Svar på en kommentar.
Det verkar som att det inte hänger ihop det där med att vara smal eller kraftig/tjock vid diarre eller vid förstoppning.
Tack för att du skrev en kommentar här. Det känns så skönt att se att min teori över att det inte hänger ihop om man är smal eller tjock vid ibs oavsett vilket som är största orsakern (diarre eller förstoppning)
Mitt Svar på en kommentar!
Precis som du skriver så är det inte lätt att ta sig TILL stan! Jag har ju Gallsaltsmalabsorption och det gör att jag måste springa på toa flera ggr om dagen. Om jag dessutom blir stressad så blir magen värre!
Jag är också trött på folk som inte förstår!
Jag skulle kunna tänka mig att byta mage med den som säger något sånt en vecka, så kan de få se hur roligt det är...
Och det där med att vara fet och ha diarre.. Det fick jag höra av en läkare en gång. Han trodde att jag skulle vara pinnsmal, med tanke på alla toabesök. Och sen så trodde han inte på vad jag sa...
Jag måste säga att det var en klockren reaktion på din f.d kompis magsjuka! =)
Det där med att skita rätt!!
Sitter man i hukande ställning rätar ändtarmen och tjocktarmen ut sig och gör det lättare att tömma tarmen.

Svar på en kommentar.
Lika för alla?
Sen jag började skriva min blogg har jag fått kontakt med många som har IBS.
Alla har vi på olika sätt och vi har alla olika symtom som är det som gör det jobbigt för just dem.
Men en sak som vi har gemensamt (har jag märkt i all fall) är att omgivningen runt omkring oss har såååå svårt att förstå hur det är att styras av denna sjukdom.
Man får konstiga kommentarer som att:
- bit ihop, lite ont i magen har väl alla nå’n gång
- men vadå, kan du inte åka till stan och ta en fika, men det finns ju toaletter överallt
- vadå inte vågar, är du feg eller
- men du som verkar göra så mycket, hur kan du säga att din mage styr
- men du som verkar äta så mycket med tanke på hur fet du ser ut, hur kan du säga att du lider av diarréer. För jag vet minsann att de som gör det är magra.
- du vet väl att sån’t där, det sitter minsann inte i magen utan i huvudet
Förstår de inte att det gör ont att bli ifrågasatt och inte trodd på. Tror dom att JAG/vi ljuger?
Ja ibland verkar det nästan så.
Men visst:
- klart jag vet att man kan ha ont i magen nå’n gång. Men en annan har det ju nästan alltid.
- Klart jag kan åka och ta en fika i stan och visst kan jag sätta mig på en offentlig toalett. Men hur kul på en skala mellan 1-10 är det då? Det svåra är egentligen att ta sig TILL stan. För på tunnelbanan finns inga toaletter.
- Ja jag är feg. När magen är orolig och har varit lös i flera dagar. Klart jag då låter bli att göra vissa saker. För jag vill ju inte gå hem till folk och sitta på toaletten under hela besöket. Eller gå på bio och missa filmen för att jag måste sitta på toa.
- Klart jag kan göra mycket. För jag har mina bra dagar, veckor också. Då passar jag på.
- Ja jag har kanske helt fel mathållning och ja visst jag är fet om man nu vill kalla mig det. Men bara för att man har diarrer innebär det ju inte att man blir smal. För när magen är schysst går den in i överlevnad och behåller allt man stoppat i sig och man lägger då på sig i stället.
- Nej IBS är en rubbning i tarmen som jag inte kan styra med hjärnan. Det är fel i rytmen. Men sen kan jag hålla med om att det kan sitta i huvudet, Men aldrig sjukdomen utan mer att man slutar våga en massa saker. Jo då kan man nog skylla på huvudet. Man blir så besatt av hur magen är och när och om man ska våga göra en massa saker. Ibland blir det lättare att låta bli för att inte oroa kroppen som i sin tur gör magen orolig.
Jag frågade en (fd) vän en gång när hon var magsjuk.
- ska vi åka till stan.
- (jag fick ett klockrent) Nej
- Men varför inte det, frågar jag.
- Men fattar du inte det, jag har ju fortfarande diarréer, svara hon mig.
- Ja men det finns ju toaletter där, kontrar jag.
- Men är du helt jävla dum i huvudet, jag är ju sjuk.
Ja då gick det bra att ”skylla” på magen.

Det som jag brukar säga till dom som undrar hur det är att ha IBS.
Det är lite som att ha maginfluensa hela tiden.
Men då tycker folk att man är dum. För maginfluensa är ju något övergående, så då ska man ha större medkänsla och förståelse för dem än de behöver ha till min åkomma som jag enl dom kan styra med både vilja och hjärna.
Så fel dom har.
Vi ska acceptera och ha förståelse för varandra oavsett vad skälen är.
Eller hur.
Om jag har vänner som har sina problem så lägger jag inte mer börda på dem genom att visa mitt misstroende eller liknande.
Vi måste vara mer snälla mot varandra.
Så om jag inte kan åka till stan och ta en fika.
Kom hem till mig och ta en fika i stället.
Om jag inte kan gå på bio med dig, kom hem till mig så ser vi på film hos mig i stället.
För inte ska vi sluta umgås bara för att min mage styr mig. Inte ska jag sluta göra saker när magen funkar.
Men mest av allt, så passar jag på att njuta av saker då magen är snäll.
FÖR HUR JÄVLIG DEN ÄR IBLAND, LIKA SNÄLL KAN DEN VARA IBLAND OCKSÅ.