Länge sedan.....

....jag satte mig ner och berätta hur jag mår, hur allt går och hur glad jag är att det fortfarande kommer in besökare på min ibs sida.
 
Det har inte funnits ork att skriva då livet gick in i kaospausläge... Det hände så mycket negativa saker som jag inte kunde hantera så då fanns d ingen ork att skriva här.
 
2016 tog jag bort min livmoder efter återkommande cellförändringar. Då skedde ett missöde under den operationen som också tog musten ur mig som gjorde att jag inte ville eller orkade dela med mig....
 
Men idag mår jag bättre och det har nu gått ett år sedan cancerkampen som min bror gick igenom tog slut. 
Jag ägnade honom all min tid på bekostnad av mitt eget mående. Vilket jag verkligen inte tänkte på då utan jag hade hans mående i full focus och jag är så glad idag att jag hade all den tiden med honom som jag fick.
Han hade det jävligt tungt sista halvåret men ett helvete sista veckorna. Jag fanns där för honom som han alltid fanns där för mig. När han somnade in kom mitt eget mående i kapp mig som en käftsmäll. Jag slutade nästan andas och att tänka på sig själv fanns inte. Utan jag orkade bara vara utan engagemang.
 
Men som sagt nu har livet fått någelunda balans och d är dags att ta tag i allt vad livet innebär.
 
Så idag har jag konstaterat att med allt d onda så har min mage varit rätt schysst mot mig. Jag tar varje tillfälle att vila och BARA tänka på mig själv så jag kan ha all kraft till att jobba.
 
Trivs sjukt bra på mitt jobb och har härliga kollegor. Det där med fritid och aktiviteter har jag inte brytt mig i men ju mer solen kommer kanske orken också fyller min själ och kropp.
 
Under hela den här tiden har jag haft mina nära och kära som antagligen tycker att jag varit ointresserad av dem men jag tror att dom vet innerst inne vad de betyder för mig. Utan dom vore jag ingenting.
 
Jag vill bara få mitt liv komplett igen om det går efter allt.
 
Jag har ju svårt att lita på människor och tro på min egen kvalite och att jag duger som jag är.
 
Men d får jag jobba vidare på.
 
Tack för att du orkade läsa hela vägen ner hit... 💗

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0