Stå på egna ben...

...är kanske inte någon bra rubrik, men jag har nu ingen mer antibiotika att ta så nu måste kroppen självläka. Hur lång tid kan det ta? Det rosslar och bubblar i bröstet på mig fortfarande och jag hostar mycket. Men det får gå en dag i taget så kanske kanske blir det snart bra.

Min mage gillade inte den slemlösande brustabletten som jag fick utskriven i måndags. Men jag tar den ändå då den gör slemmet i bröstet lättare. Man får liksom välja mellan pest och kolera.

Jag hoppas att jag snart piggar på mig för det är sååå jobbigt att vara så totalt slut. Man hittar ingen energi alls utan jag känner mig svimfärdig när jag går längre än mellan sängen, soffan och toan.

Jag tänker varje kväll att i morgon ska jag ta mig ut i det fina vädret och få lite luft, kanske handla lite. Men orken räcker inte till.

Jag gillar inte att känna mig så ynklig och så trött. Man kan ju inte leva sitt liv genom att andra ska handla åt mig. Då avstår jag hellre och äter det som finns hemma. Har ju lite i skåpen och i frysen. Det får duga. Tills jag orkar handla själv.

Kram...

Kommentarer
Postat av: Camilla

Hej!



Är du facebook-medlem? Isf tycker jag att du ska gå med i den nystartade IBS-gruppen :)

https://www.facebook.com/groups/413464365345908/



Jag fick igår, efter många läkarbesök och nonchiga bemötande, äntligen bekräftat det jag redan visste, jag har IBS. Så nu har jag startat en grupp för information, stöttning och tips.



Mvh Camilla

2012-03-23 @ 13:30:03
URL: http://www.detfinnsettliv.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0