♥♥ Min IBS och Jag ♥♥

..på inlägget Hör det ihop..

 

Jag har också ofta ont i ryggen och nacken. Ibland funderar jag också på om det har lite med skoven av D-IBS att göra.

 

Kul att hitta din blogg, den är ju åtminstone ganska uppdaterad, eller du skriver i alla fall fortfarande på den.

 

Jag har också haft cellförändringar, dock bara en gång. Men risken finns ju att det kommer tillbaka.

 

Hoppas du mår bättre snart.

 

...på inlägget Karensdag

 

Jag vet inte om man har någon "fördel"..

Men det jag vet är att om man går iväg och sedan går hem under dagen så slipper man karensdagen..

 

NU när du skriver det så har jag nog hört någon säga just detta någon gång. Men visste inte att d kanske är riktigt. Kanske nått att kolla upp.

Är det någon av er som är ofta hemma från arbetet pga er IBS?
Är det då någon av er som lyckats få bort karensdagen??
Hur gjorde du i så fall??

 

På inlägget Det kom en kommentar på ett inlägg

 

Ja känner precis igen mig i det du skriver, men jag har aldrig haft ont i muskler, rygg o.s.v., alltid nog bara magen som är sjuk!
Hypnosen hjälpte mig jättebra som jag redan sa, säkert finns det också i sverige möjlighet att slippa på hypnos?!

 

Jag har alltid varit ganska stressad så han började med att "ta bort"/minska på min stress genom övningar där jag bara låg och lyssnade när han berättade en kort historia, som jag skulle sätta mig in i psykiskt!

 

Det gjorde vi varje gång jag var dit,och efter det har jag inte alls varit lika stressad, vilket i sin tur har lett till att min mage har varit bättre. men sedan lärde han mej också hur jag ska tänka när jag får panikanfall(diarréanfall om man kan säga så) och det övade jag på hos honom, jag skulle tänka att tarminnehållet blev lite hårdare(normalare) och att tarmen gick från röd (irriterad) till ljusrosa (normal) och det kan verkligen hjälpa ibland, och paniken kan gå över.

 

Detta gör jag nog bara i skolan och när jag är hemma hos någon annan, för att undvika att behöva springa till toaletten hela tiden.

 

Han lärde mej också att jag alltid ska tugga maten ordentligt och äta långsamt och alltid sitta minst 15 minuter stilla före jag stiger upp från matbordet efter att jag ätit.

 

Ibland glömmer man förstås bort att äta långsamt och tugga maten ordentligt, men när jag kommer ihåg de här 3 stegen så brukar jag oftast må ganska bra efteråt.

 

Det värsta är alltid att fara ut och äta tycker jag, börjar alltid må riktigt dåligt efter det.

 

Nu har jag börjat ta en Imodium precis före maten, och då brukar jag klara mej från att springa till toaletten en enda gång :)

 

Va tråkigt att höra att du bara blir sämre och sämre.. jag har varken blivit sämre eller bättre och väntar bara på att det snart ska finnas något botemedel mot IBS!

 

När jag gick IBS skolan pratade vi om hur vi ska tänka...

 

Hur stor chans är d att man gör på sig. Har det hänt förut...

 

Jag tror att man kan påverka mycket med att tänka positivt.

 

Jag måste erkänna att jag åkt tunnelbana in till stan då magen varit liiiiite orolig och kännt mig så stolt att jag stod över oron.

Men det är inte lätt, det är d verkligen inte.

 

Sen finns d dom som säger att äter man rätt så blir man bättre.

 

Jo så kan d nog vara men OM man som jag har en mage som tål vissa saker vissa dagar och inte vissa saker vissa andra dagar är d inte lätt.

 

Man kan ju och ska ju inte ta bort saker ur kosten.... för till slut står man där och har begränsat mat som du vågar äta. Då har man verkligen målat in sig i ett hörn.

Så tänker jag. Rätt eller fel?

 

Det är d upp till var och en att avgöra.

I helgen fick jag vansinniga smärtor I ryggslutet och runt hela bäckenet. Hade inte varit på toa och skött nr 2 på ett tag. (tre fyra dagar kanske)

 

Var hos gynekologen i måndags för att utesluta andra fel (än mina cellförändringar) där inne. Han såg inget konstigt alls. Hit gick jag bara för att jag ofta har ont i höger och vänster sidan. Tänkte att d kanske var äggstockarna som gör sig påminda. Men d såg bra ut de också.

(hur mycket man nu kan se på ett ultraljud, det är ju inte som att se dom live direkt. Det kan man ju bara om man öppnas.)

 

Men väl hemma så sprider sig smärtan ut i hela kroppen. Då menar jag HELA kroppen.

 

 

Fick liten temphöjning.

 

Men ingen förkylning har brutit ut än.

 

Men i går fick jag så ont i magen och gick nog ett tiotal ggr på toan. Satt länge där.

 

Hur mycket kan man ha i tarmarna är ju dagens fråga.

 

I dag känns ryggen mycket bättre, nästan ingen smärta alls.

 

Men lika ont i kroppen har jag…

 

Hänger ont i ryggen ihop med magen eller inte?

 

Det är ju frågan.

 

Börjar tro det mer och mer.

 

Kanske trycker fyllda tarmar på ryggen?

Det kom en kommentar på inlägget Svar på kommentar.

 

Hejsan!

 

Jag är en 19-årig tjej från Finland som har haft IBS I ca 12 år..

Har precis samma som du, alltså diarré och förut kanske jag var tvungen att springa till toaletten 8-9 gånger efter en måltid.

Bara av ett glas vatten kunde jag få diarré och börja må riktigt dåligt.

 

Förra våren gick jag på hypnos ca 5 gånger (i ett halvt år) och det hjälpte jättebra.

 

Nuförtiden behöver jag endast springa till toaletten högst 2 ggr :) Men även det är jobbigt..som du säkert vet!

 

Det är så skönt att läsa om någon som lider av samma sak som en själv, för även om det är jättemånga som lider av IBS så har jag inte träffat någon som gör det, vilket är synd.

Det känns bra att iallafall kunna läsa om andra med IBS och kunna konstatera att man nog inte är ensam om det här.

 

Som jag ser att du skrivit tidigare, att man ibland inte ens kan fika på stan eller något liknande kan kännas jättejobbigt, och när man säger till kompisen att man nog inte kan komma med och fika så tycker hen säkert att det är löjligt, men ingen förstår hur IBS-människors magar fungerar..IBS kan ju växa bort med åren, så vi får hoppas att det gör det för oss båda, och alla andra som har IBS förstås!

 

(Hittade till din blogg idag, och tänker fortsätta följa med den :))

 

Hej!

 

På vilket sätt hjälpte hypnosen dig?

Vad fick du lära dig där?

Har du några tips på hur man kan påverka så man mår bättre??

 

Sen till det där att det kan växa bort. Det kan det säkert göra men det har den inte gjort för mig.

 

Jag är ju 50+ och har bara blivit sämre i min IBS.

 

När jag var lite och fick min diagnos (jag var åtta år då), minns inte jag så mycket av. '

Men jag låg inne på sjukhus och d jag har minne av var att jag då hade slem i avföringen.

Fick med mig stressmage diagnos när jag lämnade sjukhuset.

 

När jag var tonåring var jag för det mesta förstoppad men jag minns inte att jag direkt led av det.

 

Jag vet att d var jobbigt runt menstrautions tid. Då hade jag hemska smärtor både pga mensen och pga magen.

 

När jag var gravid vilket jag varit några gånger så hade jag inga som helst problem med min mage.

 

De senaste tio/tretton åren har diarreerna tagit över. Är förstoppad ibland också men det lider jag inte av. Det är mina bra perioder med magen.

 

När diareerna slår till och inte vill ge sig är d inte mycket jag hurrar för. Då mår jag skit dåligt både fysiskt och psykiskt.

 

Just nu är jag inne i en dålig period och ärligt talat känns d ungefär som influensa.

 

Ont i kroppen, ont i huvudet och muskelvärk och ont i ryggen och magen.

Det kom en dag ett mail.

 

 

DET KOM ETT MAIL

2014 02 05

 

IBS
 
Hej! Mitt namn är A men kallas M. Jag är 45 år och har fått diagnosen IBS.

Jag bor i Finland och här har vi tyvärr inte kommit så långt som ni i Sverige.

Jag skulle gärna vilja höra och dela lite av hur jag känner det också.

Så jobbigt då man inte finner nån att diskutera detta med.

Om Du tycker så skriv och berätta hur Du upplever Din IBS mm.

Jag kom på Ditt namn då jag sökte på IBS.
Mvh, M

 

MITT MAIL SVAR:

2014 02 07

 

Hej A/M!

 

Tack för ditt mail. Jag antar att du hittade min mail adress via min Ibs blogg?

 

Jag har haft magproblem i sååå många år att det är en del av mitt liv. Jag vet inte hur det var innan jag fick diagnosen. Jag var bara åtta år.

 

Mitt liv påverkas rätt mycket i perioder av IBS:en.

 

Jag undviker situationer där man ska äta något. Det gör att mitt sociala liv har blivit begränsat. Däremot så händer det allt för ofta att jag låter bli att äta då jag träffar vänner för middag på stan eller bara vid en enkel fika på stan med goda vänner.

 

Min mage triggas igång vid matintag. Då den är lättretlig. Men låter jag bli att äta så kan jag klara av en hel arbetsdag eller en tur till stan.

 

Men när magen är riktigt illa så vågar jag inte gå någonstans.

 

Jag äter allt och undviker ingen föda, mer än just det där som jag verkligen blir dålig av. För visst finns d mat som jag alltid blir dålig av och de undviker jag.

 

Men ibland kan jag äta vad som helst och blir inte dålig och andra gånger kan jag bara dricka vatten så blir magen dålig. Jag har inte funnit det ultimata sättet när det gäller måltider.

 

Jag har naturligtvis bra dagar/veckor då min mage är helt ok. Då passar jag på att åka till stan och gå på bio med mera.

 

När magen är som sämst och jag behöver åka iväg och göra något speciellt så tar jag stoppande (Imodium+).

 

Min mage är lätt stressad. Behöver inte hända nått speciellt jobbigt i livet för att den ska rasa.

 

Sen kan jag vara hur stressad som helst och må skit utan att min mage blir dålig. Ingen rim och reson med andra ord.

 

Så det finns inga bra sätt att hantera det. Låter trist kanske men så upplever jag det i alla fall.

 

Mitt stora problem är ju då diarréerna, magsmärtorna och gaserna.

.

 

 

Ps. Får jag lägga upp ditt mail på bloggen?Jag skriver inte ut ditt namn.

 

 

SVAR FRÅN M

2014 02 08

 

Hej!

Jo jag hittade din mailadress via din blogg. Jag letar efter allt om denna helvetiska diagnos som bara är möjligt. Jag mår jättedåligt allt som oftast. Enorma magsmärtor blandat med både förstoppning och diarré.  Försöker äta gluten- och laktos fritt.  Vet ej om bättre eller inte men vågar ej testa annat.

 

Gjort både gastroskopi och coloskopi och enda avvikande magmunnen som ej stänger. Nu just genomgått en antibiotikakur för mycoplasma vilket gjort att orken väldigt låg. Jag jobbar heltid och har aldrig varit hemma för mina smärtor

 Ingen tid Mao för sjukledigt.  Jag kämpar på och de brukar prata om finska sisun och håller väl med men väldigt dumt för min egen hälsa. 

 

Hurudana smärtor upplever du? Jag tycker så hela kroppssmärtor som också ryggen, nere i magen, under både högre och nedre revben... Ska det vara så?

 

 Vi så väldigt lite info här i Finland. Ingen egentligen någon koll. Somliga dagar har jag även mycket slem samt andningssvårigheter och då försöker jag hålla igång med promenader fast dålig. 

 

Du får gärna använda mitt mail i din blogg. Är du med på facebook? Vill gärna hålla kontakt om möjligt. Ha en bra dag. M.

 

MITT SVAR TILL M

2014 02 08

Hej M..

Jag har exakt samma problem som du.

Ont i magen nästan varje dag, illamående, ont i huvud, rygg, och vid revbenskanten.

Jag har också tagit bort min gallblåsa. När magen är orolig och jag är inne i en diarré period så får jag också ont i gallan och det kommer ut mängder av galla när jag går på toaletten.

Jag är ständigt trött och orkeslös.

Sen kommer det korta perioder då jag känner mig ganska ok. Magen är lugn och jag mår bra helt enkelt men sen slår d till helt oförberett och jag får allt för ofta ställa in saker som jag vill göra.

Känns då knepigt att boka saker med vänner och bekanta.

Jag har gjort gastroskopi, koloskopi Åh nu har jag glömt namnet på vilket som är vad.'

Men jag har gjort en undersökning där man kollade endast änttarmens och en där man kollade hela tjocktarmen.

Det enda man såg på koloskopin var att min tjocktarm var väldigt skrynklig men d var inget konstigt sa läkaren. För när tarmen står och krampar hela tiden så blir d så.

Min tjocktarm jobbar fort hela tiden, därav mina diarréer.

Jag har precis addad dig på facebook.

 

 

Tillsammans är vi starka.//minibsochjag

1. Är du man eller kvinna?
2. Vilken ålder har du?
3. Hur länge har du haft magproblem?
4. Hur stor försåelse får du av dina nära, från dina vänner och bekanta?
   
5. Hur fick du veta att du har Ibs?
6. Vad vill du att jag ska skriva mer om?
7. Vad är det som gör att du återkommer in på min blogg och läser den?

Vilken underbar känsla när man får respons från er som läser.

Fick i dagarna ett mail från en tjej som bor Finland.

Välkommen hit till min blogg.

Det är ju så att IBS finns överallt hos vem som helst och det gör ju att man inser att den är nog ganska vanlig. Den slår blint och gör ingen urskillnad.

Man vet ju inte varför vissa får IBS och man vet ju inte hur man ska få bort det.

Däremot finner var och en sitt sätt att hantera det och sitt sätt att lindra det..

Jag har fått tillstånd av M från Finland att lägga upp hennes mail till mig. För kanske känner just du ingen dig i det hon skriver så som jag kände igen mina symptom mm.

 

Men d kommer i nästa inlägg.

En av anledningarna till att jag inte skrivit så mycket är att det händer andra saker i livet som känns/är jobbigt.

 

Jag har vid två tillfällen behandlats/opererats för 3:dje gradens cellförändringar på livmoderstapparna.

 

Jag har ständig värk pga det och jag har min mage som också strular av och till. När magen är som värst känns livet helt hopplöst.

 

Jag har mina bra dagar så klart men då jag ständigt har värk blir d det enda man tänker på.

 

Eller nästan i alla fall.

 

 

Det enda som man kanske då skulle skriva om. Vilket skulle bli så deppigt för alla andra också.

 

 

Jag jobbar och lever ett bra liv med mycket positivitet och med goda stunder.

 

Men ibland tar deppigheten/värken/oron över och då blir d svårt att skriva öppet och naket här inne på bloggen.

 

Jag vill att den här bloggen ska vara informativ och inge lite hopp hos mig och med er andra med IBS.

 

Dela dåliga dagar och bra dagar.

 

Jag vet inte vad som händer och om mina cellförändringar nu är borta eller fortfarande är kvar. OM det har övergått till cancerceller.

Det vet jag mer om i maj.

...skrivs ner ganska så naket och öppet på min Ibs blogg.

 

För hur ska man annars få folk att förstå.

 

Men ändå verkar inte alla förstå hur knepigt det är att leva med det.

 

Men mina försök att dela med mig resulterar i mail, kommentarer och att de jag känner i verkliga livet har börjat ställa frågor.

 

Jag har två vänner som den senaste tiden fått diagnosen IBS.

 

Undrar ni vem de frågar?

 

Jo mig.

 

Men jag vill tillägga igen och igen.

 

Jag är ingen expert på gåtan IBS.

 

Men jag kan gärna dela med mig av hur just jag har det och hur jag hanterar det.

 

Sen kanske du hittar tips som jag hittat ute på nätet och lagt ut här.

 

Jag har ambitionen att alltid länka till källan där jag fann just det jag lagt upp.

 

För som sagt så är d inte mina länkar.

 

Det du finner här är hur jag lever med sjukdomen och hur jag hanterar och inte hanterar det.

 

Jag ber om ursäkt för att jag inte bloggar så flitigt men ibland får man idee torka på vad och vad men inte kan skriva...

 

 

Men ställ gärna frågor om hur jag gör i vissa situationer eller hur jag gör i min vardag.

Kanske kan jag svara dig på hur JAG fixade det.

Dessa kommentarer kom in efter mitt inlägg  VEM ÄR DU SOM LÄSER BLOGGEN?

 

Jag vill börja med att tacka att just du svarade. Tack. Känner sån ödmjukhet att ni vågar höra av er.

 

Kommentar från M den 30 januari -14

 

Är du man eller kvinna?

Vilken ålder har du?

Hur länge har du haft magproblem?
Jag fick magsår för första gången för tre år sedan, för ett år sedan började mina problem med förstoppning och magsmärtor.

Hur stor förståelse får du av dina nära, från dina vänner och bekanta?
Familj och pojkvän har stor förståelse men mina vänner som knappt vet något är inte alls lika förstående då jag bara säger till dom att jag har ont i magen.

Hur fick du veta att du har Ibs?
Jag har inte fått bekräftat av läkare ån men jag läste om IBS för 5 månader sedan, det kändes som att jag läste om mig själv.

Vad vill du att jag ska skriva mer om?

Vad är det som gör att du återkommer in på min blogg och läser den?
Jag tycker det är skönt att läsa om någon mer som har problem med magen, då känner man sig inte så ensam!

 

---

Kommentar från E…. den 30 januari -14

Jag har precis fått veta att jag kanske får diagnosen IBS , efter ett antal utredningar om celiaki osv. Symptomen stämmer in väldigt bra iaf. Så nu surfar jag runt och letar fakta om IBS, och hamnade här..! ^^

 

---

Kommentar från en annan M den 1 februari -14

 

1.Är du man eller kvinna?
Kvinna

2.Vilken ålder har du?
23 år

3.Hur länge har du haft magproblem?
3 år

4.Hur stor förståelse får du av dina nära, från dina vänner och bekanta?
Väldigt blandat, vissa är förstående medans andra rycker på axlarna och tycker att lite ont i magen har väl alla...

5.Hur fick du veta att du har Ibs?
Läkarna sa först magkatarr och sen magsår. Men
undersökning efter undersökning visade ingenting så jag antar att läkarna körde uteslutningsmetoden. Kändes dock helt rätt efter att ha läst om olika beskrivningar på vad IBS innebär och kan innebära för olika personer.

6.Vad vill du att jag ska skriva mer om?
Saker som hjälper inte hjälper din mage. För mig kan det skifta från dag till dag, ena dagen funkar en viss maträtt nästa säger magen ifrån direkt med kramp...

7.Vad är det som gör att du återkommer in på min blogg och läser den?
Känslan av att veta att man inte är ensam!

 

 

---

 

Jag känner att vi är så många som lider av detta och att kunna dela med oss gynnar oss alla //minibsochjag.blogg.se