Dags för en uppdatering.
Det var länge sen, jag vet.😌
Men jag har levt livet som alla andra med alla (mag)problem och med en massa glädje.
Livet har inte varit snällt mot mig under en tid i mitt liv men nu har jag det bara bra.
Magen håller sig rätt bra men jag får mina skov som vanligt men jag tror att jag blivit bra på att hantera dem nu mera.
Jag minns:
När jag inte vågade gå ut när magen var de minsta orolig.
Hur ofta jag fick stanna hemma från allt det roliga som alla jag känner kunde göra.
När de var högst omöjligt att boka något i förväg, utan att jag fick alltid vänta till sista stund innan jag vågade acceptera och kunde ge mig iväg.
När jag satt mer på toaletten än i soffan.
Numera försöker jag utmana mig och det fungerar oftast väldigt bra. Jag vågar gå ut och äta med vänner utan att vara orolig över att magen ska paja på väg hem. Visst den pajar då och då så klart men jag hetsar inte upp mig innan, utan har kommit så långt att jag tar de som de kommer.
Jag kan boka bio besök och teatrar m.m för att jag KAN och VILL. (ligger mycket positiva tankar i detta)
Toaletter finns de faktiskt gott om för det mesta.
Det viktigaste har varit att umgås med vänner som vet hur man har det och som är flexibla över att man ibland vill tex gå ut och äta hyffsat nära där man bor.
Vänner som accepterar att man kanske försvinner till en toalett när man går runt på Ikea och som låter en vara tills man är klar. Vänner som vet att så länge jag inte sagt att jag går hem så finns jag kvar där vi är, men på toa.
För tyvärr fungerar min mage sämre om jag oroar mig över att den ska paja hela tiden. Tankarna skapar oro i magen direkt.
Visst jag är inte frisk och kommer aldrig bli men bättre fungerar bra det också.
Mitt imunförsvar är ju inte 100% och de kan man inte påverka på annat sätt än att acceptera att de är så antar jag.
Hur har ni det? (om de nu finns några läsare kvar)
