Ett mail till.
Det kom ett till mail den 23 april 2015
Hejsan har nyss sett din blogg nu om Ibs jag är 20 år och har levt med Ibs sen jag var 14, jag fick psykiska problem när detta började så skolan funkade aldrig att gå till . Jag klarade 7-9 med ett hårstrå då jag missade hälften av varje skolår. Jag fick hoppa av skolan när jag var 16. Tillslut så antar jag att detta hade gått för långt då det förstörde hela mitt liv , så försökte ta självmord men som du förstår så gick ju inte det. Dem skickade mig varje vecka till BUP och det lät som dem knappt trodde på en att man mår dåligt varje gång man äter , Jag fick gå upp jätte tidigt varje morgon för att äta för att sedan sitta på toan jättelänge.
Som 20 åring så vill man ju umgås med vänner och familj . Jag har ännu inte hittat en pojkvän och jag är inte mycket ute . Därför blir jag ledsen att höra att du har levt med ditt sen 1969 måste fråga men hur får du din viljestyrka ifrån? Jag har det ju inte så svårt som du har det men det finns ju där varje dag men har det blivit värre för dig genom åren?
Uppskattar att du skriver en blogg om detta då man känner sig så ensam om detta , många kramar till dig
MItt svar till V.J
PÅ någon konstigt vis så lever man sitt liv med IBS. Med dåliga och bra dagar. Man härdar ut man gråter och man skriker ur sig sin frustration men på nått vis så går tiden och man hittar små nödlösningar på magsituationen.
Min mage var av det hårda slaget då jag var yngre och jag led inte så mycket av min diagnos då men diarreerna tog fart senare...med långa perider av dåliga magdagar.
Jag hade ett mycket ner socialt liv tidigare än idag då jag VÄLJER att inte utsätta mig för situationer där magen kan ställa till det. Men bara i perioder. Jag har perioder då jag vågar mer och faktiskt utsätter mig för situationer där magen kan falla. Jag går tex ut och äter middag men kanske inte i stan eller långt från hemmet. Jag sätter mig och åker in till stan även när magen är lite orolig vilket jag inte gjorde för bara nått år sen.
Viljestyrkan vet jag inte var jag får i från utan den finns där för att jag alltid varit nyfiken på livet och har i perioder struntat i min mage.
Men under en längre period så styrde min mage allt och jag bara lade energi och kraften på att utföra mitt arbete men då också på bekostnad på min hälsa.
För att jag skulle kunna jobba åt jag ingenting på dagarna och blev ju då matt och hungrig. Åt på kvällen för då var d inga problem med att sitta på toan resten av kvällen. För jag ville inte riskera att magen skulle bli dålig under arbetstid. Vilket i sin tur resulterade i att mina vitaminer flög upp och ner i värden.
Jag blir så ledsen att höra att du övervägde ta ditt liv. Men livet är så mycket mycker mer än dålig mage.
Man måste försöka hitta det positiva och försöka ta vara på den. HItta nya sätt att umgås med vänner. Välja hemma kvällar i trygga hemmet i stället för bion eller resturangbesöket. Välja ställen nära hemmet.
Usch nu svamlar jag säkert bara men jag tror att man måste hitta sitt sätt att ta makten över sin mage.
Jag har hittat mina sätt men kan naturligtvis erkänna att jag än idag begränsar mig. Jag går inte gärna på bio efter att ha ätit middag vilket gör att OM jag går på bio så får d bli en eftermiddag film men hur ofta går de filmer jag vill se så tidigt. Nej då blir d film hemma i stället.
Äta middag på stan kan jag göra om jag tar stoppande. Vilket jag också gör när jag reser och när det är viktiga saker som jag MÅSTE GÖRA.
KrAm.
Kommentarer
Trackback
