När började då allt.

När jag var en liten liten tjej var jag alltid så orolig.
Rädd för en massa saker och jag var ofta sjuk i olika hals och luftrörs sjukdomar.

När jag var sex åtta år så fick jag ofta ont i magen.
Ingen förstod vad det berodde på.

När jag var åtta år lades jag in på sjukhus för att göra olika undersökningar.

Det man fann då var att jag hade slem och blod i min avföring.

Man talade också om att min mage hade svårt att smälta vissa produkter.
Vilka de var vet jag inte.
Den som har den vetskapen är min mor men hon finns inte bland oss längre.

Man talade redan då om att jag hade stressmagen.

Jag hade lika ofta diarrer som förstoppning.
Men jag led mer av de senare än de första.

Åren gick och då jag var ca 19 år fick jag gallstensproblem och jag genomgick en gallstensoperation.
De tog då bort gallan på mig.

Med åren så genom gick jag olika undersökningar då jag ofta hade ont i min mage.

Jag har medicinerat för gallproblem.
Jag har medicinerat för magkatarr.

Jag har med åren utvecklat mer och mer tendenser till diarrer.

Jag insjuknade för mer än fem år av kraftiga och långvariga diarrer.
Jag fick inte stopp på min mage och blev då remmiterad till en tarmläkare.
Fick prova på magkatarrs medicin och blev lite bättre.

Men sen slog det till igen och jag sökte läkare på vårdcentralen och han sa då efter att ha läst min journal att jag har IBS.

Jag bad då honom om förslag på en ny tarmläkare då min andra inte gick att få tag på längre.

Jag hamnade då hos en läkare på hötorget.

Vi gick igenom mina symptom och vi pratade och träffades flera ggr.
Hon sa att jag självklart har en IBS.
Jag har de klassiska symptomen och jag måste lära mig att leva med det.

Vi gick igenom ett program som jag skulle följa för att ta kommandot över min mage.
Det gick sisådär med det.
Men ju mer jag pratade om det med folk och förklarade hur jag fungerar och hur det kan bli ibland då jag tex ska möta eller göra saker med mina vänner så  har jag börjat slappna av mer i min sjukdom

Jag får fortfarande låta bli att göra saker ibland men jag kan leva med det på ett helt annat sätt idag än för några år sen.

Jag har hittat sätta att umgås med folk. Genom att träffa dem hemmavid i stället om det inte går att åka in till stan tex.

Men än idag så kan jag inte riktigt hantera att jag inte kan göra det jag vill när jag vill.

IBS styr ens liv så kraftfullt att man får lov att göra avkall på så mycket.


Men det viktigaste är att denna sjukdomen ska bli klassad som en sjukdom och inte som ett symptom på dåligt leverne.

För jag kan inte styra genom att äta på ett speciellt sätt.

Jag tillfrisknar på olika sätt varje gång jag drabbats av diarreerna och jag kan inte säga att jag ska äta ditten eller datten för att slippa bli sjuk.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0