♥♥ Min IBS och Jag ♥♥

POSITIVT TÄNKANDE.

MEN JÄKLAR VAD KUL MAN HAR....

Livet med en IBS mage blir aldrig perfekt. Styggt nog. Men ibland har man tur att finna vägar till att må bättre. Jag har hittat mitt sätt och det fortsätter att kännas ok.

(jag tar mina imodium plus när magen helt har ballat ut)

Mina knep när jag känner att magen är på G eller kanske rent av har kraschat.

Jag värderar det som måste göras, vad är det jag kan vänta med och vad måste jag verkligen göra. Mår jag bättre om jag gör alla måsten? Eller mår jag kanske tom bättre av att inte göra dem?

Jag försöker tänka på det som gör mig glad. Titta på mina utlandsresebilder. För där just då är jag nog som lyckligast. Nja fast mina barn och barnbarn gör mig också lycklig, bara av att tänka på att de finns. De är en stor del av mig och har formats av den jag är. Bra eller dåligt? Det får du fråga dem.

Jag har tillåtit mig att acceptera att inte alla tycker om mig.

Jag försöker låta bli att tänka på att Jag har förlorat vänner pga min mage. De trodde nog att jag inte ville träffa dem och att jag typ skyllde på min mage. Men om du läser här så förstår du att det var inte jag som tackade nej till fika med dig utan det var min mage som sa nej tack. Den har ju sagt nej tack till mycket ska du veta.

Jag kanske väljer att lägga mig i soffan och läsa en bok i stället för att städa. Dammet väntar nämligen. Men det gör inte min mage.

Jag träffar inte människor som gör mig ständigt upprörd. Jag pratar och träffar människor som alltid för mig att må bra. Ibland kan man tyvärr inte välja det men om man försöker låta bli att ta åt sig av dumma människor så kan man undvika att skapa oro i magen. Det är inte lätt, jag vet. Jag tillhör den typen av människa som tar åt mig om folk är dumma mot mig. Jag tillhör också dem som gärna grubblar över varför människor beter sig illa mot mig. Men jag försöker tänka - Deras ogillande mot mig är deras problem mer än mitt. Jag kan ju faktiskt oftast välja vilka jag omger mig med.

Jag lägger mig på sängen och blundar och lyssnar på musik som jag gillar. I onsdags lyssnade jag på min delfin skiva som jag har. Å gisses vad det spred sig lugn genom kroppen bara genom att höra första tonerna. Att jag hade glömt bort den gör mig glad för nu är det som att njuta av den på nytt.

Att tänka på de bra dagarna som magen har är också rogivande. För dom blir nämligen fler och fler och i längre perioder. Min mage är inte på något sätt botad. Men genom att jag har blivit så medveten om hur den fungerar så har det hjälpt mig mycket. Jag är stolt och glad över att jag klarar av att leva med den. Den ställer visserligen till det för mig då och då och det kan jag aldrig göra något åt. Men jag njuter då den klarar av att utmanas.

Jag mår bättre av att inte låta bli det jag vill göra. Så som jag gjorde förut. Jag avstod allt jag ville göra på min fritid. All ork och kraft att klara av dagarna lade jag på mitt arbete. Men nu kan jag välja vad och om jag vill göra något av min tid.

Antagligen kommer kanske skriva tvärtom snart men så är ju livet. Upp och nedgånger.

Men jag mår bra av att tänka positivt.

(Det sitter jag och skriver efter en nattlig maginfluensa attack, men den är ju inte bestående utan övergående).