♥♥ Min IBS och Jag ♥♥

På inlägget förändringar i livet

 

Hej!
Har inte läst din blogg tidigare, men lever precis samma IBS liv.

Fruktansvärt.

Det är skönt att veta att det finns fler som jag därute. Jätte bra initiativ på ett stort problem!

 

Yrkesmässigt kan jag berätta att jag haft turen att jobba på kirurgen, specialiserade på mag-och tarm. Chansen till jobb är ju inte så jätte stor.. och jag vet inte så mycket om dig och vad du har för erfarenheter.

Men vad jag upplevt så är det absolut viktigaste att chefen har ett förtroende och tillit för min IBS.. i mitt fall är chefen väldigt förstående, kanske inte så jätte konstigt med tanke på yrkesroll inom samma område som mina problem.

 

Men sen vad alla andra tycker har jag alltid som inställning att skita i, för att ingen har verkligen någon som helst aning.. Det är inte värt att bry sig om dessa människor. Så länge chefen är bra så funkar det för mig. Det finns alltid någon mer man kan anförtro sig till.

Hur som helst. I allmänhet, vården! har alltid fungerat som ett bra yrke för mig. Ja, visserligen stressigt ibland, men alla har som en innesittande sympati och det är ett jobb som uppskattas många gånger mer än tvärtom. Det är väldigt lätt för personal att vara ärlig inom sjukvården och mänskliga. (iallafall min upplevelse)

 

Detta har gjort det lätt för mig att vara öppen och kunna berätta om mina IBS problem.

Men som du skriver, när magen tvärvägrar och protesterar är det ju riktigt riktigt svårt och jobbigt!

Jag försöker alltid ta hjälp av någon annan med arbetsuppgifter om det verkligen krisar och framförallt, hela tiden, tänka på att andas mig igenom smärtan när jag inte kan gå någonstans! men oftast går det alltid att komma ifrån.

 

Tack för en superbra blogg!

 

Tack för att du tog dig tid att berätta om ditt liv med IBS.

 

Jag har börjat på mitt nya jobb och det har fungerat bra. Magen har varit rätt snäll mot mig ett tag nu.

Får se hur d funkar då en dålig dag infinner sig.

 

Jag har berättat för de närmaste kollegorna och jag hoppas att de förstår mig då jag kanske måste släppa allt och rusa på toa.