Svar på L:s kommentar.

Svar på en kommenter på ett inlägg som jag just fick.
Läs inlägget och frågan här

http://minibsochjag.blogg.se/2011/may/dag-3-ibs-skolan.html
scrolla ner så ser ni kommentaren och här under kommer svaret på den.


Jag hade mycket sjukfrånvaro på mitt jobb och fick då första dags intyg som jag skulle få av företagsläkaren vid varje sjuk tillfälle.

Då det hade gått 6 månader så insåg de att jag hade dessa problem och behövde inte längre ha intyg vid sjukdom.
JO intyg när man är borta mer än 7 dagar så klart. Så som för alla andra.

Men företagsläkaren skrev en remiss till Ersta för att jag skulle få förebyggande hälsovård.

Men flera av de som gick samma kurs som mig hade fått remisser från sina läkare.

Så tala med din läkare om att du hört att denna kurs är givande och bra för att hitta möjligheten till att få en drägligare tillvaro.


Hoppas svaret var till någon hjälp.

Ps. Jag anser att alla med IBS ska få gå denna kurs då man är i ett så utsatt läge och man behöver då träffa likasinnade och få tips och ideer på hur man ska hantera sin vardag.DS.

Svar till V.

Tyvärr så verkar det som att iom IBS:en så kan man få andra sjukdomar..

Utdrag ur boken jag fick på Ersta.

De inringade är de besvär jag har och har haft genom livet.


Sköterskan sa att vi med ibs är känsliga personer.
Det håller jag med om.
  • jag är sjukare oftare än andra
  • jag blir inte lika fort frisk som andra
  • jag drabbas av sånt som inga andra gör
  • jag har svårt att bli av med infektioner.
  • jag smittas lättare av magsjuka än andra
  • jag får konstiga symptom ingen sett förut
  • jag utvecklar mer och mer överkänslighet mot olika läkemedel
mm mm mm mm mm mm mm...

Eller som hon sa.
Det är kanske tur att vi har vår svaghet där vi har den för hade vi haft hjärtfel så hade vi kanske inte klarat oss.
Det vill säga överlevt.

(sen får alla andra idioter som inte fattar vad jag lever med, fatta detta eller skita i det helt enkelt, för jag är inte lat och ovillig att jobba eller umgås.)

Jag ska inte gå IBS skolan förrän på måndag - onsdag nästa vecka..

Det ska bli sååååå kul och spännande.

Kommenterer på inlägg är besvarade.

Check it out... Heter det så? Nä...


Men kolla in svaren..

Kram.

Svar på kommentar.

Alla svar jag lägger upp här i inlägget ligger också under kommentarer längst ner i inlägget.


Nytt svar på kommentar till Wow.

Ny kommentar:



Mitt svar:

Hej!
Jag måste säga detsamma. Är så himla skönt att du finns också.
Då man ÄNTLIGEN kan prata med någon som VET hur det är.

Önskar dig en fortsatt kväll.
Ps vad heter den aloe veran du testar nu?

Kommentars svar på inlägget WOW



Mitt svar:

Men det är väl klart du får komma till IBS skolan då du fått ett datum. Eller?
Men om det var en IBS läkare kan jag inte begripa varför hon inte var bemötande mot dig. Det måste de ju begripa att det här är skit jobbigt att leva med.
Sköterskan jag mötte idag var väldigt bra för hon lever själv med sjukdomen. Det var sååå befriande.
Jag berättade för henne om min blogg och att jag blev hittad av dig och att vi har samma symptom och diagnos. Jag berättade att du ska gå skolan den 12 oktober. (jo jag såg sen att det var den 19) Då sa hon att det var skola den 19 och att det BARA var en endagars kurs. Visste du det?

Men jag tycket att det är skönt att skriva med dig för att du förstår hur detta är, nu blir ju iof det vi skriver offentligt för dem som kollar in bloggen men det KANSKE KANSKE hjälper någon som står där i starten av livet med ibs. Som kanske känner att h*n får stöd i det du och jag skriver här.

Men jag håller med dig om att det är sååå svårt att få folk runt omkring att fatta hur hämmande det här är och att man faktiskt hela tiden går runt med en jävulsk trötthet som gör att man knappt klarar av att existera ibland.

Det där med Aloe Vera är helt rätt enl sköterskan. Hon prata om ett medel som finns på apoteket som är gjort just på AV. Men inte minns jag vad den hette så klart. Men det är en ljusblå kartong med någon typ av gul sol aller nått sånt. Tror den började på P.
Jag berättade det för en person idag som berättade att en vän till henne just hade köpt denna medicinen och blivit så mycket bättre med sin uppkörda och gasiga mage. Jag har sms henne och hoppas på att jag kan tala om för dig vad den hette. Men om inte annat så kommer sköterskan prata mer om den på skolan, så jag kan återkomma då om jag inte får svar av tjejen jag talade med idag.

Kram.


HITTADE MEDICINEN PÅ NÄTET....



Klicka på bilden så får du mer information.


Svar.

Mitt svar på kommentaren till inlägget - Ge mig en anledning att inte gråta.

Mitt svar på denna kommenter.

Hej!
Att aldrig veta hur magen ska må dagen efter eller kanske tom om en timme är så stressande att man nästan får ont i magen bara för att.
Nej riktigt så är d ju inte men nästan ibland.
Det är ju så att INGEN FATTAR att man inte vill vara så här eller sån som man är när det gälker sociala aktiviteter och dyl.
Självklart skulle jag spontant bara gå och sätta mig på ett fik när jag stöter på en vän när man är ute och shoppar.-
För det gör jag ibland, shoppar men jag kan aldrig sätta mig och äta eller fika.
FÖR JAG VÅGAR INTE.
Så jag är övertygad om att jag också skulle vara en annan typ av människa om jag inte hade det här.
Kram.


Mitt svar på kommentaren på mitt inlägg En spännande dag.

Mitt svar

Hej!

Men det är just sånt här som inte folk begriper. Att det inte bara är att gå i väg till jobbet eller till en fika träff eller vad det än må vara. Man styrs så hela tiden.
Man önskar att de värsta idioterna som kommer med goda råd fick byta med oss en dag.
Då skulle man få se hur de gnäller osv.
Att de fick anstå sånt dom ville göra mm.

Svar på en kommentar.





Tack snälla V.
Det känns så himla kul och skönt att veta att du finns där som fattar vad jag talar om.

// M.

Min svar på kommentarer!!


Från V.

Man får helt enkelt lära sig att njuta av de små sakerna i livet :) Hoppas du får en bra dag!

2011-04-17 @ 14:11:40



Svar till V.

Ja det gäller ibland att se det positiva och försöka njuta i det lilla om man inte kan göra det där som alla andra kan.
Tex ta med en fika ut i naturen och sätta sig där och njuta och äta typ en picnick.

Det kan jag göra också men det blir nära där jag bor eller tom med ute på balkongen..

Så man får göra så gott man kan av det man har...

Önskar dig en bra dag också.

Kommentar från A och svar.

Från A:

Hej igen
Det hjälper att läsa din blogg och jag känner igen min i många av de situationerna som du beskriver.

Okej, aa för mig är det aldrig magsjuka då jag inte bara har en överkänslig tarm, utan även matstrupe som gör att jag lätt får upp maten via kräkningar också. Men sväljer jag maten igen får jag snabbt ut den via avföringen.
Jag har som du att jag mår illa vissa dar och där jag inte behöver gå på toa, men för det mesta jag både och. Men jag inga problem när jag kissar.

Just nu går jag på egazil men jag har testat andra tabletter innan. Men jag har gett upp på tabletterna nu då inser att det inte fungerar. Jag försöker istället ändra mina matvanor.

Går du på någon speciell kost som hjälper dig eller finns det vissa saker du äter som gör att du mår bättre?

Kram

2011-04-16 @ 23:54:42


Hej!

Nej jag äter ingen speciellt kost så där direkt.

Jag undviker väl att äta för fet man varje dag och jag tänker på att inte äta för mycket fibrer.

Jag kanske inte direkt äter blomkål och broccoli varje dag då jag får hemskt ont i magen av dem och blir gasig.

Men jag tycker det är svårt att veta vad eller vad jag inte ska äta då det inte finns någon rim och reson på när jag drabbas av diarre.

Jag kan lika väl bli dålig då jag äter fet mat som när jag äter mer nyttig mat. Jag har inga knep på bra mat som hjälper mig faktiskt.. Eller otur nog kanske jag ska säga. När jag drabbas så kan jag inte peka på att just det eller det utlöste det.

Jag vet däremot att stress gör min mage sämre då jag inte stressar ner mig.

Jag har blivit bättre på att vara rädd om mig och ta hand om mig.

Så när jag får känningar brukar jag släppa alla måsten jag kan släppa och lägger mig i ett bad och njuter av tända ljus och musik i bakgrunden och jag går då oftast och lägger mig tidigt så jag får vila kroppen.

Ofta kan jag blir jätte sjuk d jag går på semester.

Det är som att när kroppen vet att den får vila så drabbas jag av kraftiga diarreer. Men de går oftast över fortare då än när jag jobbar.

 

Kram// Marita.

 

 


Kommentar av V och svar.

Från V.

Hoppas den kan vara till hjälp för dig eller någon annan - ska kanske ge det en chans till under påskhelgen, då jag är ledig flera dagar, så det kan funka bättre.

Hoppas det blir en givande dag på IBS-skolan :)

2011-04-16 @ 18:37:48

 


Mitt svar till V.

 

Jag förstår att det är knepigt att testa mediciner som man inte vet hur man ska reagera på men att testa då du är ledig är väl en bra plan!!??

Vad synd att du inte ska gå samtidigt med mig på IBS skolan.

Hade varit kul att träffas live då vi nu utbyter erfarenheter och kloka tips till varandra.

Ha d gott tills vi hörs igen.

Kram// Marita.

 

 


Från V.

Hej, celiaki är ju en livslång sukdom. Det finns de som mår bättre när de äter glutenfri kost och så finns det de som inte gör det - jag hör till de sistnämnda, tyvärr. Sen kan det ju ha samband med IBS förstås, så det kan vara svårt till slut att veta vad som är vad.

Jag fick i veckan recept på Inolaxol men måste säga att det funkar inte för mig, kanske om man kunde ge det tid och prova sig fram, men att sköta ett heltidsjobb fungerar inte ihop med att testa och bli sämre innan man ev. kan bli bättre. Rätt så hopplöst ibland, men man ska väl inte ge upp :)

Ha en bra lördag!
V.

2011-04-16 @ 09:21:25


Hej V.

Det måste vara skitsvårt att hantera dessa två saker samtidigt. Det är ju skit trist att du inte mår bättre av glutenfri kost. Eller kan det vara så tokigt att du egentligen mår bättre av det men att IBS är så svår att du därför inte märker någon skillnad?
Det vara bara en tanke.
Jag har ju inte de problemen men IBS kan ju ställa till det mesta har jag märkt.

Men vad typiskt att medicinen inte funkar för dig. För det finns ju inga mirakel mediciner vid vår sjukdom men man skulle ju hoppas på att det åtminstonde kunde hjälpa något.

Själv har jag bara fått tips om imodium/dimor. Den funkar hyffsat bra då jag har kraftiga diarreer som håller i sig i flera dagar/veckor i streck.

Det är ju inte som vid allergi direkt då man får medicin så blir man symtom fri.

Det är irriterande tycker jag.

Men kanske får jag veta mer och får mer tips då jag går IBS skolan.

Sätter stora förhoppningar på den. Men antagligen blir man inte klokare på sjukdomen men jag håller tummarna.

Blev så nyfiken på din medicin så jag kommer att lägga upp information om den i nästa inlägg.

För kanske är det så att det finns någon annan som vill testa den.

Jag måste erkänna att jag blev nyfiken på den och ska ta upp det med min tarmläkare.

Kram..//M

Till V.

Läste just om celiaki.

Men stackare då har du ju problem med både tjocktarmen och tunntarmen. Det kan inte vara lätt.
Men om du inte äter gluten mat fungerar det bättre då?

Iof är det väl svårt att avgöra vilken del av tarmen som drabbar dig då du blir dålig?

Eller är det så att glutenintoleransen kan du styra och undvika eller hur funkar det för dig?

Svar till A.

Jag fick igår en kommentar från A.

Hej
Jag är en tjej på 18 år och lider också av ibs. Jag har haft diagnosen i några månader men har egentligen haft sen jag var femton. Jag led mer av att jag spydde upp allting jag åt förr. Men nu har jag både problem med kräkningar, förstoppning och diarré. Vissa dagar är bättre än andra men jag ofta en otrolig smärta i magen att jag inte kan göra nånting. Det kan vara i flera timmar och ibland bara en minut. Ibland så sticker det bara till i magen. Jag undrar om du också har problem med att du spyr din mat ibland, för jag läser mest hela tiden att folk bara har problem med avföringen och inte kräkningar. Men min läkare säger att man kan få det från ibs också.

Det är skönt att läsa din blogg och veta att fler gå igenom samma sak, då ens omgivning inte alltid förstår.

Är det några mediciner som du går på som har hjälpt dig? För tabletterna jag har använt fungerar inte alls.

Tacksam för alla råd jag kan få
Ha det så bra

2011-04-14 @ 23:43:56


Mitt svar till A.

Hej A!

Vad roligt att du hittat till min blogg.
Jag håller med om att det känns jätte skönt att veta att vi är fler som har IBS.

Jo jag kan må hemskt illa när jag magen blir i olag Det händer även att jag kräks och att jag sen också får diarreerna.
Dessa gånger så är det ibland lite svårt att avgöra om det är IBS:en eller en vanlig magsjuka.
De är så lika just i starten.

Jag ska inte säga att jag spyr ofta pga den men det händer. Oftast mår jag illa och känner mig spyfärdig. Det kan komma före diarreerna. Eller så kan jag ha dagar som jag bara är illamående och inte behöver gå på toa.
När jag är en fullt utblommat period kissar jag mängder också. Som att kroppen tömmer sig på alla vätska.

Har du såna problem också?

Jag fick för ganska många år sen diagnos som heter Interstitiell cystit (IC).(läs nedan)

Urologen talade om för mig att det är väldigt vanligt att man kan få det då man har IBS. Det är som att båda dessa hänger ihop ibland.

När jag haft långvariga diarreer så kissar jag ju då som sagt väldigt mycket och när anfallen hållit på en längre tid så kan man ju bara tänka sig hur mycket vätska jag har tappat. Då är man inte kacksig och tuff och framför allt så har man tappat all energi.
Då när det har varit så, så får jag oftast också urininfektion, som ett brev på posten. För då har man ju varit så tom i blåsan och systemet varit på sparlåga så då får bakteriaerna fäste i blåsan.

Jag äter inte direkt några mediciner men jag brukar ta till dessa ibland.
Kan var värt att testa.
Klicka här så kan du läsa mer.

Vad är det för medicin du har och tar mot din IBS??

Jag vet inte om det här blev svar på din undran men följ gärna min blogg så kanske du känner igen det jag berättar .

Kram//M.

PS:


Interstitiell cystit (IC)

Interstitiell cystit (IC) är en kronisk inflammation i urinblåsan som orsakar frekvent och akut urinering samt obehag i bäckenområdet. Den naturligt skyddande hinnan i urinblåsan (epitelet) skyddas mot gifter i urinen med ett proteinlager som kallas för glykosaminoglykaner (GAG). Vid IC har detta skyddslager brutits ner, vilket gör att gifterna irriterar urinblåsans väggar. Urinblåsan blir sedan inflammerad och lagrar urinen bristfälligt.

 

Klick här så kan du läsa mer om IC


Svar till V.

Kommentar från V.

:) det är helt ok att lägga upp mina kommentarer och förresten jag är en liten dam på snart 45 år :)

Skönt att du har ett jobb som du kan styra själv och till och med jobba hemifrån ibland, som jag förstått det. Önskar jag hade det också. Jobbar själv heltid på kontor med mycket stress och noll möjlighet att planera sin tid - ja, du kan gissa hur svårt det är att kombinera med denna sjukdom.

Har haft litet funderingar på akupunktur som behandling mot IBS - ifall det kunde vara till någon hjälp. Har blivit tipsad om Dr Nie som ska vara superbra (och dyr), hhm, får fundera vidare. Hoppas du får en bra dag imorgon!

2011-04-14 @ 21:52:42

Mitt svar till V.

Hej V!
Ja jag har verkligen tur att jag har mitt jobb hemma och jag ibland kan styra tillgången till toalett. Jag slipper resor till och från jobbet som skulle vara helt omöjligt då magen är som sämst.

Jag vill och försöker vara så anonym som möjligt på bloggen.

Men jag är en mamma och farmor på snart 50 år.
Jag har levt med detta sen jag var liten men det har accelererat de senaste ja fem åren vill jag nog påstå.

Det jobbiga är att det medföljer för min del en svaghet i imunförsvaret också. Jag drar lättare åt mig magsjukor och andra infektioner.
När jag tex får en infektion i tex ett skavsår så blir det oftast svåra infektioner som inte och knappt vill läka med antibiotika. Tack och lov så händer det inte ofta att det blir så. Men vill det sig så blir det så.

Det är verkligen svårt att kombinera ett aktivt liv med denna sjukdomen vilket andra har SVÅRT att förstå.
Man måste hitta ett sätt för att få ett liv med livskvalite.

Jag har alltid gillat att göra saker. Ja du vet. Gå ut på en fika, äta middag med vänner, gå på bio, ge sig ut på stan och bara gå gata upp och gata ner, resa och mycket mera. Men iom denna sjukdom så begränsas man så radikalt att man till slut intygar sig själv att det där är inget jag behöver  mitt liv utan jag övertalar mig att jag trivs med att sitta hemma och bara göra mindre utflykter då magen är ok.

Men det där kan en del inte alls förstå utan säger till mig att.
  • Vadå börja motionera så ska du se att det går över.
  • Om jag var du skulle jag åka ändå.
  • Men inte kan väl det där vara ett problem
  • Men toaletter finns det överallt
osv... Men asså det är som att jag skulle säga till dem när de har maginfluensa. Men för sjutton det är väl bara att åka till stan och gå och fika med din kompis.
Då tittar de på en som att man var helt idiot.

Men det är ju så en del tycker att jag ska göra.
Sätta mig på tunnelbanan och sen sätta mig på ett fik eller restaurang och äta middag då magen bara rinner ur.


Ps. Det är jätte kul att min blogg funnit dig. Ds.

För du vet hur det är att leva med detta.

Kram//M

Vad härligt det är med internet.

På så vis har jag funnit en med samma sjukdom som jag har. En som vet hur jag har det och jag vet hur h*n har det.

För om jag ska vara ärlig vet jag inte om V är en tjej eller kille. ;-)

HAR DU NÅGON BLOGG DÄR DU SKRIVER NER HUR DU HAR DET I DIN VARDAG????

Fick detta svar på mitt svar tidigare idag.


Hej igen och tack för svaret :) Känner igen mig så väl i dina erfarenheter och hur det känns att ha denna sjukdom. Ingen förståelse får man tyvärr från vare sig läkare eller andra som inte har IBS. Suck. Jag fick min "diagnos" för ca 1 år sedan, har även celiaki, vilket inte gör saken direkt bättre. Ringde idag till Ersta och fick veta att jag fått en plats på IBS-skolan den 19 oktober - vet inte om man ska skratta eller gråta. Men, men...

Att man ska fungera i vardagen, arbetslivet osv precis som alla andra "friska" känns tungt. Man blir mer eller mindre impopulär på arbetsplatsen pga all frånvaro som naturligtvis följer med sjukdomen. Hela ens personlighet ändras ju faktiskt tack vare hur man mår varje dag. Tråkigt men sant.

Jag kommer följa din blogg och är glad att ha hittat någon annan som går igenom samma sak varje dag :)

/V

2011-04-14 @ 18:51:16


Hej V!

För hur det än är med förstående vänner så kan de aldrig riktigt förstå rakt igenom. Jag tror inte de ens kan föreställa sig hur det är om de så skulle vilja.

Men att höra dem säga att de förstår är ju en BRA bit på väg.

Sen alla sura kommentarer från folk runt omkring är sååååå superjobbigt.
För man kan nästan se föraktet i deras ansikten när man säger att man inte kan ditten eller datten pga att magen inte vill vara med.

Då säger de. Finns det ingen medicin som du kan ta.

Nej det finns inga bra hjälpmedel.

Inga jag har funnit i alla fall.


Förresten V är det ok att jag lägger upp dina kommentarer så här synlig i mina inlägg?
För de går ju att läsa för dem som klickar på kommentarer men jag vill svara dig så här öppet och tydligt då det KANSKE KANSKE finns fler där ute som lider av samma som dig och mig.

Mitt Svar till V!

Här är en kommentar som jag fått på ett inlägg och se mitt svar nedanför strecket.

Hej, har läst igenom hela din blogg :) Igår var jag på Ersta och fick en remiss till IBS-skolan men det lät som att jag får vänta ett bra tag innan det blir nästa tillfälle. Såg att du hade fått plats nu i maj, hoppas jag kommer med också.

Hatar bokstavligen talat denna sjukdom och att man inte får ordentlig hjälp någonstans. Tungt!

Kram och lycka till med kämpandet!


Mitt svar till V:

Hej V!


Vad kul att du har hittat hit till min blogg.

Ja det är en skit jobbig sjukdom. Många människor förstår inte hur det är att leva med denna lömska magsjukdom. Oftast tror folk inte på en men det får man lära sig stå över.
Jag är skit glad att jag äntligen ska få gå IBS skolan. För jag har faktiskt väntat ett tag på att få gå den.
Om du kommer med kursen får du ge dit till känna.
Det kommer vara 12 st som går den med mig inräknad. Så du får väl gå runt och fråga alla så hittar du mig. Det jag saknar i min sjukdom det är att känna någon som har den också. så man kan byta kunskap och tips med varandra.

Hur länge har du vetat om din sjukdom?
För ofta kan man ju leva med de längre innan man får diagnosen.
Vore kul om du hör av dig igen.

Kram från M.


Nyare inlägg
RSS 2.0