♥♥ Min IBS och Jag ♥♥

Att leva med IBS yrkesmässigt och på fritiden.

Att resa med IBS!

Att leva med Ibs vet vi alla som har det att det inte är lätt.Hur mycket man än planerar blir det inte alltid som man tänkt sig.

 

Det innfinner sig alltid en oro då man ska resa utomlans, eller det spelar ju egentligen ingen roll vart resan går.

Alltid lika stressande.

 

Men av någon konstig anledning har mina utomlands resor fungerat bra.

 

Kanske beror d på att man är avstressad. Kanske beror d på att man lever på ett helt annat sätt när man är på solsemester. Kroppen vilar liksom bättre då.

 

Jag var nyligen i Spanien-GranCanaria-Puerto rico. (för tredje ggn)

 

Jag mådde kanon där nere. Magen skötte sig bra, jag tog naturligtvis stoppande innan jag flög ner dit och när jag flög hem. För att känna mig RIKTIGT säker.

 

Det var nån dag som jag inte åt då vi gav oss i väg på utflykt. Inte för att magen var orolig utan mer för att jag ville koppla bort rädslan för att bli dålig.

 

Men d var egentligen bara den enda ggn som jag inte vågade äta innan jag skulle göra något..

 

Varje kväll gick vi bort till shoppingcentrat som tog ca tjugo minuter och vi gick hem varje kväll efter att ha ätit middag. Utan rädsla för att magen skulle paja. Ja inte för att jag egentligen visste att den skulle hålla utan mer för att jag struntade i om den skulle göra det. Det var inte konstigare än så.

 

Hemma låter jag oftast bli att äta borta då man aldrig vet vad som händer i magen.

Vi hade fantastiskt väder där nere. Det var mellan 25-30 grader nästan varje dag. Lite blåsigt nån gång så där men d var bara svalkande.

 

När man väl kom hem och varit det ett tag börjar magen löjla sig igen.. Ja jag menar inte att våra magar är löjliga men d kändes så då den sköter sig borta men inte hemma i Sverige. 

 

Jag är så lycklig över att mina utlandsresor inte förstörs av dålig mage.

 

Men den resan kommer väl också. Men kanske kan jag hantera det då....

Gud vad modig du är som reser med din mage, det skulle jag aldrig våga! Jag har mest förstoppningar men när jag väl har lös mage sätter jag inte min fot utanför dörren. Jag beundrar dig för ditt mod att våga leva men även att berätta om det. Det skulle vara kul om du kunde börja blogga igen!