under mina 6år med IBS är Rutin, rutin och åter rutin.
Kan nästan tro att man har en helt fungerande mage ibland när hela dagen går exakt som man förutspått, tänker inte på magen då när man vet exakt vart toan är och så vidare.
 
MItt svar till Niklas
 
Rutiner är bra. Sen att man också lyssnar på kroppens signaler är också bra att tänka på. För om man oroar sig och känner sig stressad sätter sig ju direkt på magen.

Svar på en kommentar.

En kommentar på mitt inlägg B12 och Folat.
 

Hej,

jag har med varit yr och lite dåsig de senaste månaderna. Äter tyvärr inge bra då jag mår dåligt av de mesta men läkaren trodde yrseln var psykiskt bara och lät det vara...
Kan det vara brist på b12 och folat´som gör det?

 

Mitt svar:

Jag är ingen expert men jag är det när det gäller att avsläsa mina egna symptom. Eller börjar bli i alla fall.

När jag är trött så där överdrivet trött då vet jag att mina värden har sjunkit.

Då jag har mycket diarreer så påverkas mitt B12.

 

Jag vet inte hur jag ska svara dig men jag tycker att du ska be att få kolla dina värden.

 

Jag kan iof bli både yr och dåsig när värdet gått ner så visst kan d vara så att dina också är låga.

Men det behöver inte vara så.


Svar på kommentar...

..på inlägget Hör det ihop..
 
Jag har också ofta ont i ryggen och nacken. Ibland funderar jag också på om det har lite med skoven av D-IBS att göra.
 
Kul att hitta din blogg, den är ju åtminstone ganska uppdaterad, eller du skriver i alla fall fortfarande på den.
 
Jag har också haft cellförändringar, dock bara en gång. Men risken finns ju att det kommer tillbaka.
 
Hoppas du mår bättre snart.
 
Mitt svar till Emma!

Kul att du hittat hit. Jo jag försöker hålla liv i bloggen. Men ibland känns d som allt är nedskrivet redan, men så klickar det till och så kommer det massa inlägg.
 
Men visst den är aktiv.
Det är fler (med IBS) som säger sig ha ont i ryggen, så d ligger kanske någon koppling i det ändå.
 
Cellförändringar känns inte så kul att få flera gånger. Hur det än är så känns ju risken att d ska bli nått värre större för varje gång.

Svar på kommentar...

...på inlägget Karensdag
 
Jag vet inte om man har någon "fördel"..
Men det jag vet är att om man går iväg och sedan går hem under dagen så slipper man karensdagen..
 
Mitt svar till Lajsas fotografi
 
Hej.
NU när du skriver det så har jag nog hört någon säga just detta någon gång. Men visste inte att d kanske är riktigt. Kanske nått att kolla upp.

Svar från C

På inlägget Det kom en kommentar på ett inlägg
 
Ja känner precis igen mig i det du skriver, men jag har aldrig haft ont i muskler, rygg o.s.v., alltid nog bara magen som är sjuk!
Hypnosen hjälpte mig jättebra som jag redan sa, säkert finns det också i sverige möjlighet att slippa på hypnos?!
 
Jag har alltid varit ganska stressad så han började med att "ta bort"/minska på min stress genom övningar där jag bara låg och lyssnade när han berättade en kort historia, som jag skulle sätta mig in i psykiskt!
 
Det gjorde vi varje gång jag var dit,och efter det har jag inte alls varit lika stressad, vilket i sin tur har lett till att min mage har varit bättre. men sedan lärde han mej också hur jag ska tänka när jag får panikanfall(diarréanfall om man kan säga så) och det övade jag på hos honom, jag skulle tänka att tarminnehållet blev lite hårdare(normalare) och att tarmen gick från röd (irriterad) till ljusrosa (normal) och det kan verkligen hjälpa ibland, och paniken kan gå över.
 
Detta gör jag nog bara i skolan och när jag är hemma hos någon annan, för att undvika att behöva springa till toaletten hela tiden.
 
Han lärde mej också att jag alltid ska tugga maten ordentligt och äta långsamt och alltid sitta minst 15 minuter stilla före jag stiger upp från matbordet efter att jag ätit.
 
Ibland glömmer man förstås bort att äta långsamt och tugga maten ordentligt, men när jag kommer ihåg de här 3 stegen så brukar jag oftast må ganska bra efteråt.
 
Det värsta är alltid att fara ut och äta tycker jag, börjar alltid må riktigt dåligt efter det.
 
Nu har jag börjat ta en Imodium precis före maten, och då brukar jag klara mej från att springa till toaletten en enda gång :)
 
Va tråkigt att höra att du bara blir sämre och sämre.. jag har varken blivit sämre eller bättre och väntar bara på att det snart ska finnas något botemedel mot IBS!
 
Mitt svar till Cathrine.
 
När jag gick IBS skolan pratade vi om hur vi ska tänka...
 
Hur stor chans är d att man gör på sig. Har det hänt förut...
 
Jag tror att man kan påverka mycket med att tänka positivt.
 
Jag måste erkänna att jag åkt tunnelbana in till stan då magen varit liiiiite orolig och kännt mig så stolt att jag stod över oron.
Men det är inte lätt, det är d verkligen inte.
 
Sen finns d dom som säger att äter man rätt så blir man bättre.
 
Jo så kan d nog vara men OM man som jag har en mage som tål vissa saker vissa dagar och inte vissa saker vissa andra dagar är d inte lätt.
 
Man kan ju och ska ju inte ta bort saker ur kosten.... för till slut står man där och har begränsat mat som du vågar äta. Då har man verkligen målat in sig i ett hörn.
Så tänker jag. Rätt eller fel?
 
Det är d upp till var och en att avgöra.

Det kom en kommentar på ett inlägg.

Det kom en kommentar på inlägget Svar på kommentar.
 
Hejsan!
 
Jag är en 19-årig tjej från Finland som har haft IBS I ca 12 år..
Har precis samma som du, alltså diarré och förut kanske jag var tvungen att springa till toaletten 8-9 gånger efter en måltid.
Bara av ett glas vatten kunde jag få diarré och börja må riktigt dåligt.
 
Förra våren gick jag på hypnos ca 5 gånger (i ett halvt år) och det hjälpte jättebra.
 
Nuförtiden behöver jag endast springa till toaletten högst 2 ggr :) Men även det är jobbigt..som du säkert vet!
 
Det är så skönt att läsa om någon som lider av samma sak som en själv, för även om det är jättemånga som lider av IBS så har jag inte träffat någon som gör det, vilket är synd.
Det känns bra att iallafall kunna läsa om andra med IBS och kunna konstatera att man nog inte är ensam om det här.
 
Som jag ser att du skrivit tidigare, att man ibland inte ens kan fika på stan eller något liknande kan kännas jättejobbigt, och när man säger till kompisen att man nog inte kan komma med och fika så tycker hen säkert att det är löjligt, men ingen förstår hur IBS-människors magar fungerar..IBS kan ju växa bort med åren, så vi får hoppas att det gör det för oss båda, och alla andra som har IBS förstås!
 
(Hittade till din blogg idag, och tänker fortsätta följa med den :))
 
Mitt svar till Cathrine.
 
Hej!
 
På vilket sätt hjälpte hypnosen dig?
Vad fick du lära dig där?
Har du några tips på hur man kan påverka så man mår bättre??
 
Sen till det där att det kan växa bort. Det kan det säkert göra men det har den inte gjort för mig.
 
Jag är ju 50+ och har bara blivit sämre i min IBS.
 
När jag var lite och fick min diagnos (jag var åtta år då), minns inte jag så mycket av. '
Men jag låg inne på sjukhus och d jag har minne av var att jag då hade slem i avföringen.
Fick med mig stressmage diagnos när jag lämnade sjukhuset.
 
När jag var tonåring var jag för det mesta förstoppad men jag minns inte att jag direkt led av det.
 
Jag vet att d var jobbigt runt menstrautions tid. Då hade jag hemska smärtor både pga mensen och pga magen.
 
När jag var gravid vilket jag varit några gånger så hade jag inga som helst problem med min mage.
 
De senaste tio/tretton åren har diarreerna tagit över. Är förstoppad ibland också men det lider jag inte av. Det är mina bra perioder med magen.
 
När diareerna slår till och inte vill ge sig är d inte mycket jag hurrar för. Då mår jag skit dåligt både fysiskt och psykiskt.
 
Just nu är jag inne i en dålig period och ärligt talat känns d ungefär som influensa.
 
Ont i kroppen, ont i huvudet och muskelvärk och ont i ryggen och magen.

Tidigare inlägg
RSS 2.0